Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gerd, Gärd - Gerhard III, den store, greve Gert (greve av Holstein) - Gerhard VI (greve av Holstein) - Gerhard, Eduard - Gerhard, Johann - Gerhard (Johnson), Karl (Karl-Gerhard) - Gerhardi, William Alexander - Gerhardsen, Einar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
869
Gerhard—Gerhardsen
870
av alla kvinnor; hela världen upplystes av
hennes fägring. Om Frejs kärlek till G. berättas
i eddadikten ”Skirnismal”. — Litt.: J. Sahlgren,
”Eddica et scaldica”, s. 209 ff. (1928).
Gerhard (Gert), grevar av Holstein.
1) Gerhard III, den store, kallad
greve Gert (omkr. 1293—1340), son till greve
Henrik av Rendsborg. Han förvärvade åt sig
ett starkt herradöme i mellersta Holstein kring
Rendsborg och Segeberg. I samverkan med sin
kusin Johan den milde uppbjöd han hela sin
stora begåvning som fältherre och diplomat mot
det av inre split sönderslitna Danmark. Han
lyckades 1326 få konung Kristofer II fördriven
och blev då riksföreståndare i Danmark samt
fick själv Sönderjylland som län. 1330 utbytte
han detta län mot Nörrej ylland och fick
samtidigt Fyn som ärftligt län. Därpå härskade G.
över halva Danmark. Genom sin hänsynslöshet
väckte han emellertid allmän harm hos
befolkningen och blev i Randers natten till 1 april
1340 dräpt av Niels Ebbesön.
2) Gerhard VI (d. 1404), greve 1385—1404,
den föreg:s sonson. Fick 1386 hertigdömet
Sönderjylland i ärftlig förläning. Han stupade på
ett tåg mot Dithmarschen.
Gerhard [gè’rhart], Eduard, tysk arkeolog
(1795—1867). Han vistades i Italien 1822—37
och verkade, efter en studieresa till Grekland,
i Berlin som museitj änsteman, från 1844 som
prof. Bland G:s arbeten märkas ”Antike
Bild-werke” (1827-—44), ”Auserlesene griechische
Vasenbilder” (4 bd, 1839—58), ”Etruskische
Spie-gel” (4 bd, 1839—68) samt beskrivningar över
minnesmärken av olika slag från antiken. —
Biogr. av O. Jahn (1868).
Gerhard [gé’rhart], J oh ann, tysk lutersk
teolog (1582—1637). Han blev superintendent i
Heldburg (Koburg) 1606, generalsuperintendent
1615, prof, i Jena 1616. G. bistod hertig Ernst
den fromme i dennes reformering av skol- och
kyrkoväsendet men är eljest mest känd som
den luterska ortodoxiens systematiker. Han har
bl. a. lagt grunden till ortodoxiens
inspirations-lära (bokstavsinspirationen). G:s främsta
teologiska arbete är ”Loci theologici” (9 bd, 1610—
22, flera senare uppl., ty. övers. 1906—07); på
svenska finnas några av hans uppbyggliga
skrifter. — Litt.: E. Troeltsch, ”Vernunft und
Offen-barung bei J. G. und Melanchton” (1891); R.
Hupfeld, ”Die Ethik J. G:s” (1908); E. Uhl,
”Die Sozialethik J. G:s” (1932).
Gerhard (urspr. Johnson), Karl Emil
Georg (artistnamn Karl-Gerhard),
teaterchef, författare, skådespelare (f. 1891 14A). G.
började sin teaterbana 1908 hos Anna Lisa
Hvas-ser-Engelbrecht. Två år senare övergick han till
Karin Svanströms sällskap och från detta 1914
till Hj. Selander vid Nya teatern i Göteborg.
1919 inledde han, på Folkteatern i Stockholm,
sin verksamhet som revyskådespelare och dir.
Han har huvudsaki. (intill 1948) spelat i
Stockholm och Göteborg men även vid
åtskilliga tillfällen gästat bl. a. Malmö, Oslo
och Köpenhamn. G.
har utmärkt sig som
förf, av kvicka och
fränt satiriska
kupletter. Karakteristiskt för hans
revyform är den starkt
aktuella prägeln och
den direkta
karikatyren. — G. har utg.
”Och så kommer
det en gosse . . .”
(1931) och ”1
skuggan av en stövel”
(1945).
Gerhardi [gaha’di], William
Alexander, engelsk författare (f. 1895), föddes i
Petersburg och växte upp där, studerade i Oxford,
deltog i i:a världskriget som kavallerist 1915—
16, var 1917—18 attacherad vid eng.
ambassaden i Petrograd och 1918—20 vid den eng.
militärkommissionen i Sibirien. Under 2:a
världskriget tillhörde han 1942—45 B. B. C. Hans
första bok var romanen ”Futility” (1922; ”Låt
gå...”, 1930), som följdes av en studie över
Tjechov (1923), romanerna ”The polyglots”
(1925), ”Jazz and Jasper” (1928), den
självbiografiska ”Memoirs of a polyglot” (1931),
romanen ”Resurrection” (1934) m. fl. ”The
sorrow-ful planet” (2 bd, 1945) är ett slags
samtidshistoria.
Gerhardsen [gä’r-], Einar Henry, norsk
politiker (f. 1897). Urspr. gatu- och vägarbetare
i Oslo blev G. 1922 sekr. i
kommunalarbetarförbundet. Han invaldes i socialdemokratiska
ungdomsrörelsens centralstyrelse 1919 och blev
ordf. 1921. Vid arbetarpartiets sprängning 1923
blev G. organisationssekr. i det
socialdemokratiska huvudpartiet. 1925—36 var han sekr. i
partiets Oslo-avd. Han var även livligt verksam i
huvudstadens kommunala liv, blev 1932 medl. av
stadsfullmäktige och 1938 dess v. ordf. Föreg.
år hade han utsetts till politisk sekr. i partiets
riksledning, och 1939 blev han v. partiordf. Vid
den tyska invasionen 1940 följde han regeringen
på färden norrut men återvände i juli s. å. via
Stockholm till Oslo. Han valdes till
stadsfullmäktiges ordf, men hindrades av tyskarna att
tillträda posten. Han återgick till sin
anställning som kommunalarbetare, deltog i partiets
”underjordiska”
verksamhet, arresterades
vid
undantagstillståndet i sept. 1941 och
fördes till Grinilägret.
I april följ, år sändes
han till
koncentrationslägret Sachsenhausen i
Tyskland men
återfördes i aug. 1944 till
Grini. Vid tyskarnas
kapitulation i Norge
i maj 1945 intog han
omedelbart sin plats
som stadsfullmäktige-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
