Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna - Författning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
509
Förenta staterna
510
öppna veto som det senare, s. k. fickvetot
(pocket-veto) kommer ofta i bruk.
Presidenten väljes genom indirekta
folkval för en tid av 4 år. 1947 fastställdes, att
president får omväljas endast en gång. Ej må till
president väljas någon, som ej är infödd medborgare
i F., där varit bosatt under 14 år och fyllt 35 år.
Kongressen, som äger bestämma tiden för valet
av elektorer och den dag, gemensam för F:s hela
område, då dessa skola avge sina röster, har
fastställt den förra till första tisdag efter första
måndag i nov. vart fjärde år (skottår) och den
senare till första måndag efter andra onsdag i
dec. s. å. Elektorerna utses på sätt dess
lagstiftande församling bestämmer av varje stat till
samma antal som hela antalet senatorer och led.
av representanthuset, vartill staten är berättigad
inom kongressen. Överallt utses de numera genom
direkta folkval. I regel är därvid hela staten en
valkrets, med påföljd att varje stats
elektorsförsamling kommer att tillhöra samma parti. Valet
av president förrättas i varje stat för sig,
varefter rösterna insändas till ordf, i F :s senat, som
företar röstsammanräkningen, varvid absolut
majoritet erfordras. I annat fall äger
representanthuset välja mellan de tre kandidater, som erhållit
högsta röstetalet. Presidenten inträder sedan i
sitt ämbete “T Utom i de fall, då endast relativ
majoritet av elektorsröster upnåtts, är
presidentvalet att anse som avgjort genom elektorsvalet
i nov. Elektorerna äro nämligen faktiskt
förpliktade att rösta på den, som resp, partikonvent
under sommaren nominerat. Vid den avgörande
kandidatnomineringen röstas muntligt och numera
inom båda partierna per capita. — Vice
presidenten utses för samma tid och på samma
sätt som presidenten med det undantaget, att, i
händelse absolut majoritet ej uppnås, valet träffas
av senaten. Han träder i funktion, om
presidenten dör el. avsättes eller eljest blir oförmögen
att fullgöra sina funktioner. Ehuru förstn. fall
inträffat upprepade gånger och senast 1945,
väcker nomineringen av v. president ringa intresse.
— Presidenten och v. presidenten, liksom varje
annan civil befattningshavare i F:s tjänst, skall
avsättas från sin befattning, då han, ställd
under ämbetsåtal för förräderi, bestickning eller
annat grovt brott, därtill förklarats skyldig.
Rät-tegångsförfarandet kallas impeachment och
består däri, att representanthuset beslutar åtal och
senaten dömer, varvid fordras 2/a majoritet för
fällande utslag.
I den verkställande makt, som
tillkommer presidenten, ingår högsta befälsmakt över
F :s försvarsväsen, rätt att sluta fördrag och rätt
att utse ämbetsmän. De två sistnämnda
funktionerna utövar han dock endast med senatens
samtycke, som, när det gäller fördragsrätten, måste
ges med 2/a majoritet. Som fördrag (treaties)
räknas dock icke överenskommelser (agreements),
som presidenten avslutar med främmande makter
med stöd av i lag givna bestämmelser eller i
kraft av sin allmänna konstitutionella ställning.
Tillsättningen av lägre befattningshavare kan
kongressen genom lag överlåta åt presidenten
allena eller åt domstolarna eller
departementscheferna. Sin största effektivitet har presidentens
utnämningsrätt, när det gäller sådana ämbeten,
för vilka fortfarande spoils-systemet har giltighet
och vilka därför växla innehavare vid
presidentskiftena. Dock är presidentens verkliga makt
olika stor alltefter det skikt ämbetet tillhör. Alla
presidentiella ämbetsmän, utom domare, anses
presidenten kunna avskeda. Utan egentligt stöd i
författningen har presidenten också en vidsträckt
förordningsmakt. Sin makt utövar han över lag
på ett mycket personligt sätt. Någon rådkammare
omnämner ej författningen. Detta hindrar ej, att
presidenten regelbundet samlar
departementscheferna kring sig för rådplägning i ett kabinett,
men avgöranderätten tillkommer både faktiskt
och rättsligt honom allena. Någon
parlamentarism kan redan av det skälet icke utveckla sig,
att kabinettets medlemmar icke ha tillträde till
vare sig senatens eller representanthusets
förhandlingar. Dock är det vanligt, att utskotten ha
un-derhandsförhandlingar med regeringens led. och
att dessa lämna dem upplysningar, som äro av
betydelse för antagandet av sådana förslag,
som på ett eller annat sätt härröra från
densamma.
Den dömande makten skall tillkomma en
högsta domstol och de lägre domstolar, som
kongressen tid efter annan må anordna och
upprätta. Domare kunna blott avsättas genom
impeachment. I författningen har stadgats religions-,
yttrande-, tryck- och församlingsfrihet, vissa
garantier i avseende på husvisitationer, åtal m. m.
och att ingen medborgare får berövas liv, frihet
och egendom utan due process of law, varmed
torde förstås iakttagande icke blott av behörigt
rättegångsförfarande utan också av vissa för den
amerikanska författningen fundamentala
principer om frihet och rättvisa. Efter inbördeskrigets
slut utsträcktes sistn. förbud till delstaternas
lagstiftande församlingar. Från början avsedd att
skydda negrerna har denna bestämmelse i våra
dagar utnyttjats av högsta domstolen framför
allt för annullerandet av socialpolitiskt
inriktade lagar, som inskränka individernas
rörelsefrihet.
Kongressen äger förfoganderätt över det
territorium eller annan besittning, som tillhör F.,
liksom rätt att i unionen upptaga nya stater. Av
den senare rätten har kongressen i sådan
utsträckning använt sig, att staternas antal vuxit
från 13 till 48. Det, som nu räknas som
territorium, har ej någon geografisk kontinuitet med
F :s gamla område, men i kraft av särskilda
beslut av kongressen gälla såväl författningen som
i enlighet därmed stiftade lagar i tillämpliga
delar för två av dem, de s. k. inkorporerade
territorierna Alaska och Hawaii. En egendomlig
särställning intar District of Columbia, som efter
anvisning av George Washington 1791 förvärvats
från staten Maryland i akt och mening att bli
säte för de unionella organen och inom vars
område staden Washington byggts. Det har drag
både av en stat, ett grevskap och en stad men
är intetdera helt. Det är ej representerat i
kon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
