Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Färöarna - Fässberg - Fäste - Fästebönder - Fästekvinna - Fästepenning, handpenning, städjepenning, städsel el. städja - Fästingar - Fästning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
423
F ässber g—F ästning
424
tur og folk” (1936); S. Stove & J. Jacobsen,
”Færöyane” (1944). — M. A. Jacobsen & C.
Matras, ”Föroysk-donsk orÖabok” (1927—28);
E. Krenn, ”Föroyische Sprachlehre” (1940). —
V. U. Hammershaimb (& J. Jacobsen), Færösk
anthologi” (1886—91); J. Jakobsen, ”Færöske
folkesagn og æventyr” (1898—1901) ; A. C.
Even-sen, ”Lesibok” (1911).
Fässberg, f. d. socken, se Mölndal.
Fäste. 1) Se Fort. — 2) Den för
handgreppet avsedda delen av en värja, sabel m. fl.
Fästebönder (da. fæstebönder) funnos i
Danmark från omkr. 1200 och utgjordes urspr. mest
av frigivna trälar. De hade rätt att bruka sin
jord och fingo med tiden en viss
medegendoms-rätt men voro skyldiga att till godsägaren
inleverera en viss årlig avgift (landgilde) för
jorden och att prestera åtskillig annan tjänst. I
äldre tider utgjorde f. den övervägande delen
av bondeståndet, men under det senaste
århundradet har den allra största delen av detta slags
jord (fæstegods) övergått till självägande.
Fästekvinna, (lagligen) trolovad kvinna,
stundom även allmännare (i fråga om de lägre
samhällsklasserna) : fästmö.
Fästepenning, handpenning, städj
e-penning, städsel el. städja, jur.,
kallas ett vid vissa avtal, framför allt vid
tjänste-hjonsavtalet, men även vid köp och saklega,
fordom ofta förekommande förskott å
penningvederlaget till bundenhetens fullbordan och till
bevis därom. Legostadgan 23/n 1833, upphävd
1926, stadgade städj epenning, som f. där
kallades, som form för ingåendet av
tjänstehjons-avtal. — Den vid köp och saklega ännu
förekommande handpenningen torde ofta vara
av en något annorlunda karaktär: utgöra
kon-ventionalbot, för den händelse prestationen ej
skulle fullgöras. I övrigt har f. numera rättslig
betydelse endast i bevisavseende.
Fästingar, Ixö’didae, en till kvalstren hörande
familj, som omfattar dessas största, mest kända
och som smittoförare för människan viktigaste
former. Om f:s byggnad och utveckling se Kvalster.
Två underfamiljer finnas, Argasinae och
Ixo-dinae. Argasinerna ha mundelarna på buksidan
och sakna ryggsköld; deras levnadssätt påminner
om vägglössens. De anträffas i stall och
människoboningar, suga ofta och litet, angripa främst
fåglar men även människor. De förekomma ej
i norden. Mest känd är Ornithodorus moubata
i tropiska Afrika, överförare av den afrikanska
återfallsfebern. Ixodinerna ha
mundelarna framåtriktade och äga
ryggsköld. De äro starkt
specialiserade och anpassade för
parasitismen; de mätta sig blott
en gång för varje
utvecklingsstadium, borra sig då in i huden
på sitt offer och sitta, om de ej
avlägsnas, kvar, larverna några
dagar, honan en vecka el. mer,
och svälla därunder oerhört.
Honan lägger, sedan hon lösgjort
sig, ägg under ett par veckor och
Flått; b i
uppsvällt
tillstånd.
dör sedan. Ixodes ricinus, den vanliga fästingen,
även kallad flått, lever i fuktiga skogar och
överför blodstallning på boskapen. Den är
ofarlig för människor; bör med nödig försiktighet
avlägsnas, så att ej mundelarna avslitas och bli
kvar i såret. Bland utländska ixodiner må främst
nämnas Boophilus annulatus, som lever på
nötkreatur i varmare länder och överför
Texas-febern.
Fästning. 1) Äldre namn på trolovning samt
på tj änstehj onslega.
2) Krigsv., en ort, som genom permanenta
anläggningar är så starkt befäst, att den kan
motstå anfall av överlägsna krafter. F. indelas
alltefter ändamålet att tjäna land- el.
kustförsvaret i landfästningar och
kustfästningar. Landfästningar. F. ha
funnits från äldsta tider och utvecklats från en
enkel vall med grav, genom 1600- och
1700-talens f., byggda enl. de mer el. mindre
invecklade tenalj-, kaponjär- och bastionsystemen till
sekelskiftets gördelfästningar (se
Befästnings-konst). Försvarets tyngdpunkt var här förlagd
till fortlinjen (-gördeln), som lades på ett
avstånd av 4—9 km från den ort, som avsågs att
skyddas och vilkens viktigaste försvarsverk
utgjordes av forten, liggande på 3—5 km
inbördes avstånd från varandra. Fortgördeln bestod
dessutom av mellanverk, permanenta anläggningar
för flankeringsbatterier, bombsäkra
ammunitions-förråd m. m. För att förtaga verkan av
genombrytning fanns en inre försvarsställning, e
n-c e in t e n el. kärnfästningen.
Framskjutna ställningar anordnades för att
försvåra inneslutningen och tvinga anfalls-art. till
uppmarsch på stort avstånd. — Med avseende
på ändamålet anlades f., förutom för att skydda
gränserna, för att understödja det rörliga
försvaret, operationsfästning, el. för att
trygga stora upplagda förråd,
förrådsfäst-n i n g. Bodens f. anlades för att lösa båda
dessa uppgifter, medan Karlsborg förr var
centralfästning och samtidigt förrådsfästning.
Det hastiga betvingandet av de flesta f. under
1 :a världskriget visade, att gördelfästningarna
ej motsvarade de fordringar, som man ställde
på dem, näml, att erbjuda skydd mot
överrumpling, motstå verkan av tyngsta art., att
genom på djupet grupperade befästningar hindra
samt underlätta fiendens utdrivande ur f. Dels
kringgingos f., dels visade det sig icke möjligt
att med enbart eld försvara terrängen mellan
forten mot genombrottsförsök av starka förband,
vilket ofta hade till följd, att f:s inre delar
togos och forten betvingades från ryggsidan.
Med den snabbhet, som operationerna tack vare
motoriseringen drevos fram, medhanns ej heller
den krigsrustning, som avsåg att sluta
fort-mellanrummen medelst fältbefästningar för inf.
och art. och som var nödvändig för att ge en f.
erforderlig styrka. De till skydd av gränser
utförda spärr- och gränsfästningarna
kunde ej fylla sin huvuduppgift att trygga de
egna stridskrafternas mobilisering. Med
erfarenheterna från 1 :a världskrigets ställningsstrider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
