Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gervinus, Georg Gottfried - Geryon - Gês el. ge - Gesant - Geschworner - Gesell, Arnold - Gesenius, Wilhelm - Gesims - Gesjov, Ivan - Gesner, Konrad - Gesneria, Gesnera - Gesneriaceae, Gesneraceae - Gess - Gess dur - Gessler, Otto - Gessner, Salomon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
887
Geryon—Gessner
888
känslan. G:s ”Hinterlassene Schriften” utgåvos
1872, hans självbiogr. 1893 och hans
brevväxling med Dahlmann och bröderna Grimm i 2
bd 1885—86.
Geryon, grek, myt., en man med tre
kroppar, härskare över ön Erytheia i yttersta
västern i oceanen. Dödades av Herakles, vilken fått
sig förelagt att bortföra G:s sköna
boskaps-hj ordar.
Gés [$és] el. ge [^è], primitiv folkgrupp i
ö. Brasiliens högland, omfattande tre
huvudgrupper. G. torde urspr. ha bebott hela ö. Brasilien
men småningom drivits undan från kusttrakterna
i n. och ö.
Gesa’nt (ty. Gesandte[r]), diplomatiskt
sändebud.
Geschwomer [gajvå’rnar], ty. (av schwören,
svärja, gå ed), var i Sverige intill 1855 en
bergsstatstjänsteman med åliggande att tillse, att
gruvarbetet drevs på rätt bergsmansvis.
Gesell [gaze’1], Arnold Lucius, amerikansk
barnpsykolog (f. 1880), sedan 1911 prof, vid Yale
Univ., där han grundat en världsberömd klinik
för pediatrisk och barnpsykologisk forskning. G.,
som särsk. intresserat sig för barnets utveckling
under förskolåldern, har gjort en banbrytande
insats inom barnpsykologien. G:s mät- och
testserier för barn i förskolåldern ha tillvunnit sig
stor uppmärksamhet och modifierats för svenska
förhållanden av prof. G. A. Jæderholm. Bland
G:s talrika skrifter märkas ”Infancy and human
growth” (1928), ”The guidance of mental growth
in infant and child” (1930), ”Infant behavior”
(1934; tills, m. H. Thompson), ”The first five
years of life” (1940), ”Studies in child
develop-ment” (1948).
Gesenius [gezé’nios], Heinrich Friedrich
Wilhelm, tysk orientalist och bibelkritiker
(1786—1842), prof, i exegetik i Halle 1810. G.
var en vägbrytare för det semitiska språkstudiet
samt utgav grammatikor och ordböcker,
utmärkta av klarhet och grundlighet. Nämnas må
”He-bräische Grammatik” (1913; 29:0 uppl., omarb.
av G. Bergsträsser, 2 bd, 1918—29; sv. övers.
1849), ”Hebräisches und chaldäisches
Handwörter-buch über das Alte Testament” (1812; I7æ uppl.,
omarb. av F. Buhl, 1921; sv. övers. 1829—32),
”Thesaurus philologicus criticus linguæ hebrææ
et chaldææ Veteris Testamenti” (1829—42;
fullb. 1858 av E. Rödiger) och G:s förnämsta
verk, ”Scripturæ linguæque Phæniciæ
monumenta” (3. bd, 1837).
Gesi’ms, ett listverk, som uppåt avslutar en
vägg (t a k-, huvud- el. k r a n s 1 i s t, resp,
tak-, huvud- el. k r a n s g e s i m s; g e
i-son; kornisch) el. horisontalt avdelar en
fasad, t. ex. mellan våningarna (g ö r d e 1 g
e-sims el. -list, k o r d o n g 1 i s t). G. kallas
ibland även den list, som utgör avtäckning, där
t. ex. ett sidotak stöter intill en mur
(skydds-gesims), el. förmedlar övergången mellan
sockel och mur (sockelgesims). Krönande
listverk på panel, över dörr- och
fönsteröppningar kallas panel-, dörr-, resp, fönstergesims.
Gesjov [gä’/åf], Ivan Evstratiev,
bulga
risk politiker (1849—1924). Han avslöt
Bulgariens fred med Serbien 1886 och medverkade,
ehuru i allm. ryssvänligt orienterad, en kort tid
som finansminister i regeringen efter furst
Alexanders abdikation i sept. s. å. Tillhörde
oppositionen mot Stambolov och blev efter dennes
fall åter finansminister (1894—97). Han blev
1911 ministerpresident och utrikesminister,
avslöt 1912 det mot Turkiet riktade
Balkanför-bundet och ledde Bulgariens politik under det
lyckosamma första Balkankriget men avgick 1913
före utbrottet av kriget mot de forna
bundsförvanterna. G. skildrade sin premiärministertid i
”L’alliance balkanique” (1915).
Gesner [gä’s-], Konrad, schweizisk läkare
och biolog (1516—-65). Han var en tid prof,
i Lausanne, därefter stadsläkare i sin hemstad,
Zürich. G:s rykte vilar helt på hans ”Historia
animalium” (1551—58), en beskrivning på alla
då kända djur. Häri framlade G. även en mängd
egna forskningsresultat. Därjämte införde han
bilden som åskådningsmedel; hans träsnitt äro
för sin tid utmärkta. Verket har, ehuru det
saknar jämförande iakttagelser, varit banbrytande.
Gesnèria, G e’s n e r a, se Gesneriaceae.
Gesneriäceae, Gesneräceae, växtfam.
bland sympetalerna, har mer el. mindre tydligt
tvåläppig blomkrona, 4 el. 2 ståndare och
enrum-migt fruktämne; frukten är fröhus, sällan bär.
Den räknar omkr. 1,100 arter i varmare,
företrädesvis tropiska länder; de äro vanl. fleråriga
örter med motsatta, hela blad. För de
praktfullt färgade blommorna odlas många inomhus
som prydnadsväxter, t. ex. arter av släktena
Saintpaulia från Östafrika, Sinningia,
Achime-nes, Corytholoma och Gesneria från Amerika.
Gess (fr. sol bémol, eng. g flat), mus., den
med en halvton sänkta tonen g; förväxlas
en-harmoniskt med fiss.
Gess dur (fr. sol bémol majeur, eng. g flat
major), mus., durtonart med gess till grundton
och sex b för h, e, a, d, g och c; förväxlas
en-harmoniskt med Fiss dur (parallelltonart:
ess moll).
Gessler [gä’s-], Otto, tysk politiker (f.
1875). Han blev 1911 förste borgmästare i
Regensburg och gjorde sig som överborgmästare i
Nürnberg, 1914—19, känd för administrativ
skicklighet under krigsåren. I okt. 1919 inträdde
han som minister för ”återuppbyggandet” i
Bauers ministär. I mars 1920 efterträdde han
Noske som riksvärnsminister. På denna svåra
post kvarstod han i växlande ministärer till jan.
1928 och ledde därvid det nya riksvärnets
organisation. G. var 1920—24 led. av riksdagen och
tillhörde då det demokratiska partiet, som han
därefter, för vinnande av större handlingsfrihet,
lämnade. Sedan 1950 är G. president i ty. Röda korset.
Gessner [gä’s-], Salomon, schweizisk
författare (1730—88). Han utgav en mängd
prosadikter, bl. a. ”Daphnis” (1754; sv. övers.
1796). Stor popularitet vann den första
samlingen av G:s ”Idyllen” (1756), som följdes av
”Der Tod Abels” (1758; sv. övers. 1789; 2:a
uppl. 1804), ”Der erste Schiffer” (1762; sv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
