Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fångläger - Fångsedel - Fångspillning - Fångstbarkar - Fångstträd - Fångtransport - Fångvård - Fångvårdsanstalter - Fångvårdsfullmäktige - Fångvårdskongress - Fångvårdsstaten - Fångvårdsstyrelsen - Fånö (Fånöö)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
365 Fångsedel—Fånö 366
(t. ex. medelst taggtråd). Vid reviderandet
1929 av Genèvekonventionen antogs
även en internationell konvention ang.
krigsfångars behandling, bl. a. avseende lokaler, kost,
beklädnad och disciplin samt förbindelserna med
hemländer och anhöriga. Gåvor och
försändelser, ss. livsmedelspaket, skola obehindrat
vidarebefordras till f., och hjälporganisationer till
förmån för krigsfångar skola av vederbörande
myndigheter beredas lättnader. I många fall ha dock
dessa humanitära strävanden motarbetats genom
trots mot el. likgiltighet för konventionerna.
Fångsedel, se Fångtransport.
Fångspillning, jur., äger rum, då ämbets- el.
tjänsteman, som har inseende över fånge el.
häktad person, släpper honom lös med vilja el.
av vårdslöshet.
Fångstbarkar, se Snytbaggen.
Fångstträd, fällda träd, i vilka barkborrar,
tallvivlar m. fl. insekter, som leva i sjuka el.
försvagade träd och även angripa fällda stammar,
lockas att lägga ägg, varpå stammarna barkas,
så att ägg och larver förstöras.
Fångtransport, häktad persons el. fånges
förande till domstol el. fångvårdsanstalt. F.
verkställdes förr av särskilda tjänstemän, s. k.
fång-gevaldiger, numera av polismän el. av
vaktkon-staplar vid fångvårdsstaten. Fånge skall vid
transport åtfölj as av fångförpassning,
som är en av myndighet utfärdad order,
innehållande uppgift å fångens namn och
destinationsort samt huruvida och på vad sätt han må
beläggas med fängsel, samt av fångsedel, som
innehåller förteckning över fångens tillhörigheter.
Fångvård i egentlig bemärkelse, kom i Sverige
icke till stånd förrän i mitten av 1800-talet i
samband med cellstraffets införande samt i och
med att individens förbättring upptogs som
ett av straffets viktigaste ändamål.
Enrumsstraf-fet var från 1841 den princip, kring vilken f.
rörde sig under 100 år framåt. Det stränga
cellstraffet förlorade successivt i betydelse, de
reglerande föreskrifterna gjordes efter hand
alltmer tänjbara, vissa individuella hänsyn pekade
på uppmjukning av stränga bestämmelser, och
kravet på yrkesutbildning och annan fostran för
fångarna omöjliggjorde upprätthållandet av
en-rumsstraffet. I princip avskaffades detta 1946.
— F :s strävan går numera ut på att göra
klientelet anpassbart i samhället. Det viktigaste ledet
i all f. utgör arbetet (se Fångarbete). Vid sidan
av detta tillkomma skolundervisning,
korrespondensstudier, studiecirklar, radio och en mängd
andra fritidssysselsättningar som värdefulla
medel till fångens tillrättaförande. Fånge får under
strafftiden mottaga besök, kan i vissa fall under
någon kortare tid erhålla permission för vistelse
utom anstalten och kan även medgivas rätt att
utföra arbete utom anstalten. Den kroppsliga
vården tillgodoses bl. a. genom dagliga promenader,
gymnastik, idrott och bollspel. — Straffånge skall
börja undergå straffet i sluten anstalt men kan
efter 3 mån. överföras till fångkoloni. Fånge, som
avtjänar fängelsestraff, skall i regel undergå hela
straffet på koloni. Under strafftiden bistå
an
staltens tjänstemän den intagne och hans familj
i den mängd problem, som inställa sig i och med
straffavtjänandet, med arbetsanskaffning vid
fri-givningen och med den eftervård, som följer efter
denna.
Fångvårdsanstalter. Statens f., som stå under
Fångvårdsstyrelsens ledning, äro av växlande
storlek och utseende och tjäna olika
fångvårds-ändamål. Man skiljer mellan slutna och öppna
f. samt mellan f. för i huvudsak vanligt
fångförvar och specialanstalter. Till de senare räknas
säkerhetsanstalter, sinnessjukavdelningar,
ung-domsanstalter och kolonier. Till de större, för
vanligt fångförvar avsedda f. (före 1946
benämnda centralfängelser) äro vanl. anslutna
sinnessjukavdelningar och fångkolonier. Vid vissa f.
ha provisoriskt anordnats såväl tvångsarbets- som
alkoholistanstalter.
Fångvårdsfullmäktige, se Fångvårdsstyrelsen.
Fångvårdskongress. Sedan fångvården under
1800-talets förra hälft kommit in i ett nytt
utvecklingsskede, började olika länders
fångvårds-män å möten diskutera penitentiära problem och
reformer. Den första officiella f. hölls i London
1872 och efterföljdes sedermera av flera dylika.
Numera deltaga de flesta civiliserade länder i
dessa vart 5:e år återkommande f., som fr. o. m.
1930 även upptagit kriminalistiska problem på sitt
program. Viktiga reformer ha på detta sätt
framförts, diskuterats och utretts.
Fångvårdsstaten, benämning på samtliga vid
statens fångvårdsanstalter anställda
befattningshavare : direktörer, överläkare, läkare, pastorer
(vid endast 3 anstalter), predikanter
(arvodesan-ställda), kamrerare, assistenter, föreståndare
(vid mindre anstalter), uppsyningsmän,
kuratorer, arbetsterapeuter (vid
sinnessjukavdelningar), överkonstaplar, yrkesmästare,
vaktkonstap-lar, vaktfruar samt kontors- och ekonomipersonal.
Fångvårdsstyrelsen, som är central myndighet
för fångvården i Sverige sedan 1859 men haft
föregångare sedan 1825, har till uppgift att leda
och ha inseende över fångbehandling, ordning,
förvaltning och arbetsdrift vid
fångvårdsanstal-terna, främja och kontrollera eftervården av
frigivna samt övervakningen av villkorligt
dömda. Under F. lyda fångvårdsanstalterna och
skyddskonsulenterna. F. utgöres av I
överdirektör och chef och 4 byråchefer (kansli-, social-,
kameral-, resp, arbetsbyrån). Vid behandling av
frågor av principiell el. eljest större betydelse
förstärkes F. med 2
fångvårdsfullmäktige, av vilka den ene skall representera social
och den andre statsfinansiell sakkunskap. Vid
handläggning av ärenden om villkorlig frigivning
samt räkning av viss tid som straffverkställighet
förstärkes F. med 2 sakkunniga, varav den
ene skall vara domare och den andre socialt
erfaren.
Fånö (Fånö ö), gods i Löts socken,
Uppsala län, vid Ekolsundsviken av Mälaren. Utgör
med underlydande 935 har, därav 226 har åker.
Tax.-värde 426,000 kr. Ägdes från 1248 av den
gamla Fånösläkten, på 1400-talet av ätten Trolle,
från 1529 av ätten Oxenstierna. På F. föddes 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
