Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grafisk framställning - Grafisk industri - Grafisk konst el. grafik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Grafisk industri—Grafisk konst
176
olika huvudslag av vin, betecknas dessa delar med
olika färger el. med olika markering. — Utom
linj ediagram nyttj as stundom även s. k. y t d i
a-g r a m. De plana figurer, under vilka
diagrammet i dessa fall, särskilt när framställningen
avser att åskådliggöra delens el. delarnas
förhållande till det hela, framträder, äro kvadraten,
triangeln, cirkeln m. fl. Ytdiagrammet har det
företrädet framför stapel- el. linjediagrammet, att det
på mindre utrymme kan visa förhållandet mellan
storheterna, när skillnaden dem emellan är
avsevärd, men är icke så åskådligt som
linjediagrammet. — I populär framställning nyttjas slutligen
jämväl metoden att avbilda solida figurer, som,
ställda bredvid varandra, genom sin olika storlek
ange olika numeriska värden, t. ex. förbrukningen
av kaffe, socker, vin o. s. v. genom kaffepannor,
sockertoppar, vinbuteljer el. dyl. — K a r t
o-g r a m i egentlig mening är en vanlig
geografisk karta, varpå genom olika färger, olika
streck-ning el. dyl. de statistiska förhållandena inom
skilda områden el. på skilda orter framställas.
Grafisk industri, sammanfattande benämning
på de olika industrigrenar, vilkas mål är
framställandet av det färdiga tryckalstret. Hit räknas
stilgjutning, boktryck, litografiskt tryck,
djuptryck, ljustryck, reproduktion och bokbinderi.
Grafisk konst el. grafik, sammanfattande
namn på olika metoder för att genom avdrag,
vanl. på papper, mångfaldiga en på en skiva el.
platta av trä, metall el. sten utförd teckning. Den
på ett sådant underlag framställda bilden, som vid
tryckandet infärgas, är utskuren så, att den
framträder i relief över planet, högtryck (se Träsnitt),
el. nedsänkt under detta, djuptryck (se Gravyr),
el. utförd i ytans plan, plantryck (se Litografi).
G. förekom i Europa redan vid medeltidens slut
för mönsterblad, helgonframställningar och
spelkort. Kopparsticket var i Italien från början
beroende av det stora måleriet och har därför
en starkare dragning mot det monumentala än n.
om Alperna. Först A. Dürer och Lucas van
Leiden lyfte kopparsticket och träsnittet ur deras
mer underordnade ställning till den stora
konstens nivå genom självständigt tänkta, grafiskt
genomarbetade kompositioner och bildserier. Vid
sidan om Dürer märkas Cranach och Altdorfer,
den förre framför allt träsnidare med
fantasifulla, av tyskt gemyt sprudlande kompositioner,
den senare etsare, vars sydtyska
vildmarksstäm-ningar med lavhängda granar inleda Donauskolan.
H. Burgkmair och H. Baldung (Grien) voro
tecknare för träsnitt, den ene habil och glansfull i
sina många arbeten för kejsar Maximilian, den
andre egenartad och fantastisk. Hans Holbein
skapar i ”Dödsdansen” träsnittskonstens klassiska
verk. Träsnittet i Italien står alltsedan
1490-talet helt i boktryckets tjänst. Rafael
överskyg-gar det italienska bildtrycket från
högrenässansen, och som hans stilpropagator har Marc’
Antonio Raimondi verkat med sina kopparstick,
medan Ugo da Carpi för samma ändamål skapade
italiensk chiaroscuro. Domenico Campagnola har
liksom Tizian tecknat för träsnitt, medan Giulio
Campagnola har betydelse som originalgravör.
Från Italien hämtar 1600-talets grafik sina
traditioner, men det är i Belgien, Frankrike och
Holland, som den sätter sina yppersta frukter.
A. van Dyck etsade ett antal konstnärsporträtt
av högsta kvalitet och ledde graverandet av
”Dycks ikonografi”, medan Callot skapade
förutsättningarna för en helt ny stil. Italienaren della
Bella blev hans närmaste arvtagare. En djärvare
realism i figurteckningen tog fart med
Rem-brandts och Ostades etsningar. Ingen har som
Rembrandt förstått att på plåten ge fritt lopp åt
en mäktig fantasi och en intensiv naturupplevelse.
Samtida landskapsetsare voro Ruisdael, A. v.
Everdingen, Hollar och Claude Lorrian, medan
Lievens i kraftfulla porträtt sökte återuppliva
träsnittet. Barockens stilideal motsvarade dock
kopparsticket bäst. Bolognaskolans traditioner
återupptogos av Rubensstickarna, bl. a.
Vorster-man, Pontius och S. Bolswert. De arbetade direkt
under Rubens’ överinseende och ha betytt ofantligt
för den Rubensska barockens härskarställning.
Dit ansluter sig den Lebrun-Audranska skolan i
Ludvig XIV :s Frankrike. En skara ypperliga
porträttgravörer, främst Mellan och Nanteuil,
som arbetade efter egna teckningar,
framträdde och fortsatte sin verksamhet långt in på
nästa årh., medan J. Falck, J. Suijderhoef m. fl.
tillfredsställde behovet i nordligare länder.
Wat-teaugravörerna på 1730-talet visade det franska
kopparstickets smidiga anpassning efter måleriska
effekter, medan rokokons och Ludvig XVI :s
gra-vörer bidrogo att sprida de franska konstidealen,
icke minst på dekorationens och konsthantverkets
områden, genom serier av ornamentstick samt
genom en förfinad bokillustrationskonst. Genom
kraften av sin geniala personlighet skapade
Ho-garth ett nytt och outtömligt stoff inom
samhällssatirens område med sina gravyrer. A.
Canaletto utförde läckra etsningar av venetianska
motiv, och Piranesi diktade i väldiga syner de
romerska ruinernas epos.
Mezzotint och akvatint ge nya uttrycksmedel
åt grafikerna, den förra ägnad att återge den
aristokratiska engelska porträttkonsten, den
senare lämpad för experiment i färggravyr och
för de omtyckta topografiska vyerna. Under
1700-talet blomstrade också färgträsnittet i det
avlägsna Japan. — Bartolozzi införde
punktmaneret. Goya använde akvatintgravyr för sina
egendomliga fantasier och för skräckscener från
Napoleons invasion i Spanien. Som en av de
första utnyttjade han för tjurfäktningsscener
litografien, vilken i Daumier fick sin klassiske
representant. Kopparsticket dog småningom ut under
1800-talets första hälft, medan träsnittet
återupptogs till bokillustrering, t. ex. av Menzel och
Doré, samt av pressen. Alltmer övertogo de
fotografiska reproduktionsmetoderna dessa områden
liksom det för grafiken eg. väsens främmande
avbildandet av målningar.
Etsare som Méryon, Forain, Whistler, Haden,
Zorn, Carl Larsson, Klinger och Liebermann,
litografer som Toulouse-Lautrec, Munch, Slevogt
och Willumsen samt träsnidare som Vallotton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
