Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grant, Ulysses - Grant Land - Granula - Granulationsvävnad - Granulering - Granulit - Granulom - Granvella, Antoine Perrenot de - Granvik, Hugo - Granville - Granville, Granville George Leveson-Gower - Granville, John Carteret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Grant Land—Granville
212
tvångsåtgärderna mot Sydstaterna genomdrevos,
spoils-systemet tillämpades rigorösare än
någonsin, korruptionsskandaler avlöste varandra, och
presidentmakten sjönk ner i fullständig misär. G.
själv hade intet emot att 1880 nomineras än en
gång men erhöll ej majoritet inom
partikonventet. Själv ruinerade han sig genom
spekulationer. — Litt.: G:s ”Personal memoirs” utgåvos
i 2 bd 1885—86. H. Garland, ”U. S. G.” (1898);
F. C. Fuller, ”The generalship of U. S. G.” (1929).
Grant Land [grä’nt lä’nd], norra delen av
Ellesmerelandet.
Gränula, lat., korn; farm., mycket små piller
av högst 5 cg vikt, ofta med socker och
gummislem som huvuddel och innehållande något
läkemedel att tagas i mycket små doser.
Granulatiönsvävnad (av lat. gränulum, litet
korn), den kärl- och cellrika vävnad, som
normalt bildas vid sårläkning. I början är då g. röd
och mjuk med en finknottrig (-kornig) yta,
därav namnet, men blir småningom allt fattigare på
blodkärl, blekare och fastare samt övergår till
ärrvävnad. G. kallas även sjukliga
vävnads-former vid en del inflammationer.
Granulèring (av lat. gränulum, litet korn),
en operation, varigenom en viss myckenhet av
ett ämne fördelas i en mängd större el. mindre
korn. Inom metallurgien betecknar g. vanligen
behandling av smält metall genom att låta den
i en stråle nedrinna i kallt vatten, då metallen
vid det hastiga stelnandet uppdelar sig i en
samling korn av oregelbunden form. — Redan
under förhistorisk tid förekom g. av
guldsmedsarbeten i dekorativt syfte.
Granulit (av lat. gränulum, litet korn), en
bergartsterm, som i Tyskland m. fl. länder
betecknar finkorniga, granatförande
mylonitgnej-ser och gnejser av granitisk sammansättning,
särskilt bergarterna i det s. k. granulitområdet i
Sachsen. Likartade g. finnas i Finska Lappland.
Granulom [-å’m] (av lat. gränulum, litet
korn), med., härdformig specifik inflammation
(tbc, syfilis m. fl.) ävensom benämningen på vissa
bindvävstumörer m. m.
Granvella [grambä’lja], Antoine
Perre-not de, spansk statsman (1517—86). G:s fader,
Nicolas Perrenot de G. (1484—1550)
från Burgund, var en av Karl V:s betrodda
män, och G. inträdde efter honom i
kejsarens råd. Han anlitades som diplomat bl. a.
vid fördraget i Passau 1552 och freden i
Cateau-Cambrésis 1559. Filip II satte honom
s. å. som rådgivare i Nederländerna åt
re-gentinnan Margareta. Han blev 1560 ärkebiskop
av Mechelen och 1561 kardinal. Hans förakt för
nederländsk frihet samt omorganisation i spansk
anda av nederländska kyrkan väckte stark
missstämning, även hos högadeln. Då även Margareta
begärde G:s avlägsnande, gav Filip II efter
(1564). G. blev vicekonung i Neapel, kallades 1580
till Madrid och hade stor andel i Filips politik
mot Portugal och Frankrike. 1584 blev han
ärkebiskop i Besanqon.
Granvik, Sven Hugo, ornitolog och
forskningsresande (f. 1889 9/i), fil. dr i Lund 1923
(”Contributions to the knowledge of the East
African ornithology”), lektor vid Landskrona
högre allm. lärov. 1935, har företagit
forskningsresor till Centralafrika. Bland hans arbeten
märkas ”The ornithology of North Western Kenya
Colony” (i ”Revue de zoologie et de botanique
africaines”, 1934), ”On mammais from the
Eas-tern slopes of Mount Elgon” (1924) samt
”Strövtåg och upplevelser i Centralafrika” (1927).
Granville [ gravid], hamnstad i fr. dep.
Manche, vid S :t Malobukten av Engelska
kanalen ; 10,000 inv. Skeppsbyggeri, ostronfiske;
havsbad.
Granville [grä’nvil], Granville George
Leveson-Gower, Earl of G., engelsk
statsman (1815—91). Han blev 1836 medl. av
underhuset och var en
kortare tid 1840—41
un-derstatssekr. för
utrikes ärenden i
Melbournes ministär. 1846
ärvde han faderns
earltitel och plats i
överhuset, blev 1848
vicepresident i Board
of Trade i Russells
whig-ministär. 1851—
52 var han
utrikesminister. I Aberdeens
koalitionsministär och
i den första ministären
Palmerston var G.
lordpresident (1853—58). I Palmerstons nya
ministär, vilken bildades 1859, innehade han
samma post, vilken han behöll även under
Russell (till 1866). Gentemot Palmerstons och
den nye utrikesministern Russells vågsamma
utrikespolitik var han i kabinettet den
främste förespråkaren för större försiktighet. I
Gladstones första ministär (1868—74) var han
först kolonialminister och från 1870
utrikesminister. Samma post innehade han även i
Gladstones andra ministär (1880—85). Från 1855
till sin död var han (utom 1866—68) det liberala
partiets ledare i överhuset, vartill hans moderata
läggning och vidsträckta personliga förbindelser
gjorde honom synnerligen lämplig. Däremot kan
hans utrikespolitik ej kallas lycklig. Ryssland
utsträckte, trots Englands svaga motstånd, sina
besittningar i Centralasien, Tyskland satte sig fast
i Östafrika och Sydvästafrika, och Englands
politik i Egypten 1882—85 var allt annat än
målmedveten. I Gladstones tredje ministär (febr.—
juli 1886) var G. kolonialminister. — Litt.: E.
Fitzmaurice, ”The life of G. G. L. G.” (2 bd,
1905).
Granville [ grä’nvil], John C a r t e r e t,
Earl of G., engelsk politiker (1690—1763). Han
tog 1711 säte i överhuset och blev där genast
bemärkt som vältalig försvarare av den hotade
hannoveranska tronföljden. 1719—20 var han
minister i Stockholm, vann där stort inflytande och
lyckades genom tvetydiga och obestämda löften
om hjälp mot Ryssland förmå svenska
regeringen att ingå de för Sverige oförmånliga frederna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
