Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glarus - Glas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Glas
32
protestanter. G. är en alpkanton (Glarnalperna).
Huvudnäringar äro industri (bomulls- och
siden-väverier; färgerier) och boskapsskötsel.
Huvudstad är G1 a r u s på vänstra stranden av Linth
(5,000 inv.), med möbel- och bomullsindustri;
efter branden 1861 nästan h. o. h. nybyggd. — G.
hörde under den äldre medeltiden till
nunneklostret Säckingen, kom 1288 till Österrike men vann
självständighet genom segrarna vid Näfels 1352
och 1388 samt inträdde 1450 i Edsförbundet.
Reformationen infördes genom Zwingli, som 1506
—16 var pastor i G.
Glas är en genom smältning åstadkommen
amorf blandning av kiselsyrade salter, huvudsaki.
kalium-, natrium-, kalcium- och blysilikat. I glas
för optiska, fysikaliska o. a. vetenskapliga
apparater ersättas ofta helt el. delvis kiselsyra av
borsyra el. fosforsyra, de nämnda basmetallerna
av barium el. zink, stundom av vismut el. tallium.
Efter sin kemiska sammansättning kunna de
vanliga glassorterna indelas i fyra grupper:
1) Kaliumkalkglas (kaliglas,
bö-miskt g. el. lätt kristallglas),
färglöst, svårsmält, hårt och motståndskraftigt mot
kemiska förändringar. Spegelglas står vanl.
på gränsen mellan denna och följ, glassort.
2) Natriumkalkglas (natronglas,
franskt g., fönsterglas), blågrönt,
något hårdare men mera lättsmält än föreg. Hit
hör det för optiska ändamål använda k r o n g 1
a-s e t.
3) Kaliumblyglas (blyglas, tungt
kristallglas), tungt, mjukt, lättsmält,
färglöst och starkt ljusbrytande. Hit höra
flintglas, som nyttjas för framställning av optiska
linser, och s t r a s s, materialet för
prydnadsglas-stenar (s. k. similidiamanter).
Halvkristallglas står emellan denna och föreg. grupp samt
håller både natrium-, kalk- och blysilikat.
4) L e r j o r d k a 1 k-a 1 k a 1 i g 1 a s
(buteljglas), rödgult el. mörkgrönt, med ringa
kali-halt, innehåller väsentliga mängder järn, mangan
och magnesium ur orena råmaterial.
Färdiga glasvaror pläga indelas i h å 1 g 1 a s,
som omfattar buteljer, flaskor, karaffiner,
belysnings- och hushållsglas, vilka blivit ”blåsta”
med glasblåsarpipa el. i maskin, pressglas,
som gjutes i form under mekaniskt tryck, och
fönsterglas samt spegelglas, de två
senare slagen såväl blåsta som gjutna samt
slipade och polerade. S m å g 1 a s är en annan
sammanfattande benämning på husgerådsglas.
De bästa kali- och natronglasen närma sig den
kemiska formeln 6 Si O2, K2 O (el. Na2 O), Ca O,
motsv. 70,8% kiselsyra, 18,3% kaliumoxid och
10,9% kalciumoxid el. 75,5 % kiselsyra, 12,9%
natriumoxid och 11,6% kalciumoxid. Blyglasen
närma sig normalt formeln 6 Si O2, K2O, PbO
med en halt av 53,4% kiselsyra, 13,8%
kaliumoxid och 32,8% blyoxid. G:s fysikaliska
egenskaper äro av stor betydelse för dess användning
och växla i viss mån med den kemiska
sammansättningen och behandlingen vid dess
framställning. Spec. v. är hos vanligt g. 2,4—2,6, hos
blyglas 3,0—3,8. Hårdheten ökas med kiselsyre-
halten men nedsättes av alkalier och bly. De
hårdaste glasslagen låta knappt repa sig med
järnfil. Mot konstant tryck är g. ganska hållfast
men mot stöt och böjning sprött. Sprödheten
avtager dock med g:s tjocklek, och i tunna trådar
el. skivor är materialet elastiskt. Hastig
avkylning gör g. sprött, långsam avkylning minskar
bräckligheten. G. är en dålig värmeledare,
vilken egenskap i förening med sprödheten gör det
mindre motståndskraftigt mot hastiga
temperaturväxlingar men å andra sidan just betingar dess
användning för en mängd ändamål. I elektriskt
avseende är g. en dålig ledare vid rumstemp.
Ljusbrytningsförmågan är hos blyglas större än
hos vanligt g. Ljuset absorberas vid sin
genomgång olika av olika glassorter, t. ex. av
flintglas 4,27%, av vanligt fönsterglas 13%. G:s
smältpunkt höjes genom kiselsyra men sänkes
genom bor, alkalier och bly.
Vid en temp. av 4000 mjuknar g., vid omkr.
8oo° är det segt och utomordentligt formbart,
vid i,200° är det tunnflytande som sirap och
kan gjutas i formar. På dessa egenskaper grunda
sig de flesta metoder för g:s framställning och
formgivning. — G. har i allm. stor
motstånds-förmåga mot kemikaliers inverkan. G. är vanl.
genomskinligt men stundom endast genomlysande.
Fullkomligt färglöst g. kräver vid tillverkningen
rena ingredienser och skickligt handhavande av
avfärgningsmedel, verkande enl. regeln för
komplementfärger. Färgat g. åstadkommes i allm.
genom tillsats till massan av smärre mängder
metalloxider. Den vanliga butelj gröna färgen
framkallas av järn, den bruna av mangan. Krom
och koppar giva gröna nyanser, kobolt blå, uran
gula; svart g. erhålles genom kombination av
flera olika oxider o. s. v. — Genomlysande,
mjölkfärgat g. erhålles genom tillsats av fältspat,
fluss-spat, tennoxid, benaska (b e n g 1 a s) o. dyl.
Alltefter graden av ogenomskinlighet skiljer man på
mjölkglas, opalglas och
alabasterglas. På ytan kan g. färgas genom inbränning
av lättsmälta glasflusser el. genom anbringande av
ett täckande lager av färgad glasmassa (s. k.
över fång). Matt g. åstadkommes genom etsning
med fluorvätesyra el. vanl. genom behandling med
sandbläster. Upphettas g. länge vid den temp.,
då det är mjukt, omvandlas det småningom med
början i ytan till en ogenomskinlig, kristallinisk,
hård massa. Detta fenomen har använts för
dekorativa syften (Réaumurs porslin). — S. k.
härdat g. framställes genom att färdiga
glasföremål upphettas, tills de mjuknar, sedan
ned-doppas i ett ljumt oljebad och slutligen långsamt
avkylas. — Kvartsglas är i elektrisk ugn
smält ren kvarts (kiselsyraanhydrid), som
formats till rör, deglar, skålar o. dyl. för
labora-torieändamål. Så gott som okänsligt för
temperaturväxlingar och för kemikalier (med
undantag av starka alkalier), ersätter kvartsglas i
många fall den dyra platinametallen för sagda
ändamål. — R å g 1 a s kallas glasmassa, som
gjutits i skivor el. plattor för olika tekniska
ändamål och visar en mer el. mindre matt, ojämn,
”rå” yta till skillnad från fönster- och spegel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
