Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gradmätning - Gradnät - Gradpassering - Gradskiva - Gradstock - Gradualavhandling - Graduale - Gradualpsalm - Graduell - Graduera - Gradus ad Parnassum - Graebner, Fritz - Graefe, Albrecht von - Graener, Paul - Graf, Max - Graf, Oskar - Graf, Urs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
171
Gradnät—Graf
172
elnätets huvudriktning i n.—s. el. ö.—v., men
begreppet g. kan tillämpas på varje astronomiskt
bestämt triangelnät, oavsett formen hos den yta,
som det täcker. G:s huvudprincip är använd så
tidigt som omkr. år 200 f. Kr. av Eratosthenes,
som bestämde jordklotets storlek genom att mäta
avståndet mellan två punkter (Syene och
Alexan-dria) och vinkeln mellan lodlinjerna i dessa
punkter (polhöj dsskillnaden). Numera stå för g:s
ändamål till förfogande triangelnät över världens
flesta civiliserade länder. Av särskilt intresse för
Sverige äro Maupertuis’ g. i Lappland 1736—37,
vari A. Celsius deltog, samt J. Svanbergs
komplettering och utvidgning av samma mätning
1801—03. Sverige deltog i den 1855 avslutade
rysk-skandinaviska g. från Donau till Ishavet
samt i svensk-ryska g. på Spetsbergen 1898—1902.
Gradnät, kartogr., det nät av meridianer och
paralleller, som är uppritat på en glob el. karta.
Gradpassering, den tjänstgöring i lägre
grader under 4—5 mån. (vid garnisonerat reg:te),
som envar till officersgraden utnämnd före 1883
måste förrätta, innan han fick tjänstgöra som
officer.
Gradskiva, skiva, vanl. av metall, celluloid
el. papper, använd för utsättande och mätning
av vinklar.
Gradstock, gammalt instrument för mätning
av höj dvinklar, även kallat jakobsstaven,
ersattes småningom av spegelsextanten; på
1800-talet var g. ett höj driktningsinstrument för
kanoner.
Graduälavhandling, doktorsavhandling (se
Disputation).
Graduäle (lat. responsörium graduäle), mus.
1) I katolska kyrkan den på läsningen av
episteln följande responsorialsången, så kallad,
emedan den intonerande prästen i äldre tider stod
på trappan (lat. gra’dus) till ambonen. I luterska
kyrkan sjunges g radual psalmen efter
föreläsandet av dagens epistel. — 2) Liturgisk
sångbok, innehållande de melodier, som sjungas
vid mässan.
Graduälpsalm, se Graduale 1).
Gradue’11, stegvis fortskridande.
Graduèra, tilldela akademisk lärdomsgrad, i
allm. doktorsgrad.
Gra’dus ad Parna’ssum, lat. (steg till
Parnassen), ordbok för latinsk versskrivning av
jesuiten P. Adler (1702).
Graebner [grä’b-], Fritz, tysk etnograf
(1877—1934), 1925—28 museidir. och prof, i
Köln, söderhavsspecialist och en av de mest
kända representanterna för den s. k.
kulturkretsläran inom etnologien, till vilken läras utveckling
han bidragit med flera arbeten: ”Kulturkreise
und Kulturschichten in Oceanien” (i Zeitschrift
für Ethnologie, 1905), ”Methode der Ethnologie”
(1911), ”Ethnologie” (i ”Die Kultur d.
Gegen-wart”, 1923) o. a.
Graefe [grä’-], Albrecht von, tysk
ögonläkare (1828—70), 1866 ord. prof, i oftalmologi
vid Berlins univ. G. var en genial nydanare inom
sin vetenskap, och vid hans klinik studerade
ögonläkare från alla länder. Han offentliggjorde i det
av honom grundade
Archiv für
Ophthal-mologie en mångfald
vetenskapliga arbeten
av bestående värde,
berörande bl. a.
ögon-musklernas fysiologi
och patologi,
bindhin-nesjukdomar samt
ögats
funktionspröv-ning. Han förbättrade
på ett väsentligt sätt
tekniken vid
operation för grå starr.
Men framför allt är
hans namn känt genom upptäckten, att
iridek-tomi förmår hejda fortskridandet av
synnedsätt-ningen vid många fall av grön starr.
Graener [grä’nor], Paul, tysk tonsättare
(1872—1944). Han var i många år
teaterkapellmästare, bl. a. i London, och dir. vid Sterns
kon-servatorium i Berlin 1930—35. Som tonsättare var
han lyriskt betonad efterromantiker, med
dragning, särskilt i tidigare verk, till klangkoloristisk
impressionism, senare även till tysk 1700-talsstil.
Biand G:s orkesterverk märkas sviterna ”Aus
dem Reiche des Pan”, ”Waldmusik” och ”Die
Flöte von Sanssouci” samt ”Sinfonietta” (för
stråkorkester och harpa) och ”Musik am Abend”.
Han komponerade även kammarmusik,
däribland en stråkkvartett över en svensk folkvisa,
pianokompositioner och många sånger. Därtill
komma operor, ss. ”Don Juans letztes Abenteuer”
(1914; efter O. Anthes), den i Tyskland särskilt
uppskattade ”Friedemann Bach” (1931; libretto
av R. Lothar) och ”Der Prinz von Homburg”
(uppf. i Berlin 1935; efter Kleist).
Graf, M a x, österrikisk musikskriftställare (f.
1873), prof, i musikhistoria i Wien. Hans
viktigaste arbete är ”Composer and critic. 200 years
of musical criticism” (1946).
Graf, Oskar Maria, tysk författare (f.
1894). Genom härstamning och erfarenhet
förtrogen med allmogen, har G. gett utmärkta
skildringar från sin bayerska hembygd, både
allvarliga och humoristiska: ”Die Chronik von
Flech-ting” (1925), ”Finstemis” (1926), ”Bayerisches
Dekameron” (1928), ”Die Heimsuchung” (s. å.)
m. fl. ”Bolwieser” (1931) är en pikant kryddad
småstadshistoria. 1927 gav han ut den
självbiografiska ”Wir sind Gefangene”; till detta verk
sluter sig ”Wunderbare Menschen” (1927). En
senare roman är ”Einer gegen alle” (1932). 1938
överflyttade han till U.S.A. 1940 utgav han den
självbiogr. romanen ”The life of my mother” och
1948 den bayerska bonderomanen ”Unruhe um
einen Friedfertigen”.
Graf, Urs, schweizisk guldsmed, grafiker
(1485—omkr. 1527). G. var typen för en
kringvandrande gesäll och vildsint landsknekt. I
talrika teckningar, träsnitt, kopparstick och
etsningar skildrade han soldatlivet. Omkr. 1510
började G. införa renässansmotiv i sina
bokillustrationer och teckningar till
guldsmedsarbeten. — Litt.: E. Major, ”U. G.” (1907)-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
