Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grangärde - Granhammar - Granholm, Axel - Granholm, Hjalmar - Granhult - Granikos - Graninge - Graningeverkens ab. - Granit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Granhammar—Granit
204
numera nedlagda. Flera kraftverk finnas.
Egendomar : Laxsj ön och Rävvåla. Bj örnhyttans,
Lax-sjöns och Grangärde kronoparker omfatta
tillsammans 89 km2; ab. Ludvika skogar äger här
185 km2. G. kyrka av gråsten är delvis från
1400-talet. Bildar storkommunen Grangärde. —
Litt.: A. Magnevill, ”G. församlings minnesbok”
(1925)-
Granhammar, gods i V. Ryds socken,
Uppsala län, strax v. om segelleden Stockholm—
Uppsala; 1,874 har, därav 437 har åker;
tax.-värde 848,500 kr. Omtalas i slutet av 1200-talet,
tillhörde 1344 Uppsala domkyrka, från 1400-talet
bl. a. släkterna Soop och Örnflycht, senare
Wachtmeister, v. Fersen, v. Lantingshausen samt
till 1933 Rålamb. Nuv. ägare är arkitekt W.
Nathanson. Slottet uppfördes trol. vid 1600-talets
mitt.
Granholm, Axel Magnus, ingenj ör,
ämbetsman (1872—1951). Han utexaminerades från
Tekniska högskolans avd. för väg- och
vattenbyggnadskonst 1894 och
anställdes vid
statens j
ärnvägsbyggna-der 1897. G.
tjänstgjorde 1907—10 bl. a.
som arbetschef vid
byggandet av
Bohusbanan och
Sollefteå-banan, utsågs av
Vattenfallsstyrelsen 1910
till arbetschef vid
anläggningen av statens
kraftverk vid Porjus
i Lule älv. Efter att
där ha givit prov på
stor
organisationsför
måga utnämndes G. 1913 till generaldir. och chef
för statens järnvägar. Under hans kraftfulla
ledning genomgick SJ en betydande teknisk och
ekonomisk utveckling, som bl. a. innefattade
elektrifieringen, byggandet av Inlandsbanan, en
långtgående förnyelse av den rullande
materie-len, byggande av dubbelspår, rationalisering av
driften, införande av tryckluftsbromsar,
etablerande av SJ :s buss- och biltrafik, reformering
av godstrafiktaxorna och införande av en strängt
affärsmässig förvaltning av järnvägskapitalet. •—
Sedan G. 1937 avgått ur tjänst, fick han likväl
i egenskap av ordf, i 1938 års taxekommitté
tillfälle att under ett par år fullfölja sin
mannagärning i SJ :s tjänst. G. var 1937—43 ordf, i
styrelsen för ab. Aerotransport och 1940—43 i
Statens trafikkommission; han har varit ordf, i
kommittéerna för omorganisation av
Vattenfallsstyrelsen (1938) och telegrafverket (1940) och
har som j ärnvägsexpert anlitats av
grannländerna. — Litt.: W. Swahn, ”A. G.” (1940).
Granholm, Johan Hjalmar, ingenjör (f.
1900 20/i), examinerades 1921 från Tekniska
högsk., praktiserade i U.S.A. 1921—26, var
assistent vid högsk. 1926—29, tekn. dr 1929. Under
olika perioder 1927—32 uppehöll G. professuren
i byggnadsstatistik vid Tekniska högsk. och blev
1938 prof, i detta ämne vid Chalmers tekniska
högsk. G. har utfört konstruktionsberäkningar
för bl. a. nya Katarinahissen i Stockholm, nya
Konserthuset i Göteborg, Statens historiska
museum, Thulehuset i Stockholm och
Svinesunds-bron. Han har utg. ett stort antal uppsatser i
byggnadstekniska ämnen.
Granhult, se Nottebäck med Granhult.
Gränikos (lat. Granicus), liten flod i det
forna Mysien (n. v. delen av Mindre Asien),
bekant genom Alexander den stores seger över
perserna 334 f. Kr.
Graninge, socken i Ångermanlands mellersta
domsagas tingslag, intill gränsen mot Jämtland
och Medelpad; 365,80 km2, 1,498 inv. (1951).
Omfattar kring Graningesj öns, Hultsjöns och
Le-dingssjöns sträckvis bebyggda dal ödsliga,
höglänta skogs- och myrmarker. 810 har åker. Vid
kyrkbyn ligger industrisamhället G r a n i n g
e-b r u k (265 inv.) med tråddrageri och
motorverkstäder, tillhörande Graningeverkens ab., som f. ö.
äger största delen av socknens areal. Graninge
bruk, det äldsta i Ångermanland, privilegierades
1683 och bestod av stångjärnsbruk och
manufakturverk. I Östergraninge vid Graningesj öns s. ö.
ända finns skofabrik och i Viksmon
fiskredskaps-fabrik. Kyrkan av trä är en åttkantig
centralbyggnad från 1759—61 med klockstapel. Utgör
ett pastorat i Härnösands stift, Sollefteå
kontrakt ; tillhör storkommunen Långsele.
Graningeverkens ab., Bollstabruk, grundat
1873, driver sågverk och hyvleri vid Bollsta,
trä-sliperi och vattenkraftstation vid Forsse,
tråddrageri och spiksmedja vid Graninge, allt i
Väster-norrlands län. Bolaget äger c:a 110,000 har
skogsmark och sysselsätter omkr. 1,500 arb.
Tillverkningen uppgår per år till c:a 20,000 stds
trävaror och 18,000 ton torr mekanisk massa.
Aktiekapital 10,5 mkr. Till G. är anslutet
Sandvikens cellulosa ab.
Granit (it. granito, av lat. gränum, korn),
massformig, små- till grovkornig, sur
djupbergart, vars väsentliga beståndsdelar utgöras av
fält-spat och kvarts, vartill i regel även kommer
glim-mer, hornblände el. pyroxen. Efter dessa senare
skilj er man mellan biotit-,
biotitmusko-v i t- (el. t v å g 1 i m m e r-) och
hornblände-(de vanligaste typerna), mus ko vi t-,
augit-och hyperstengranit. I vanliga g.
utgöras fältspaterna av kalifältspat (ortoklas el.
mik-roklin) och en plagioklas av
oligoklassammansätt-ning. Vissa former av g. med kalkrikare
plagio-klaser och ofta relativt stor mängd mörka
mineral kallas i utlandet granodiorit,
ada-m e 11 i t, banatit och t o n a 1 i t. Efter den
härskande fältspatens beskaffenhet kan g.
benämnas mikroklin-, pertit-,
oligoklas-granit etc. De flesta g. äro vad man kallar
k a 1 k a 1 k a 1 i- (el. a 1 k a 1 i k a 1 k-)
graniter, andra höra till alkalibergarternas grupp
och sammanfattas som alkali graniter.
Dessa senare ha låg kalkhalt och
natronhal-tiga amfiboler och pyroxener (arfvedsonit och
riebeckit, resp, ägirin). G. uppträder dels som
sammanhängande massor av ibland många kva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
