Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fälg - Fällbark - Fällfors - Fällforsen (Umeälv) - Fällforsen (Piteälv) - Fällforsen (Byskeälv) - Fällning - Fällströmmen - Fält - Fält- - Fältarbeten - Fältarmé - Fältartilleri - Fältbatteri - Fältbefästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
379
F ällbark—F ältbef ästning
380
mellan vars vulstkanter däcket fastklämmes, då
ringen pumpas upp med luft. Med f ä 1 g
diameter avses enl. nyare inom bilindustrien
till-lämpad standard f :s diameter i ”trådläget”,
d. v. s. den på bildäcket angivna innerdiametern.
Fällbark, den avflagrande barken hos många
träd och buskar. Korkkambiet arbetar endast en
kort tid, varefter ett nytt sådant anlägges längre
in i barken o. s. v. De utanför korkskikten
befintliga delarna av barken dö bort av brist på
näring och lossna i större el. mindre fjällika
stycken. Ex. på f. lämna platan och tall.
Fällfors, församling i Byske kommun i
Västerbotten.
Fällforsen, fall i Umeälv 22 km ovanför
Vindelälvens inflöde, 12 km n. v. om Vännäs.
Fallhöjden är 24,8 m på c:a 0,5 km längd,
medel-vatteneffekten 42,000 kW. Outbyggt.
Fällforsen, fall i Piteälv 14 km n. v. om
Älvsbyn, med ett 6 m högt stup. Totala
fallhöjden är 11,0 m på 1 km längd,
medelvatteneffek-ten 12,000 kW. Outbyggt.
Fällforsen, fall i Byskeälv, mitt emellan n.
stambanan och kusten. Fallhöjd 24,6 m,
medel-vatteneffekt 6,500 kW. Delvis utnyttjat för
mindre kraftstation.
Fällning, en generell benämning på alla de
fasta el. svårlösliga ämnen, som av en el. annan
orsak avsätta sig ur en lösning.
Fällströmmen, sund i Stockholms skärgård
mellan Ingarölandet och Älgö, förbinder ö. om
Saltsjöbaden Baggens- och Ingaröfjärdarna.
Fält. 1) (Bergsv.) En malms
längdutsträckning, d. v. s. malmens utsträckning i
stryknings-riktningen; även dets. som gruvfält.
2) {Fys.) En rymd, där mot varje punkt svarar
en mätbar fysisk egenskap. Man skiljer på
skalära f., där f. i varje punkt är entydigt
bestämt blott av intensiteten, t. ex. av en
temperatur (temperaturfält), och vektorfält, där
förutom intensiteten även riktningen måste
beaktas, såsom fallet är t. ex. vid magnetiska
fält och elektriska fält.
3) {Her.; fr. champ.) En skölds yta el. av
skuror begränsad del därav.
4) {Idrottst.) Benämning på samtliga
deltagare i en tävlan (vanl. löpning el. kapplöpning).
Fält-, avseende förhållanden i fält (under
krig); ersättes numera ofta av krigs-, t. ex.
krigsavlöning, krigspost.
Fältarbeten, krigsv., befästnings-, maskerings-,
förbindelse-, förstörings- och
förläggningsar-beten.
Fältarmé, se Armé och Fälthär.
Fältartilleri, rörligt art., ingående i fälthären.
F., utrustat med kanoner av högst 9 cm och
haubitser av högst 11 cm kaliber (vanl. 7,5, resp.
10,5 cm), benämnes lätt; övrigt f. benämnes
tungt (vanl. 10—15 cm kanoner och 15—22
cm haubitser). F. är numera i regel motoriserat.
Det gamla positionsartilleriet räknas numera som
tungt f. — Det lätta f. besitter stor rörlighet
och framkomlighet i terräng. Det är särsk. lämpat
för direkt samverkan med inf. — Det tunga
f., som har mindre framkomlighet men å andra
sidan har större verkningsförmåga mot
motståndskraftiga mål och på stora avstånd,
användes mest för samlad eld mot ställningar m. m.
och för artilleribekämpning. Jfr Artilleri och
Artilleripj äs.
Fältbatteri, enhet inom fältartilleri, bestående
av 4—8 (det svenska f. i regel 6) pjäser med
tillhörande ammunitionsvagnar m. m.; det
kallas fältkanon- el.
fälthaubitsbat-teri, beroende på pjäsernas beskaffenhet.
Fältbefästning, alla i fält utförda
befästnings-anordningar.
F. utföras mest vid försvarsstrid för
att öka den valda ställningens naturliga styrka
men även vid anfallsstrid för att
möj-liggöra anfallets framförande med minsta möj {+-+}
liga förluster. De kunna i styrka växla betydligt
— från den av den enskilde soldaten under
fiendens eld och i liggande ställning utförda
skyttegropen till sådana motståndskraftiga
befästningar i ställningskriget, som utföras i berg
och betong (tunga befästningar) av särskild
arbetskraft. Ofta kommer ett gradvis utbyggande
att äga rum.
Maskering (se d. o.) bör utföras redan
vid arbetenas igångsättande samt omfatta såväl
anläggningar som arbetsplatser och förbindelser.
Skenanläggningar bör komma till
riklig användning i syfte att missleda fienden, och
dessa skola läggas så, att mot dem riktad eld
icke skadar de verkliga anläggningarna.
Vid försvar är stridsavsikten bestämmande
för val av ställning. Eldverkan går före skydd.
Härför erfordras goda observationsmöj ligheter
och fria skottfält. För beredande av sådana
kunna ifrågakomma skottfältsröjning
(underkvistning, fällning av enstaka träd m. m.).
För att undandraga f. direkt fientlig observation
och eld förläggas de om möjligt i skog.
Naturliga hinder, särsk. sådana, som skydda mot
stridsvagnar, böra utnyttjas och kompletteras
med konstgjorda hinder, ss. stridsvagns- och
truppmineringar, förhuggningar och stormhinder.
Man söker att framför de viktigaste delarna av
ställningen erhålla genom eld från flankerande
automatvapen försvarade, sammanhängande
hinder med uppgift att uppehålla fienden och
skydda wmot överrumpling. Ytterligare hinder
utföras runt motståndsnästen och områden samt
mellan de senare, spärrområden.
Infanteriets stridsvärn utgjordes förr av
skyt-tegropar el. sammanhängande skyttevärn (fig.
1), numera vanl. av gropar för 2 el. 3 stående
skyttar. Pjäsvärn för tunga vapen utföras enl.
Fig. 1. Skyttevärn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
