Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fysiologi - Fysiologiens historia - Sverige - Litt. - Fysiologisk - Fysiologisk art - Fysiologisk kemi - Fysiologisk koksaltlösning - Fysiologos - Fysionomi - Fysionomik - Fysioterapi - Fysisk - Fysiska sällskapet - Fysisk fostran - Fysisk person - Fysostigmin - Füssen - Füssli, Johann Heinrich - Fyt, Jan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
349 Fysiologisk—Fyt 350
kunskap härutinnan. Först med anatomiens
uppsving i nyare tiden utvecklades även f. till
självständig forskning. Genombrottet skedde, då
William Harvey (1578—1657) i en 1628
tryckt skrift redogjorde för sin upptäckt av
stora kretsloppet och definitivt bröt
auktoritets-tron på Galenos. Nu vidtog ett mycket
fruktbringande vetenskapligt arbete, såsom bäst synes
av det stora verk, vari A. von Haller (1708—
77) samlade och kritiskt sovrade sin tids hela
fysiologiska vetande. Så inbröt den stora
omvälvning, som A. L. Lavoisier (1743—94)
genomförde inom kemin. Efter att ha
ådagalagt förbränningens verkliga natur sträckte
Lavoisier sin forskning till djuren och visade, att
även värmebildningen i djurkroppen utgör en
förbränningsprocess, till sitt väsen fullständigt
överensstämmande med syrsättningen av döda
brännbara ämnen. Arbeten av bl. a. J. Müller
(1801—58), E. H. Weber (1795—1878), E. Du
Bois-Reymond (1818—96), H. Helmholtz (1821
—94), C. Ludwig (1816—95) och E. W. Brücke
(1819—92) i Tyskland, Claude Bernard (1813—
78) i Frankrike och F. C. Donders (1818—89) i
Holland föranledde, att tron på ”livskraften” i
dess gamla betydelse måste överges. Bland den
fysiologiska kemins främsta
pionjärer böra nämnas J. J. Berzelius (1779—1848,
M. E. Chevreul (1786—1889), Fr. Wöhler (1800
—82), J. von Liebig (1803—73), F.
Hoppe-Seyler (1825—95), O. Hammarsten (1841—
1932) och E. Fischer (1852—1919). Av senare
verksamma fysiologer kunna särsk. framhållas
I. P. Pavlov, A. V. Hill, A. Krogh, T.
Thun-berg, C. D. Adrian, C. Sherrington, J.
Er-langer, H. S. Gasser och R. Granit.
I Sverige infördes den experimentella f. av
O. Rudbeck d. ä. (1630—1702), men det
dröjde mera än tvåhundra år, innan en
fysiologisk forskning i egentlig mening åter vidtog.
Den moderna f. grundlädes här av Frithiof
Holmgren, Christian Lovén och Magnus Blix,
verksamma i Uppsala, resp. Stockholm och Lund.
— Litt.: U. S. v. Euler, ”Kortfattad översikt
av människans f.” (1942), ”Hur
människokroppen fungerar” (1944); F. R. Winton & L. E.
Bayliss, ”Human physiology” (1948).
Fysiologisk [-lä’-], som har avseende på
fysiologien.
Fysiologisk art, bot., växtform, som ej är
morfologiskt utan endast fysiologiskt skild från
andra former.
Fysiologisk kemi, dets. som biokemi.
Fysiologisk koksaltlösning, en vid
fysiologiska experiment ofta använd 0,9 °/o
koksaltlösning. F., som är isotonisk med blodplasmat,
nyttjas inom medicinen efter upphettning till omkr.
39° vid subkutan el. intravenös injektion efter
stark blodförlust.
Fysio’logos (lat. Physio’logus), det vanliga
namnet på en under medeltiden ytterligt spridd
folkbok. Den innehåller ett 50-tal beskrivningar
på verkliga el. diktade djur, växter och stenar;
varje beskrivning är åtföljd av en religiös
tyd
ning, där de skildrade naturföremålen förklaras
som symboler för Kristus, djävulen, människorna
o. s. v. De äldsta bevarade handskrifterna av F.
härstamma från 1000- och noo-talen, men
redan flera sekler tidigare hade den varit spridd i
flera versioner. Inom konsten kan dess
inflytande spåras icke blott i bysantinsk utan
framför allt i romansk och gotisk konst, och om
medeltidens naturvetenskap kan sägas, att den
oftast stod i Fysiologos’ tecken.
Fysionomi (grek. fysiognomi’a),
sammanfattningen av en människas (anletets), en växts, ett
djurs, ett landskaps karakteristiska drag;
utseende, uppsyn.
Fysionomik (jfr Fysionomi), redan fr. 0. m.
Aristoteles en del av psykologien, behandlar
sammanhanget mellan kroppsliga uttryck
(ansiktsdrag, kroppsbyggnad, rörelser, hållning, miner
o. s. v.) och själsliga tillstånd och förlopp.
La-vater sökte i ”Physiognomische Fragmente”
(1775—78) skapa en vetenskaplig f. men
hamnade i hugskott och godtycke. Nya impulser i
utvecklingen av f. beteckna bl. a. E. Kretschmer,
”Körperbau und Charakter” (1921;
”Kroppsbyggnaden och karaktären”, 1926). Enl. nyare
uppfattning äro ansiktets och huvudskålens
skelettdelar av ringa värde för fysionomisk
forskning, medan däremot ansiktsmuskulaturens
vane-mässiga ställning och rörelser tillåta slutsatser
ang. emotionell läggning etc. Jfr Mimik.
Fysioterapi (av grek, fy’sis, natur, och
the-rapei’a, behandling, vård), fysikalisk
terapi, sj ukdomsbehandling, som begagnar sig av
fysiska krafter el. retmedel i stimulerande syfte.
Hit räknas behandling av sjukdomar med
elektricitet (elektroterapi, diatermi), ljus (fototerapi),
värme (termoterapi), medelst röntgenstrålar och
s. k. radioaktiva ämnen (radioterapi), med vatten
(hydroterapi), luft (klimatoterapi) och rörelser,
ss. aktiv och passiv gymnastik samt massage
(mekanoterapi).
Fysisk, som hänför sig till fysiken;
naturvetenskaplig; kroppslig, lekamlig, materiell.
Fysiska sällskapet i Stockholm, stiftat 1891,
har till ändamål att sammanföra personer, som
intressera sig för fysikens och närgränsande
vetenskapers utveckling.
Fysisk fostran, fostran genom kroppsövningar,
se Uppfostran.
Fysisk person, jur., den civilrättsliga
systematikens benämning på de enskilda människorna
till skillnad från de på blott rättslig väg
skapade juridiska personerna, båda räknade som s. k.
rättssubjekt.
Fysostigmin, se Eserin.
Fü’ssen, stad i s. Bayern, vid Lech, helt nära
gränsen mot Tyrolen; 7,000 inv. På en klippa
ovan staden ligger (835 m ö. h.) slottet (från
1400-talet), förr tillhörigt biskoparna av
Augs-burg. Semester- och vintersportort.
Fü’ssli, Johann Heinrich, målare, se
Fuseli.
Fyt [fäit], Jan, flamländsk djurmålare
(1611—61), lärjunge till Frans Snyders. ”En
hjort, förföljd av ett koppel rasande jakthundar”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
