Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förenta staterna - Tidningar - Rundradio
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förenta staterna
548
547
åren utvecklats enormt, framför allt den s. k.
magasintypen, som blivit genomsnittsamerikanens
huvudlektyr. 1943 utkommo 6,345 tidskr., av
vilka några hade millionuppl. En för landets
politiska och kulturella liv utomordentligt
betydelsefull grupp bland tidskr. i F. bilda en del
veckotidn., som ge översikter över
dagshändelserna och den aktuella debatten, kulturradikala
idétidskr., ss. The New Republic och The
Nation, samt några högtstående politisk-kulturella
månadsmagasin, ss. The Harper’s Monthly och
Atlantic Monthly.
Pressfriheten är lagfäst i alla delstaternas
konstitutioner, men det finns inskränkningar av
skilda slag. Som ett bevis på pressens frihet i
F. uppfattas de presskonferenser med
presidenten, som skapades av W. H. Taft och som på ett
personligt sätt utformades av Franklin D.
Roose-velt.
Rundradio. Till skillnad mot vad fallet är i
praktiskt taget hela den övriga världen är
rundradioverksamheten i F. helt förbehållen den fria
och konkurrerande företagsamheten och regleras
statligt endast i så måtto, att en federal byrå,
Federal Communications Commission (FCC),
fördelar våglängder samt bestämmer
stationseffek-ter och sändningstid. Rundradioföretagen
finansiera sig själva väsentligen på så sätt, att
privata fabriks- och affärsföretag av dem köpa
sändningstid, detta som ett led i sin
reklamverksamhet. Till följd härav erlägga
radiolyssnarna icke några licensavgifter; dyl. utgå
ej heller för televisionsapparater. FCC hade
t. o. m. 1934 sanktionerat 591 rundradiosändare
på mellanvågsbandet, ett antal, som 1944 hade
stigit till 917 och 1948 till över 1,600. Att så
många stationer kunnat inpassas på de
tillgängliga 106 vågbanden, beror på att antalet
storstationer ej uppgår till mer än ett 50-tal. —
På kortvågsområdet, där antalet disponibla
våglängder är mindre snävt begränsat, existerar
t. v. icke någon fixerad övre gräns för
antenneffekten; tvärtom föreskrives, att effekten skall
vara minst 50 kW med hänsyn till att
kortvågssändningen i huvudsak är avsedd för utländska
lyssnare. Under senare år ha beviljats en stor
mängd sändningslicenser för frekvensmodulerad
rundradio, där likaledes vissa kortvågsband
komma till användning. Dessa licensers antal
utgör f. n. c:a 700, vartill komma ett 40-tal för
faksimil-telegrafi (”radiotidningar”) och ett stort
antal för television.
De viktigaste rundradiostationerna i F. äro
sammanslutna till ett antal s. k. nätverk
(net-works). Av dessa äro 4 ”nationella”, d. v. s.
sträcka sig över hela kontinenten; dessutom
finnas åtm. ett 20-tal regionala nätverk. De
nationella nätverken tillhöra följ, bolag: 1)
National Broadcasting Company (NBC),
som intill 1941 förfogade över två nätverk, det
”röda” och det ”blå”; genom ett utslag nämnda
år av högsta domstolen förständigades NBC att
till ett självständigt företag överlåta det ena
nätverket, då innehavet av två nätverk eljest skulle
innebära ett brott mot antitrust-lagarna; s. å.
bildades i nämnda syfte 2) American
Broadcasting Company (ABC), som
övertog det ”blå” nätverket. Det ”röda” är
numera känt endast under namnet NBC. ABC och
NBC samarbeta med över 300
mellanvågsstatio-ner, varav dock endast ett mindre antal
storstationer ägas av de nämnda företagen, medan
små-stationerna tillhöra oberoende men
kontraktsbund-na lokala reklamfirmor. 3) Columbia
Broadcasting System (CBS), varunder
sortera omkr. 140 mellanvågssändare. 4) M
u-tual Broadcasting System (MBS),
organiserat 1934 med den 1922 inrättade New
York-sändaren WOR som kärna; till detta
nätverk höra omkr. 250 mellanvågssändare, de
flesta av liten räckvidd. Till MBS, som själv
icke äger några rundradiosändare, anslöts 1936
Don Lee NetWork i Kalifornien.
Upptäckten, att rundradio kan finansieras
genom försäljning av radiotid, gjordes 1922 vid
stationen WEAF i New York. Det dröjde
emellertid till 1925, innan denna kommersialisering
fick någon nämnvärd omfattning; nämnda år
utgjorde rundradions bruttointäkter knappa 4
mill. $. Motsv. siffra utgjorde för 1948 c:a
400 mill. $, vartill komma icke oväsentliga
belopp i artistarvoden. De avgifter annonsörerna
betala för sändningstid, variera starkt. För
abonnemang på en enstaka lokalstation under
dagtid förekomma avgifter så pass låga som 25 $
per tim; ett 1-timmes kvällsprogram över en
stor New York-station kostar 1,200—2,000 $;
om sändningen går ut över ett helt nätverk, kan
timkostnaden stiga till 30,000 å 50,000 $,
artistavgifterna häri ej inräknade. Man skall dock
ej föreställa sig, att all radiotid är betald
(sponsored). Den betalda radiotiden utgör i
genomsnitt endast 35 å 40%, återstoden består av
sustaining programs, som bekostas av
radiobolagen själva. — Det är en i Europa utbredd
missuppfattning, att de amerikanska
radioprogrammen äro i osmaklig el. åtm. i störande grad
fyllda av reklam. I själva verket uppgår själva
reklammomentet endast till några få procent av
den betalda sändningstiden. Särsk. gäller detta
kvällsprogrammen. Här kan reklamen ofta
inskränkas till ett kort omnämnande (vid
programmets början och slut), att programpunkten ”is
sponsored by the Ford Motor Co.” el. att ”This
is the General Electric hour” o. s. v. Av de
betalda programmen arrangeras endast en mindre
del i sändningsbolagens egen regi; c:a 3/4 av
desamma levereras i stället av oberoende
programfirmor, vilkas antal uppgår till åtm. 300.
— Trots sin kommersiella struktur ha
rundradioföretagen i F. ivrigt ställt sig i allmänkulturens
och folkbildningens tjänst; mer än 8 mill.
elever i 200,000 skolor åhöra regelbundet de över
vissa stationskedjor utgående
skolradioföredragen, varjämte tusentals studiegrupper lyssna till
från vissa univ. och högsk. emanerande
specialsändningar, ingående i University of the Air.
— IF. uppskattas (1952) antalet i bruk
varande radioapparater till 105 mill., fördelade på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
