Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grammofonindustri - Grammolekyl - Grammont, Maurice - Gramont, Antoine Agénor de - Grampianbergen - Grams metod - Gran (måttenhet) - Gran (träd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
Grammolekyl—Gran
186
Telefunken, grundat 1900, med Telefunken,
Polydor, Brunswick o. s. v. — I U.S.A. äro de
största g.: Columbia Recording C o r p.,
(tidigare namn: American Record Corp.), numera
tillhörigt Columbia Broadcasting System;
skiv-märken: Columbia, Brunswick, Okeh m. fl.;
R C A-V i c t o r Co., tillhörigt Radio Corp. of
America (grundat 1924); märken: Victor,
Blue-bird; företaget samarbetar med H. M. V. i
England ; Capitol Records In c., Hollywood,
skivmärke Capitol; Decca Records In c.,
New York, urspr. dotterbolag till motsv. engelska
bolag men numera självständigt; märke: Decca.
Utöver de nämnda storföretagen finnas i U.S.A.
ett 60-tal inspelnings- och fabrikationsföretag
inom branschen.
Grammolekyl, den mängd av ett ämne, som
anges av ämnets molekylarvikt, uttryckt i gram.
Grammont [-må’], Maurice, fransk
språkforskare (1866—1947), prof, i jämförande
språkvetenskap vid univ. i Montpellier. G. var främst
fonetiker och dialektolog. Han utgav en rad
arbeten av allmännare karaktär, mycket
uppmärksammade i hela den språkvetenskapliga världen,
ss. ”La dissimilation consonantique” (1895),
”L’as-similation” (1923), ”Traité de phonétique” (1933),
samt en mycket spridd ”Traité pratique de
pro-nonciation franqaise” (1914, 9:e uppl. 1941). På
fonetik är också ”Le vers franqais” (1904, 4:e
uppl. 1937) grundad; G. undersöker där den
franska versens estetiska möjligheter.
Gramont [-må’], Antoine Agénor de,
hertig, fransk diplomat (1819—80). Han hade från
1851 olika sändebudsposter. 1861—70 var G.
ambassadör i Wien, blev 15 maj 1870
utrikesminister i kabinettet Ollivier och var som sådan
medspelare i de händelser, som ledde till 1870 års
krig. G. påyrkade ivrigt, att Frankrike skulle av
preussiske konungen begära garantier för att
prinsen av Hohenzollern i framtiden icke skulle
få mottaga spanska kronan. Detta krav blev
anledningen till den kris, varur krigsutbrottet
framgick; 9 aug. 1870 avgick G. med ministären
Ollivier; han sökte efter kriget flera ggr
försvara sin politik, bl. a. i ”La France et la Prusse
avant la guerre” (1872).
Grampianbergen [grä’mpian-], eng. The
Grampians (efter en gammal felläsning av
Taci-tus’ Mons Graupius), s. delen av skotska
högländerna, mellan Glenmore och Clydes dalgång.
Bergskedjorna stryka fram i n. ö. riktning. G:s
v. del, som kulminerar i Ben Nevis,
Storbritanniens högsta topp (1,343 m ö. h.), genomdrages av
djupa, trånga dalgångar med smala sjöar (Loch
Awe, Loch Lomond, Loch Katrine) och är högre
och vildare än dess ö. el. n. parti, Cairngorm
Mountains, som i Ben Macdhui nå 1,309 m. G.
bestå huvudsaki. av gnejs och urskiffer.
Grams metod, inom bakteriologien använd
färgningsmetod av stor diagnostisk betydelse,
införd av dansken H. Chr. J. Gram (se d. o.).
Preparatet färgas först med gentianaviolett och
behandlas därefter med en lösning av jod i
jod-kaliumlösning samt slutligen med 95 °/o alkohol.
Vissa bakteriearter (grampositiva)
bibe
hålla härvid den en gång erhållna svartvioletta
färgningen, medan andra (gramnegativa)
helt avfärgas vid alkoholbehandlingen.
Gran (av lat. gränum, sädeskorn), ett äldre
längdmått = 0,3 mm; en medicinalvikt (använd
i Sverige före 1863) = 6,2 cg; dets. som V4 karat.
Gran, Pi’cea, släkte inom fam. Pinaceae bland
barrträden, igenkänt på sina spiralställda,
4-kan-tiga, fleråriga barr och hängande kottar, som
avfalla hela. Hithörande 44 arter växa i n.
halvklotets tempererade länder. De äro träd med i
regel rak stam samt kransvis sittande grenar av
första och tvåsidigt ställda grenar av andra
ordningen. Täckfjällen i den mogna kotten äro små
och hinnartade. Fröna mogna redan under första
hösten el. vintern.
I Sverige växer endast en art vild, näml,
vanliga granen, P. abies (P. excelsa,
Abies excelsa), som numera är utbredd från
Torne lappmark till Halland och Skåne.
Fortfarande framtränger den på tallens och
lövträdens bekostnad. Den har styva, 1—2 cm långa,
mörkgröna barr och pyramidformig el. konisk
krona med rakt utstående el. till sist något
hängande grenar. Barken är täml. tunn, på yngre
träd brun- el. rödaktig, på äldre grå. Kottarna
äro som unga röda el. gröna, vid mognaden
gulbruna, 7—10 cm långa. G. uppnår en ålder av
omkr. 400 år och i Sverige en höjd av omkr. 40
m. Först vid omkr. 50 års ålder börjar den
blomma rikligare, och i regel är vart tredje år ett rikt
kotteår. — Av mera egendomliga former märkas
o r m g r a n (forma virgata) och s 1 o k g r a n
(forma viminalis). Den förra har få, grova, ofta
enkla grenar av första ordningen och barren
mera allsidigt riktade än hos de vanliga
formerna. I bestånd uppträder den i Orsa i Dalarna.
Slokgranen har täml. talrika, hängande, vanl.
enkla grenar av andra ordningen. Den är
sällsynt och förekommer i nämnvärt antal endast i
Orsa.
I s. och mellersta Sverige odlas flera utländska
g. i parker samt här och där i skogsbestånd,
Blommande gran. Se även bild vid Bark och Barrträd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
