Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granit - Granit, Ragnar - Granite City - Granitgnejs - Granitoid struktur, granitkornig el. hypidiomorf-kornig struktur - Granitporfyr - Grankulla - Grankullaviken - Grankäl - Granlo - Granlund, Erik - Granlund, John
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
Granit—Granlund
208
Bohusgranit, Svenneby.
bländegranit med blåaktig kvarts), den likaledes
ofta grå Salagraniten och den rödlätta,
täml. grovkorniga och kvartsrika Vänge g
ra-niten (efter Vänge v. om Uppsala). Till s
e-r a r keis k g. (av lat. sèrus, sen, ung)
hänföras bl. a. en grovkornig, grå el. rödaktig porfyr-g.
med 3—6 cm stora kalifältspater, vilken upptager
vidsträckta områden i mellersta Norrland och
kallas Revsundsgranit (efter Revsundssjön
i Jämtland), vidare den vanl. grå, småkorniga
biotit-g. i Stockholmstrakten
(Stockholms-granit), muskovitgraniterna i Ångermanland,
de mestadels småkorniga, grå el. rödlätta B
o-h u s-(B o h u s 1 ä n s-)g r a n i t e r n a, de täml.
grova, rödlätta, porfyrartade
Fellingsbro-(i Västmanland), Örebro- och
Karls-hamnsgraniterna och dessutom den
vio-lettgrå till rödlätta, rätt hornbländerika J ä r n
a-graniten i Dalarne m. m. Bland övriga yngre
urbergsgraniter märkas den medelgrova,
violett-grå, vanl. porfyrartade
Filipstadsgrani-t e n i östra Värmland m. m., den medelgrova,
röda, delvis grå, vanl. jämnkorniga
Växjö-graniten i Växjötrakten o. a. delar av
Småland, de röda, grovkorniga V å n e v i k s- och
Virbograniterna i trakten av
Oskarshamn och den grova, röda el. mörka G r a v e r
s-forsgraniten n. om Norrköping. Vidare må
nämnas ett par ofta omtalade dalsländska
gnejsgraniter, vilka bruka upptagas som urgraniter,
näml, den vanl. grå Järbograniten och den
röda, ögonstruerade Kroppefj ä 11 s g r a n
i-t e n. — På grund av sin hårdhet och i de flesta
fall stora beständighet har g. vidsträckt
användning som byggnads- och gatsten, till kaj- och
brobyggnader, pelare, monument m. m.
Granit, Ragnar Arthur, neurofysiolog (f.
1900 so/io), med. dr i Helsingfors 1927, doc. i
fysiologi där 1929, research fellow vid Univ. of
Pennsylvania, Philadelphia, U.S.A., 1929—31,
prof, i fysiologi i Helsingfors 1937, kallad till
föreståndare för Karolinska inst:s
neurofysio-logiska forskningsinst. 1940 (från 1945 medicinska
Nobelinst:s avd. för neurofysiologi), prof, i
neu-rofysiologi vid Karolinska inst. 1946. G. har
utfört viktiga undersökningar av bl. a. näthinnans
funktion och färgsinnets beskaffenhet samt har
lagt fram sina forskningsresultat i ett stort
antal skrifter, bl. a. ”Sensory mechanisms of the
retina” (1947). Av övriga skrifter kunna nämnas
”Ung mans- väg till Minerva” (1941) och
”Finlandssvenskarna” (1944).
Granite City [grä’nit si’ti], stad i s. Illinois,
U.S.A., vid Mississippi omedelbart n. ö. om Saint
Louis; 29,000 inv. G. har stålverk, sten-, bil- och
kvarnindustri.
Granitgnejs, övergångsform mellan granit och
gnejs.
Granitoid struktur, geol., granitkornig
el. hypidiomor f-k ornig struktur,
kännetecknar i allm. magmabergarternas
djup-bergartsgrupp, för vilken graniten strukturellt
utgör prototyp. Den karakteriseras av
självständig kristallografisk begränsning blott hos något
el. vissa av de ingående mineralslagen, men
osjälvständig hos de övriga.
Granitporfyr, fullkristallinisk gångbergart,
som mineralogiskt och kemiskt överensstämmer
med granit. G. har strökorn, huvudsaki. av
fält-spat och kvarts i en fin- el. småkornig,
mikrogra-nitisk, granofyrisk el. poikilitisk grundmassa.
Grankulla, köping i Nylands län, Finland,
vid järnvägen Helsingfors—Åbo, 15 km från
förstnämnda stad. Självständig kommun sedan
1920; 2,500 inv., flertalet svensktalande.
Villasamhälle. I G. finnes ett stort invalidhem
(tidigare sanatorium Bad Grankulla), svensk
samskola och finsk arbetarakad.
Grankullaviken, vik på nordspetsen av Öland;
utskeppningshamn för Böda kronopark.
Grankäl, skogsbr., barrskogstyp, närmast
örtrik granskog, särsk. karakteriserad av högt men
rörligt och genomsipprande grundvatten.
Granlo, samhälle i Selångers sn i Medelpad.
Granlund, Nils Otto Erik, geolog och
geograf (1892—1938), fil. dr vid Stockholms högsk.
1932 (”De svenska högmossarnas geologi”), doc.
i geografi där s. å., anställd vid Sveriges
geologiska undersökning från 1919, statsgeolog 1932
och t. f. prof, i geografi vid Göteborgs högskola
1937—38. Bland G:s arbeten märkas
torvgeolo-giska, spec. pollenanalytiska undersökningar över
hela landet, utredningar över stockholmstraktens
förhistoriska topografi och dess naturminnen samt
undersökning av jordarterna i Västerbottens län.
G. har även behandlat Vätternområdets
nivåförändringar och kvartärgeologiska utveckling.
Granlund, John, etnolog (f. 1901 25/io),
fil. dr och doc. vid Stockholms högsk. 1940,
amanuens vid Västsvenska folkminnesarkivet i
Göteborg 1926—30, amanuens vid Nordiska museet
1930, intendent där 1940, 1 :e intendent sedan
1948. G:s dr-avh., ”Träkärl i svepteknik” (1940),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
