Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gallehus - Gallen-Kallela (Gallén), Akseli (Axel) - Galler (folk) - Galler - Galleri - Galleriskog - Gallfeber - Gallfett - Gallfistel - Gallfärgämnen - Gallgång(-ar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
659 Gallen-Kallela—Gallgång(-ar) 660
Guldhorn från Gallehus.
mindre fint guld voro uppträdda breda ringar av
samma men renare metall, prydda med pålödda
figurer samt instämplade ornament. De senare
datera hornen till början av 400-talet. Kring
mynningskanten av det ena hornet fanns
dessutom en kortare runinskrift med mästarens namn.
Av flertalet forskare ha de betraktats som ett
offerfynd.
Ga’llen-Ka’llela (före 1905 Gallén),
Ak-s e 1 i (Axel) Valdemar, finländsk målare och
grafiker (1865—1931), titulärprofessor. Han
växte upp på finsk landsbygd, studerade i
Helsingfors från 1881, i Paris från 1884, om somrarna
likväl i hemlandet, började som utpräglad realist
och uppenbarade en frisk och stark
målarbegåv-ning (bondetyper, naturstudier). G. började vid
1890-talets inbrott behandla ”Kalevala”-myternas
fantasigestalter och blev genom sina många verk
på detta område banbrytare för en rent nationellt
betonad konst. Hans sökande efter en form,
lämpad för denna idékrets, förde honom till en
primitiv, dekorativt förenklad stil, kraftig i linjer
och färg, intensiv i uttrycket (”Sampo smides”,
”Kullervo förbannande”, ”Kullervo på
krigsstråt” m. fl.; några av dessa ämnen behandlade i
fresker i Finlands byggnad på Parisutställningen
1900 samt i Studenthuset i Helsingfors). Hans
rika verksamhetsområde sträcker sig från kärv
realism till symbolistiskt idémåleri, från storstilat
väggmåleri (mausoleet vid Björneborg, fullb.
1905) till porträtt, vävnadsmönster, träskulptur,
glasmålning, etsning och möbelkonst. G :s bostad i
Ruovesi uppfördes efter hans egna ritningar i
allvarlig allmogestil och påverkade landets unga
arkitektur. — Jfr monogr. av W. Hagelstam
(1904) och O. Okkonen (1947). Ett bildverk utg.
1949.
Galler (lat. Ga’lli, fr. les gaulois),
sammanfattande namn på keltiska folkstammar, särskilt i
det efter dem uppkallade Gallien, vartill i
vidsträckt bemärkelse räknades ej blott allra
största delen av nuv. Frankrike utan även n. Italien.
G. uppträda första gången i Italiens historia 387
f. Kr., då de plundrade Rom.
Galler, fys., miner., se Gitter; biol., se
Gallbildning.
Galleri (it. galleria). 1) Långsmalt rum,
praktkorridor, lång hall; valvgång i övervåning,
täckt pelargång; konst-, porträtt-, tavelsamling;
översta raden, läktaren i en teater eller
konsertsal.
2) Krigsv. En övervälvd gång med valvet
vilande på två jämnlöpande murar. G. brukas särsk.
vid gravförsvar, gravgalleri, varvid de
göras bombsäkra samt benämnas, alltefter sitt läge
längs med inre el. yttre gravsidan, e s k a r p- el.
kontereskarpgalleri och, om de äro
försedda med skottgluggar för frontalt
inf.-för-svar, gevärsgalleri. — Vid äldre
fästningar förekomma stundom mingallerier,
från kontereskarpen i fredstid utbyggda gångar
av olika storlek, avsedda för minförsvar.
3) En på äldre segelfartyg akterut anbragt
utbyggnad, ofta blott till prydnad, kallas g.; på
stora fartyg var den stundom rymlig och försedd
med inredning.
Galleriskog kallas de skogsbälten, som kanta
sjöar och floder i savann-, stäpp- och
ökenområden. G. har ofta regnskogsartad prägel, och dess
existens i dessa annars skoglösa trakter beror
på den rikliga markfuktigheten vid vattendragen.
Gallfeber, förr namn på febersjukdomar, som
medföra gallans upptagande i blodet (se Gulsot);
numera skämtsamt ©m ytterlig förargelse (t. ex.
”reta gallfeber på någon”).
Gallfett, kem., se Kolesterin.
Gallfistel, genom sårbildning el. kirurgisk
åtgärd uppkommen fistelgång mellan gallblåsan el.
gallgångar och magsäck el. tarm (mera sällan ut
genom huden).
Gallfärgämnen, se Galla.
Gallgång (-ar). G. kallas de rör, genom vilka
gallan ledes från levern och gallblåsan. De minsta
eller inre g., som börja i levern, äro
mikroskopiska men förenas småningom till allt grövre rör.
Ur levern komma till slut två stora grenar, som
förena sig till ett huvudrör (ductus hepaticus), i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
