Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goltz, 1. Colmar von der - Goltz, 2. Rüdinger von der - Goltzius, Hendrick - Gołuchowski, Agenor - Golv - Gom - Gomarus, Frans - Gomel, Homel - Gomera - Gomez, Carlos - Gómez, Juan Vicente
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
109
Goltzius—Gömez
110
komsten till Tyskland 1896 till
fördelnings-chef, blev 1898 generalinspektör för
ingenjörkåren och fästningarna, 1899 general av
infanteriet, 1902 chef för 1 :a armékåren, 1907
generalinspektör i 6:e arméinspektionen, 1908
generalöverste, 1911 general fältmarskalk och tog
1913 avsked. 1909—10 tjänstgjorde han än en
gång i Turkiet. Under 1 :a världskriget blev
han 1914 generalguvernör i Belgien; nov. s. å.
sändes han till Turkiet samt blev mars 1915
chef för 1 :a armén vid Bosporen och okt. s. å.
chef för 6:e armén (i Irak). Han dog i Bagdad
i april 1916. — G. var en mycket framstående
militär författare. Bland hans många arbeten
må anföras ”Das Volk in Waffen” (1883; 6:e
uppl. 1925; sv. övers. 1901), ”Kriegsgeschichte
Deutschlands im 19. Jahrhundert” (2 dir, 1910
—14) och ”1813. Blücher und Bonaparte” (1913).
1929 utkom hans ”Denkwürdigkeiten”. — Litt.:
Biogr. av B. von Schmiterlöw (1925).
2) Rüdinger von der G., greve, militär
(1865—1946). Han blev officer 1886, var vid
krigsutbrottet 1914 överste och regementschef,
blev 1915 generalmajor och brigadchef och i maj
1917 chef för 37 :e inf.-fördeln. (på Chemin des
Dames-fronten). I mars 1918 fick G. befälet över
den för hjälpen till Finland avsedda
östersjö-divisionen, med vilken han avsevärt bidrog till det
slutliga avgörandet i s. Finland. Efter att i jan.
1919 ha blivit chef för 6:e reservkåren i
Ost-preussen inryckte G. i Kurland, rensade landet
från bolsjeviker och intog 23/s Riga. Efter
påtryckning från ententen återkallades emellertid
G. till Tyskland i okt. s. å., varefter han erhöll
avsked. G. ägnade sig därefter åt ungdomens
utbildning. Han utgav ”Meine Sendung in
Finnland und im Baltikum” (1920; sv. övers,
s. å.).
Goltzius [gå’ltsios], H e n d r i c k, holländsk
grafiker och målare (1558—1617). G. var mest
bekant för sin stora tekniska skicklighet som
kopparstickare och utövade som lärare i Haarlem
stort inflytande i romanisternas anda. Berömda
äro G:s ”sex mästerverk”, kopparsticksblad med
motiv ur jungfru Marias liv.
Goluchowski [gålo^å’skji], A g en or,
österrikisk greve, politiker (1849—1921). Han var
1887—93 envoyé i Bukarest och 1895—1906
utrikesminister. Han verkade träget för
trippelalliansens bevarande och sökte mot slutet av sin
ministertid samförstånd med Ryssland i
Balkan-frågorna (Mürzstegprogrammet 1903 om
reformer i Makedonien). Han stödde vid flera
tillfällen med i Berlin högt skattad tjänstvillighet
Vilhelm II :s politik, så t. ex. på
Algeciraskon-ferensen 1906. Ungerskt missnöje över G:s
tyskvänlighet nödgade honom s. å. att avgå.
Golv, den vanl. horisontella bottenytan i ett
rum, vilken, då den är avsedd att beträdas,
måste utföras av ett mot rummets ändamål
svarande, slitstarkt material. I boningsrum göras
g. i allm. av trä, vanl. furu- el. granbräder,
som fästas i syllarna genom osynligt anbragt
spikning. I bättre rum användas parkettgolv,
bestående av korta, med fjäder och not
försedda stavar, av ek, bok el. teak o. s. v., vilka
läggas i mönster på ett s. k. blindgolv av
vanliga bräder och spikas. Som parkettbeläggning
användas även plattor av gummi, masonit m. m.
En parkettliknande effekt kan även erhållas
medelst golvbräder, på vilka i förväg limmats
ett c:a 5 mm tjockt skikt av hårdträ. I rum,
som stå i direkt förbindelse med det fria, göres
golvbeläggningen ofta av naturstens- el.
konstgjorda stenplattor, i förra fallet vanl. av granit,
kalksten el. marmor. I lokaler, vari vatten
spil-les, måste golven isoleras, varvid antingen själva
isoleringsmaterialet, t. ex. asfalt, får utgöra
slitytan el. ovanpå detsamma lägges cement, plattor
el. annat beläggningsmaterial. Där hård, ev. ljus
yta av hygieniska el. andra skäl önskas,
användas i stor utsträckning s. k. mettlacherplattor,
ett slitstarkt, porslinsaktigt material,
klinker-plattor el. förhydningsmassa. I
industribyggnader, magasin och liknande lokaler är cement,
med el. utan tillsatt härdningsmedel, det
vanligaste golvmaterialet. Dock strävar man alltid
att på arbetsplatser, i vissa butiker, sporthallar
o. s. v. förse g. med en mjukare beläggning
för att erhålla ljuddämpning men framför allt
i syfte att göra g. mindre tröttande för fotterna.
Här kommer särsk. beläggning med trä,
asbestmassa, linoleum el. gummi i fråga.
Gom, se Munhåla.
Gomärus, Frans, holländsk teolog (1563
—1641), prof, i Leiden 1594, i Groningen 1618.
G. var i den arminianska striden (se Arminianer)
ledare för Arminius’ motparti (gomaristerna).
Gomel [gå’-l, Homel, stad i Vitryssland,
vid floden Sosj; 145,000 inv. Viktig
järnvägsknut och flodhamn. Betydande metall-, maskin-,
trä-, tändsticks-, textil-, glas- och
livsmedelsindustri. El. kraftverk (torveldat).
Gomera [gåmä’ra]. 1) En av Kanarieöarna;
378 km2, c:a 23,000 inv. G. når 1,372 m ö. h.
Huvudort är San Sebastian (c:a 5,000 inv.). —
2) P en 6 n de Vélez de la G., se Presidios.
Gomez [gå’mi/1, Antonio Carlos,
brasiliansk tonsättare av portugisisk härstamning
(1839—96). G. fick sin utbildning för bl. a.
Lauro Rossi i Milano. 1870 hade La
Scala-ope-rans portar öppnats för honom med hans mest
berömda verk, ”11 Guarany”, som sedan
uppfördes på flera italienska scener. Denna opera
har ett starkt inslag av indianska melodier från
Amazonas, och man märker ett stort inflytande
från Verdi och Meyerbeer. ”11 Guarany” har
sedermera uppförts på Covent Garden (1872)
samt i U.S.A. men spelades först 1945 på Kungl.
teatern i Stockholm. Av G:s andra verk märkas
”Fosca” (Milano 1873), ”Salvator Rosa” (Genua
1874), ”Maria Tudor” (1879), ”Lo Schiavo”
(1889) och ”O Condor” (1891). Utom manskörer,
sånger och pianostycken har G. komponerat den
brasilianska nationalhymnen ”11 saluto del
Bre-sile” (1876) och körverket ”Colombo” (1892) till
400-årsminnet av Amerikas upptäckt.
Gomez [gå’mäs], Juan Vicent e,
president i Venezuela (1857—1935). Han deltog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
