Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grabbe, Christian Dietrich - Grabe, Alf - Grabski, Władysław - Gracchus, familj - Gracchus, 1. Tiberius Sempronius - Gracchus, 2. Tiberius Sempronius - Gracchus, 3. Gaius Sempronius - Grace - Gracerna - Gracht - Gracián y Morales, Baltasar - Gracil - Gracilaria - Gracioso - Graciös, gratiös - Grad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
Grabe—Grad
168
skald (1801—36). Han var 1827—34 auditör j
sin födelsestad, Detmold, men avskedades på
grund av dryckenskap och brist på
självbehärskning. G:s dramer, bl. a. ”Napoleon und die
hun-dert Tage”, visa en kraftig, originell fantasi, en
glimtvis genial men bisarr karakteristik och
mäktiga folkscener. G:s stora ansatser bilda en
övergång från det romantiska dramat till Hebbels
och Otto Ludwigs. Sami. skr. utg. av A. Franz
och P. Zaunert (3 bd, 1910). — Monogr. av C.
Behrens (1903; da.) och O. Nieten (1908).
Grabe, Alf Gerhard, metallurg (f. 1880 24/g).
bergsingenjörsexamen vid Tekniska högsk. 1901,
ingenjör vid Garpenbergs ab. 1902—05, assistent
vid Tekniska högsk. 1905—17, doc. där 1907
och speciallärare i metallografi m. m. 1907—27;
huvudred, för Jernkontorets annaler 1917—27,
myntdirektör 1927—45. G. har gjort sig känd
som bergskemisk och metallurgisk forskare. Han
är ordf, i Statens uppfinnarnämnd och
Uppfinnar-kontoret (från 1947 Svenska uppfinnarkontoret)
sedan 1940, blev led. av kommittén för den högre
tekniska undervisningens omorganisation s. å. och
var ordf, i Svenska teknologföreningen 1934—
36 och 1940—43.
Grabski [gra’pskji], Wladyslaw, polsk
statsman (1874—1938). Han var 1906—12 led.
av ryska duman (nationaldemokrat). Under 1 :a
världskriget intog han en mot centralmakterna
kritisk, mot ententen välvillig hållning och hölls
1918 en kort tid internerad av tyskarna. Efter
dessas nederlag kom G. att spela en betydande
roll vid organiserandet av den nya polska staten.
Han blev nationaldemokratisk partiledare, var
lantbruksminister 1918, finansminister 1919—20
och 1923—25 samt ministerpresident 1920 och
1923—25. G. har stor förtjänst om den polska
valutans stabilisering efter 1 :a världskrigets och
den därpå följ, tidens svåra påfrestningar. Vid
Pilsudskis statskupp 1926, då den politiska
makten övergick till G:s motståndare sedan lång
tid tillbaka, lämnade han den aktiva politiken.
Han blev s. å. prof, i ekonomi vid
lantbruks-högsk. i Warszawa.
Gracchus [gra’kus], berömd fornromersk
familj av Semproniska ätten.
1) Tiberius Sempronius G.,
framstående fältherre, ståthållare i Spanien och på
Sardinien, konsul 177 och 163 samt censor 169 f. Kr.
Plans maka, den fint bildade C o r n e 1 i a,
dotter till Scipio Africanus d. ä., var ett mönster
som maka och moder (”Gracchernas moder”).
2) Tiberius Sempronius G. (162—
133 f. Kr.), den föregåendes son. Han tog till
livsuppgift att söka upprätta det italiska
bondeståndet, som hotades med undergång. Som
folk-tribun 133 upplivade G. en äldre, halvt bortglömd
lag, att ingen skulle få inneha mer än 500 iugera
(omkr. 125 har) statsjord, men tilläde 250 iugera
för vardera av två söner; återstående statsjord
skulle utdelas i lotter på 30 iugera som ärftligt
arrende åt fattiga medborgare. Motståndarna till
detta ingalunda radikala förslag förmådde
tri-bunen Octavius att inlägga sitt veto däremot,
varpå Tiberius tillgrep det revolutionära medlet
att låta folket avsätta tribunen. Förslaget
antogs, och en kommission tillsattes för
reduk-tionsarbetet. G. sökte för att trygga sig och
sitt verk men mot övlig sed tribunatet även för
nästa år. Vid valet uppstodo oroligheter, varvid
G. jämte 300 vänner dödades. Reduktionsarbetet
avstannade efter hand, sedan dock flera tusen
proletärer blivit försörjda.
3) Gaius Sempronius G. (154—121 f.
Kr.), den föregåendes broder, blev efter
krigstjänst kvestor på Sardinien 126 och var
folktri-bun 123. G., en ännu större begåvning än
brodern och särskilt en ypperlig talare, beslöt att
fullfölja dennes verk i större stil och samtidigt
bryta senatens makt. Genom en s. k.
spannmålslag fingo huvudstadens borgare rätt att ur statens
förråd erhålla ett visst mått vete till omkr. halva
priset. Åkerlagen kompletterades; man beslöt att
anlägga kolonier i Italien, senare även på det
förstörda Kartagos område. En annan lag
fråntog senaten domarmakten, en viktig politisk
förmån, som överflyttades på riddarna. Själv var G.
den ledande kraften med nära nog monarkisk
makt. Han valdes till tribun även för 122 och
föreslog då, att de italiska folken, som så
kraftigt bidragit till Roms maktställning, skulle få
romersk medborgarrätt. Detta behagade
naturligen ej huvudstadsbefolkningen. Under G:s
bortovaro för att ordna kolonien i Kartago ändrade
senaten taktik och lät för att vinna massan
tribunen Drusus framlägga ännu liberalare förslag,
bl. a. om anläggande av tolv kolonier. Så fann
G. vid återkomsten stämningen förändrad; han
återvaldes ej till tribun för 121. Den dag, då
folkförsamlingen skulle besluta om den kartagiska
koloniens öde, uppstodo oroligheter. G. lät under
flykten döda sig av en trogen slav.
Grace [gräs] (fr. grace), behag; gunst,
ynnestbevis.
Gracerna [grä’s-], se Chariter.
Gracht [holl. graljt, ty. gra^t] kallas i
Nederländerna och Nordtyskland en farbar kanal;
gata längs kanal.
Graciån y Morales [grabia’n i måra’läs],
B a 11 a s a r, spansk författare, jesuit (1601—
58). G. intog inom prosan en ställning, snarlik
Gongoras inom poesien; hans ”Arte de ingenio”
etc. (1642), en systematisk framställning att
skriva ”estilo culto”, d. v. s. gongorism, var ett slags
lagbok för smak på 1600-talet. Vidare märkas
”El criticon” (3 bd, 1653—58) och ”Oråculo
manual” (1647). G:s arbeten, utmärkta av djup
människokännedom och skarpsinne, påverkade
mycket tidens franska moralfilosofer. — Monogr.
av A. F. G. Bell (1921).
Gracil, spenslig, fin.
Graciläria, bot., se Ceylonmossa.
Gracioso [-biå’så] kallades i det äldre spanska
dramat den kvicke, resonerande narren,
upptågs-och intrigmakaren, vanl. betjänt hos någon av
huvudpersonerna. Rollen fick sin fulla utmejsling
hos Lope de Vega. ”El gracioso” är en stående
figur i klassiska spanska comedias.
Graciös, gratiös, behagfull, mjuk.
Grad (av lat. gra’dus, steg). 1) (Fys.)
Indel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
