Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna - Ekonomisk geografi - Kommunikationer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
537
Förenta staterna
538
måste som följd av dessa förändringar i F:s
utrikeshandel handelsutbytet mellan Europa och
F. minskas, ej absolut men relativt. Europas
andel i F:s import har sjunkit från 53,1% 1930,
48,2% 1913 och 30,3% 1929 till 10,0% 1945.
Motsv. siffror för exporten äro 70,4, 59,1, 44,7
och 56,1% 1945. Vilka länder, som hade största
andelen i F:s utrikeshandel, framgår av tab.
Sveriges export till och import från F. för åren
1935—40 uppgick i medeltal till 42,3, resp. 61,7
mill. $. 1946 voro motsv. siffror 47,1 och 206,2
mill. $. Sistn. år voro Sveriges viktigaste
importvaror från F. mineralier och fossila bränslen
(22% av importvärdet från F.), oädla metaller
(12Vo), maskiner och elektrisk materiel (10%),
Riktigare import- och exportländer 1947.
(Mill. dollars).
Imp. till F. Exp. från F.
Canada ................. 1,095 2,074
Storbritannien ........... 205 1,103
Brasilien ................ 446 643
Cuba ..................... 510 492
Mexico ................... 247 630
Frankrike ................. 47 817
Argentina ................ 155 680
Indien ................... 254 401
Filippinerna ............. 162 440
Venezuela ................ 173 427
Belgien-Luxemburg . 59 535
Tyskland ................... 6 585
Italien ................... 44 500
Sydafrikanska
unionen ............. 112 414
Sverige ................... 93 398
Kina ................ 117 353
kemiska produkter (8V0), vegetabilier (8%) och
transportmedel (7Vo). Den ojämförligt största
exportprodukten till F. var s. å. pappersmassa och
papper (61 Vo). Därnäst följa oädla metaller,
främst järn (9 Vo) samt spånadsämnen (6 Vo).
Hela den med fartyg exporterade varumängden
uppgick 1946 till 69,5 mill. ton.
Kommunikationer. Flodtrafik
och kanaler. Längden av de segelbara
floderna uppgår till c:a 42,500 km; därav komma
22,500 km på Mississippis flodsystem och 8,500
km på de övriga floder, som mynna i Mexikanska
bukten och Atlanten. Redan tidigt gingo
strävandena ut på att genom kanaler förbinda dels
Stora sjöarna och Ohiofloden med Atlanten, dels
Stora sjöarna med Ohio och Mississippi. Genom
Eriekanalens tillkomst 1825 förbands Eriesjön
med Hudsonfloden. Pennsylvania, Maryland och
Virginia byggde kanaler västerut, men ingen av
dessa kanaler kunde på gr. av
terrängförhållandena komma i förbindelse med Ohios flodsystem.
Eriekanalen gjorde New York till F:s största
hamnstad. 1835 förenades Eriesjön genom
Ohio-och Miamikanalernas öppnande med Ohiofloden.
Genom Illinois—Michigankanalen åstadkoms
förbindelse mellan Michigansjön och Mississippis
biflod Illinois River. Många andra kanaler
byggdes, och floder reglerades och fördjupades,
men under senare hälften av 1800-talet gick
flod-och kanaltrafiken mycket tillbaka, dels därför
att den ej kunde fylla trafikbehoven, dels på gr.
av illojal konkurrens från järnvägarnas sida.
Under de senaste årtiondena har man försökt
upphjälpa den inre sjöfarten, bl. a. genom att
1914 förbjuda järnvägsbolagen att äga,
arrendera el. på annat sätt kontrollera
passagerar-och fraktlinjer, som kunde konkurrera med
j ärnvägarna.
Som den amerikanska järnindustriens pulsåder
har trafiken på Stora sjöarna en enorm
omfattning. Den varumängd, som 1940 passerade
hamnarna vid detta sjösystem, var 274 mill. ton
(78 Vo av den varumängd, som s. å. passerade
F :s hamnar). Genom Panamåkanalen
passerade 1950 i riktning från Atlanten till Stilla
havet en varumängd av över 9,7 mill. ton, i
motsatt riktning över 20,2 mill. ton.
Järnvägar började byggas i F. 1830, och
redan 1840 hade de en längd av 4,534 km
(Europa 2,925). De flesta av dessa järnvägar
voro relativt korta och ägdes av en mängd olika
bolag. Huvudlinjen i New York
Centralsystemet följer Hudsonfloden och Mohawksänkan
samt går vidare västerut till Chicago. New
York Central Railroad omfattade 1939 18,257
km. Det näst största j ärnvägssystemet i n. ö.
F. är Pennsylvania Railroad, som omfattar
17,453 km och vars sträckning kan angivas med
New York, Philadelphia, Pittsburgh, Chicago
och S:t Louis. F:s äldsta järnväg är Baltimore
and Ohio Railroad, som nu är 9,118 km lång
och vars huvudlinje går genom Potomacdalen
västerut till S:t Louis. Längre söderut
övertvärar Chesapeake and Ohio Railroad
Appalach-erna. Mellan Pennsylvania och New York
Central ligger Erie Railroad-systemet. Redan 1860
var huvudlinjen i det största järnvägssystemet
i Mississippi-dalen, Illinois Central (Chicago—
New Orleans), färdig.
Nästa stora uppgift inom j ärnvägsbyggandet
blev att förena ö. F. med Stillahavsstaterna.
1862 erhöllo två bolag koncession på byggandet
av en järnväg genom v. F. Det ena bolaget
byggde den v. hälften, Central Pacific, från
Sacramento till Ogden, och det andra den ö.
delen, Union Pacific (Omaha—Ogden). Denna
första järnväg genom v. F. blev färdig 1869.
Central Pacific ingår numera i Southern
Pacific, F:s största j ärnvägssystem, 22,802 km.
Huvudlinjen New Orleans—Los Angeles—San
Francisco blev färdig 1883. Southern Pacific
sträcker sig norrut till Portland och söderut in
i Mexico. S. å. fullbordades huvudlinjerna i
två andra stora j ärnvägssystem: (Atchison,
To-peka and) Santa Fé och Northern Pacific. Santa
Fé, som har en omfattning av 15,295 km,
sträcker sig numera från Chicago över Kansas City,
genom New Mexico och Arizona till Los Angeles
och San Francisco. Northern Pacifics (10,927
km) ändpunkter äro Duluth och Tacoma vid
Puget Sound. Ett årtionde senare tillkom Great
Northern (13,500 km) mellan S:t Paul (Duluth)
och Seattle. F :s näst största j ärnvägssystem är
Chicago, Milwaukee, S :t Paul and Pacific
Railroad (18,102 km) med huvudlinjen mellan
Chi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
