Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta nationerna - Förenta nationernas atomenergikommission
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
465 Förenta nationernas atomenergikommission 466
med Australiens, Nya Zeelands och
Storbritanniens regeringar tillsammans som gemensam
förvaltande myndighet. De f. d. japanska
mandaten i Stilla havet erkändes i april 1947 enl.
beslut av säkerhetsrådet som strategiska
områden under U.S.A:s kontroll.
Internationella domstolen (The
International Court of Justice) har sitt säte i
Haag, där den har ersatt Fasta mellanfolkliga
domstolen. Statuterna, som i huvudsak ha
övertagits från den sistn., äro som integrerande del
bifogade F:s stadga. Domstolen har 15 led., som
nomineras av Permanenta
skiljedomstolens nationella grupper samt väljas av
säkerhetsrådet och generalförsamlingen för 9 år.
Endast stater kunna vara parter inför domstolen,
till vilken alla F:s medl. ipso facto äro anslutna.
Medl. kan icke utan vidare stämma en annan
inför domstolen för att få en tvist avgjord. Två
el. flera stater kunna överenskomma, att tvister
i allm. el. vissa slags tvister skola hänskjutas
till domstolen. Om en fråga vederbörligen har
bragts inför domstolen, äro parterna skyldiga
att böja sig för utslaget; skulle den ena parten
icke respektera detta, kan den andra begära
säkerhetsrådets ingripande.
Sekretariatet består av
generalsekreteraren och en stor, på vidast möj liga
grundval rekryterad manlig och kvinnlig
personal. I art. 100 föreskrives, att samtliga
tjänstemän vid fullgörande av sina uppgifter icke skola
begära el. motta instruktioner från någon
regering el. annan myndighet utanför F. Likaså
förbinder sig varje medlemsstat att respektera
ge-neralsekr :s och hans underlydandes rent
internationella ställning samt att icke försöka påverka
dem under utövande av tj änsteplikterna. Man
skil-jer alltså skarpt mellan F :s fasta personal och
regeringarnas ombud. Generalsekr. har
befogenhet att rikta säkerhetsrådets uppmärksamhet på
varje förhållande, som enl. hans uppfattning kan
äventyra internationell fred och säkerhet. Till
F :s förste generalsekr. utsågs i jan. 1946 Norges
dåv. utrikesminister Trygve Lie.
Förenta nationernas verksamhet.
Motsättningen mellan Sovjetunionen och
västmakterna sedan krigsslutet 1945 har förgiftat
atmosfären i F. och försvårat även biläggande av
lokala konflikter. Formellt och tekniskt har
stor-maktsvetot därvid utgjort det största hindret.
Redan i jan. 1946 behandlades en allvarlig tvist:
Persiens klagomål över sovjetryskt intrång i
provinsen Azerbejdjan. Konflikten löstes
huvudsaki. utanför F. genom att alla ryska trupper
drogos tillbaka från Azerbejdjan i maj s. å.
I dec. s. å. uppmanade generalförsamlingen alla
F:s medl. att som uttryck för ovilja mot Francos
regim återkalla ambassadörerna och ministrarna
från Spanien. Den grekiska frågan sattes 3 år
i följd på F:s föredragningslistor. En
kommission tillsattes för att medla mellan Grekland
och dess grannar i n., men medlingsförsöket
misslyckades. Palestinaf rågan togs upp 1947,
och under den krigiska konflikten mellan Israel
och arabstaterna kunde säkerhetsrådet
genom
driva vapenvila (1948). Bland andra frågor, som
F. har behandlat, märkes Egyptens klagomål 1947
mot Storbritannien, bl. a. rörande Sudan. I nov.
tillsatte generalförsamlingen en kommission med
uppgift att i Korea biträda vid upprättande av en
fri, provisorisk regering. I dec. 1948 fattades
beslut om en permanent F.-kommission för
Korea. Om F:s roll vid det i juni 1950 utbrutna
inbördeskriget i Korea, se Korea, historia.
Säkerhetsrådet ingrep 1947 i konflikten mellan
Holland och Indonesiska republiken och åstadkom
vapenstillestånd. Vid F:s session i Paris 1948
begärde Frankrike, Storbritannien och U.S.A., att
säkerhetsrådet måtte ta upp tvisten om den ryska
”blockaden” av västmakterna i Berlin. Förslag
till ingripande föll på ryskt veto. F. har bl. a.
även behandlat nedrustningsfrågan och problemet
om internationell atomkontroll. Mot östblockets
röster har ett amerikanskt förslag om
upprättande av en interimskommitté för fred och
säkerhet, bestående av repr. för alla medlemsstater,
antagits. Denna kommitté, även benämnd ”lilla
församlingen”, trädde i funktion på nyåret 1948
med uppgift att ständigt hålla sig redo att
preliminärt behandla viktiga frågor, som hänskjutas
till generalförsamlingen.
Litt.: F. Castberg, ”F.” (1945); L. Dolivet,
”The United Nations” (1946; sv. övers. ”Vad
är F.?” s. å.). I Sverige utges sedan 1947 en
F.-tidskr., Världshorisont.
Förenta nationernas atomenergikommission,
eng. The United Nations Atomic Energy
Commis-sion (AEC). I nov. 1945 utfärdade U.S.A:s
president samt Storbritanniens och Canadas
premiärministrar en gemensam deklaration med förslag
om en kommission inom FN för att främja
konstruktiv användning av atomenergien och
undersöka möjligheterna att utesluta atombomben och
andra mass för stö ringsvapen från
rustningspro-grammen. Förslaget godkändes vid
tremaktskon-ferensen i Moskva i dec. s. å., och i jan. 1946
fattade FN:s generalförsamling beslut om F.
Representerade i denna blevo säkerhetsrådets
samtliga medlemmar samt Canada. I juni s. å.
framlade U.S.A:s delegat B. Baruch en plan,
som avsåg upprättande av en internationell
myndighet, Atomic Development Authority (ADA),
med uppgift att icke blott kontrollera utan även
förvalta all atomenergi. U.S.A. skulle steg för
steg yppa de tekniska hemligheterna för denna
myndighet, som borde grundas på en särskild
internationell konvention. Ett kontrollsystem skulle
successivt sättas i kraft. En punkt av central
betydelse i Baruch-planen var, att stormaktsvetot
icke skulle gälla i dessa sammanhang.
Sovjetunionen framlade ett motförslag med krav på
omedelbart förbud mot atombombstillverkning
och förstöring av alla lager inom 3 mån. efter
ikraftträdandet av ett fördrag. Vetorätten ville
Sovjetunionen icke uppgiva. Redan på detta
stadium framträdde sålunda fundamentala
meningsskiljaktigheter, vilka genomgående ha präglat
frågans fortsatta behandling. F. antog i dec. s. å.,
huvudsaki. i anslutning till Baruch-planen, en
rapport till säkerhetsrådet; Sovjetunionen och Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
