- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 8. Franken - Girland /
687-688

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamfalkar el. falkgamar - Gamfåglar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

687

Gamfåglar

688

örongam (t. v.), gåsgam och smutsgam.

märkande tanden. Benen äro höga, vingarna
korta och stjärten lång. Alla g. hålla sig gärna
i människans grannskap och göra en viss nytta
genom att förtära avskräde och döda
djurkroppar. Chimachiman (Milvago chimachima), av
en tornfalks storlek, hör till de mindre g. Den
är utpräglad asätare men livnär sig också av
maskar, avskräde o. dyl. Caranchon (Polyborus
tharus) är en ståtlig fågel av en liten örns
storlek. Falklandschimangon el. gamvråken (Ibycter
australis) förekommer endast på Falklandsöarna;
den är ung. lika stor som en örn.

Gamfåglar, några grupper bland
dagrovfåglarnas ordn. Fal c oni formes. Alla g. livnära sig
främst av as; blott några få arter angripa också
levande djur. Hos alla är huvudet mer el. mindre
naket. Fotterna äro starka men klorna trubbiga
och odugliga som vapen. Vingarna äro mycket
stora och breda, fjäderdräkten lös och ofta
oordnad. Krävan är stor och framträdande. Flykten
är långsam men ytterst uthållig.

Inga andra fåglar stiga så högt som g., få
ha utbildat glidflykten på orörliga vingar till ett
sådant mästerskap. Av sinnena är synen otroligt
skarp, luktsinnet är även väl utvecklat. Sin föda
uppspana de med synens hjälp. Upptäcker en
gam ett sjukt el. dött djur, sänker den sig raskt
ned och följes inom kort av en hel flock. G.
äro noggranna med fjäderdräktens rengöring,
sedan födan blivit smält. G. äro i varma länder
till stor nytta, emedan de förtära döda
djurkroppar och allsköns avskräde. Vanl. tolereras de
därför av människan och bli orädda. G. finnas
i alla världsdelar utom Australien, både på
låglandet och i bergen. De ha förmåga att uthärda
starkt växlande temperatur. De flesta g. häcka
kolonivis på klippor el. i träd. Honan lägger ett
el. två ägg.

Gamla världens gamar bilda fam.
Aegypiidae. Till denna höra de största
dagrovfåglarna. Näbben är lång och rak, med skarpa
kanter och till en tredjedel el. mer klädd av vax-

hud. Övernäbbens spets är hakformigt böjd.
Munkgamen el. grågamen (Aegypius
mbnachus) har kort, stark hals och kraftig näbb.
Fjäderdräkten är mörkt brungrå. Längden är
i,i m och vingbredden 2,25 m. Denna form häckar
i större delen av Asien, i Nordafrika, i Spanien,
på Balkan och kring nedre Donau. Ö r o n g
a-marna (Torgos) i Afrika och Indien ha sitt
namn av de hudveck, som finnas på sidorna av
den nakna halsen. De ha en vingbredd av ända
till 2,8 m. Fj äderdräkten är mörkbrun.
Gåsgamen (Gyps fulvus) finnes i s. Ungern och i
Transsylvanien, i de flesta länder runt
Medelhavet och i v. Asien till Himalaja. Vingbredden
är över 2,5 m. Halsen är jämntjock som hos
en gås och klädd med ljust, ulliknande dun. I
övrigt är fjäderdräkten ljust gulbrun.
Ryktbarast av Gamla världens gamar är smuts- el.
as gamen (se Asgam). — Besläktade med
Gamla världens g. äro skäggamarna (se d. o.).

Nya världens gamar, Cathartae, bilda
en särskild underordn. av dagrovfåglarna. De
kännetecknas bl. a. av de stora, ovala
näsborrarna och av kamlika hudbildningar på näbbroten
och i pannan samt bjärt färgade hudveck på det
nakna huvudet och på halsen. De båda största
formerna av denna grupp sammanföras under
namnet kamgamar. De utmärkas av rätt
långsträckt kropp, lång, starkt hakformig näbb
samt långa vingar och stj ärt. Kondoren
(Vultur [Sarcorhamphus] gryphus) är till
färgen svart med vitt krås. Hanen bär på näbbroten
en hög kam. Han når en längd av över 1 m och
har en vingbredd av 2,75 m. Kondoren är
hemmahörande i Anderna (helst på områden 3,000
till 5,000 m ö. h.). I s. går den dock ned till
kusten. Den häckar på otillgängliga klippor, där
honan lägger de två mer än 1 dm långa äggen
direkt på marken. Kungsgamen (Gypagus
[Sarcorhamphus] papa) är mindre (vingbredd 1,8
m) men praktfullt färgad. Den förekommer i
motsats till föreg. art i Sydamerikas
skogbe

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:16:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffh/0412.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free