Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gram, 1. Hans - Gram, 2. Christian - Gram, Lennart - Gram, Peder - Gramatom - Gramekvivalent - Gramina, Gramineae, graminéer - Gramkalori - Grammagräs, Mezquite - Grammatik - Grammatisk kategori - Grammatit - Gramme, Zénobe Théophile - Grammofon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
Gram—Grammofon
182
rike och med utgångspunkt i allmänna filologiska
och historiska kunskaper, blev G., på samma sätt
som E. Benzelius d. y. i Sverige, en banbrytare
för samlande och kritisk källforskning i
Danmark. Han behandlade dansk historia i talrika
lärda avh. och skrev viktiga anmärkningar till
Niels Krags, Slanges och Meursius’ arbeten.
2) Hans Christian Joachim G., läkare (1853
•—1938), överläkare vid Rigshospitalet 1892, prof,
i invärtes medicin vid Köpenhamns univ. 1900
—23. G. publicerade 1884 sin
bakteriefärgnings-metod (se Grams metod), som gjort hans namn
känt över hela världen (”Über die isolierte
Far-bung der Schizomyceten in Schnitt- und
Trocken-präparaten”, i ”Fortschritte der Medizin”, 1884).
G. spelade en stor roll i Danmarks kamp mot
tuberkulosen.
Gram, Karl Gustav Lennart, målare (f.
1910 31/8), utbildad vid Otte Skölds målarskola
1929—30 och därefter på studieresor i Europa.
Sitt egentliga genombrott fick G. vid 1930-talets
slut med ett landskaps- och porträttmåleri, som
utmärkte sig för veka och något sorgbundna
mel-lantoner i koloriten och en ren och enkel form.
De senare landskapsmålningarna, mest i grått
och grönt, visa mera summarisk förenkling och
en tydligt komponerad bilduppbyggnad.
Gram, Peder, dansk tonsättare (f. 1881).
elev vid konservatoriet i Leipzig av Krehl, Sitt
och Nikisch (G. erhöll 1907 det s. k.
Nikischpri-set), sedan 1908 verksam i Köpenhamn, 1918
dirigent i Dansk koncertforening, lärare i
komposition; har varit president i flera danska
musikorganisationer. G. blev 1937 Statsradiofoniens musik-
Lennart Gram: Mor och barn, 1935.
chef. Han har
komponerat bl. a. två
symfonier, fyra
uvertyrer, en
violinkonsert, en violinromans,
”Avalon”, för sopran
och orkester, tre
stråkkvartetter o. a.
kammarmusik samt
pianosaker och sånger. Han
utgav 1947 ”Analytisk
harmonilære”. G :s
musik, som äger en
utpräglat nordisk
grundton, kännetecknas av
osviklig formsäkerhet och utnyttjar gärna barocka
stilmedel.
Gramatom, det antal gram av ett ämne, som
atomvikten anger.
Gramekvivalent, se Ekvivalent.
Grämina, Gramineae, g r a m in é e r, se
Gräs.
Gramkalori, se Kalori.
Grammagräs, M e z q u i t e, Bouteloua, ett
grässläkte i s. v. Förenta staterna och Mexico;
av betydelse som fodergräs.
Grammatik (grek, grammatiké, lat.
gramma’-tica), språklära; systematisk lärobok i språk,
vanl. indelad i ljud-, form- och satslära;
moderna system upptaga även betydelselära. — Adj.:
Grammatikälisk el. g r a m m a’t i s k. —
G r a m a’t i k e r, språkforskare; hos greker och
romare betecknade g. först (elementar-) lärare i
språk, sedermera filolog, kritiker, textkritiker.
Grammatisk kategori, en psykologisk kategori,
som fått ett för den egendomligt morfologiskt
uttryck. I svenskan äro t. ex. singularis och
pluralis, presens och preteritum g.
Grammatit, se Amfibolmineral.
Gramme [gram], Zénobe Théophile,
belgisk elektriker (1826—1901). Han uppfann
den s. k. Grammeska ringen, som
betecknade ett mycket viktigt framsteg inom den
elektriska maskinteknikens utveckling.
Grammofon [-å’n] (av grek. gra’mma,
skrivtecken, och foné, ljud), apparat för att kunna när
som helst reproducera en gång registrerade ljud
(tal, sång, musik m. m.). Den första apparaten
av detta slag, fonografen, uppfanns av Edison
1877. Bland dem, som arbetat på g:s utveckling,
bör nämnas E. Berliner, vilken 1887 sökte
patent på ett instrument för ljudreproduktion, som
han gav namnet g. Berliner utbytte senare den
cylindriska vaxrullen i fonografen mot en rund
skiva, på vilken ljudet upptecknas i form av en
grund, smal, spiralformad fåra. Avvikelser i
sidled från den rena spiralformen på fåran betingas
av det upptecknade ljudets svängningar. Först
mot slutet av 1890-talet var g. tekniskt så
fulländad, att den kunde användas i praktiken, och
först då tillverkades den industriellt liksom
grammofonskivor till densamma. Genom fortlöpande
förbättringar har g. kunnat tillgodose ökade krav
på ljudåtergivning. De viktigaste av dessa för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
