Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gratial - Gratianus - Gratianus, Franciscus - Gratie - Gratifikation - Gratin - Gratiös - Grattan, Henry - Grattoir - Graubünden - Grau Delgado, Jacinto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
Gratianus—Grau Delgado
218
lister), så även pensioner från flottans
pensionskassas garantifond till änkor och barn
efter vissa befattningshavare vid flottan, vilka
som delägare i nämnda kassa avlidit före V7 1937.
Gratianus, romersk kejsare (359—383 e. Kr.),
son till Valentinianus I. Han blev 375 kejsare
över romerska rikets v. del, med Trier som
residens (den ö. innehade Valens). G., en ädel
och tapper man, stred med framgång mot
ale-mannerna m. fl. folk. Efter Valens’ död upptog
han Theodosius till medkejsare (379). G.
mördades 383.-
Gratianus, Franciscus, italiensk
kano-nistisk rättslärd (omkr. 1100—1160); munk i
Bo-logna. Han verkställde omkr. 1145 en
sammanfattning av kyrkorättsliga föreskrifter, efter
honom kallad Decretum Gratiani.
Gratie [grä’tsie], behag.
Gratifikation (av lat. grätia, tack), frivilligt
lämnad ersättning för utförd tjänst.
Gratin [gratä’], fr., maträtt av kött, fisk el.
grönsaker, som övergjutits med mjölk- el.
grädd-sås, beströtts med brödsmulor och gräddats i
ugn. Såsen utelämnas stundom. — Verb: G r
a-t i n é r a.
Gratiös [gratsiö’s], dets. som graciös.
Grattan [grä’tn], Henry, irländsk
statsman (1746—1820). Urspr. advokat i Dublin,
invaldes G. 1775 i irländska underhuset och vann
snart genom sin lysande vältalighet och ädla
personlighet en ledande ställning. Under
nordamerikanska frihetskriget genomdrev G. 1780
betydande friheter för den irländska handeln och
1782 självständig lagstiftningsrätt för irländska
parlamentet. Han stred därefter för katolikernas
emancipation men lyckades endast uppnå, att de
fingo valrätt. G. bekämpade förgäves Pitts
förslag om union mellan Storbritannien och Irland.
Han lät 1805 invälja sig i eng. underhuset och
arbetade även där för katolikerna, men hans
inflytande på Irland gick tillbaka för O’Connells.
G:s tal utgåvos (4 bd, 1821) av hans son
Henry G., som också utgav ”Memoirs of the
life and times of H. G.” (5 bd, 1839—45). —
Litt.: A. E. Zimmern, ”H. G.” (1902).
Grattoir [grat<oä’r], fr., skavjärn. Se
Mez-zotintogravyr.
Graubü’nden, ty. (rätorom. Il Grischun, it.
Le Grigioni, fr. Les Grisons), kanton i s. ö.
Schweiz, landets till arealen största; 7,114 km2,
I35,ooo inv., av vilka c:a 50% ha tyska, 31%
rätoromanska och 15 % italienska till modersmål;
49% äro protestanter, 44% katoliker.
Huvudstad är Chur. G. är ett alpland, genomskuret av
trånga, djupa dalar. Mot n. avvattnas G. av
Vorder- och Hinterrhein med bifloder, mot n. ö.
av Inn, som flyter genom den stora längsdalen
Engadin. Övriga floder gå mot s. Mellan
floddalarna höja sig mäktiga berggrupper, Adula,
Albula, Silvretta n. om Engadin-Bergell; s.
därom bär den glaciärrika Berninagruppen
kantonens högsta topp, Piz Bernina, 4,052 m ö. h.
över dessa alper leda många och viktiga pass.
Många högt liggande, täml. breda dalar finnas
(Davos 1,000—1,600 m, Engadin 1,000—1,800 m).
Chur i Graubünden.
Bebyggelsen når i allm. högt upp bland bergen.
Huvudnäring är boskapsskötsel, främst fåravel.
Sydfrukter växa i de sydliga dalarna, vin i nedre
Rhendalen. G. är rikt på mineralkällor och äger
många luftkurorter (Davos m. fl.).
G. erövrades av romarna 15 f. Kr. och hörde
till prov. Raetia prima, lydde sedermera först
under östgoterna, sedan under frankerna,
förenades 917 med hertigdömet Alemannien och
splittrades småningom i en mängd små områden.
Några av dessa bildade 1367 till skydd mot
Österrike ett förbund, Gotteshausbund, andra 1395 ett
annat, 1424 omorganiserat till Grauer Bund, och
1436 bildades ett tredje, Zehngerichtebund. De
tre förbunden uppträdde från 1460-talet
samverkande och kallades då (efter Grauer Bund)
Graubünden. Mot österrikiska övergrepp sökte
de 1497—98 stöd genom ”eviga vänskapsfördrag”
med Schweiziska edsförbundet, och 1512
förvärvade G. bl. a. Veltlin (Val Tellina), som 1797
gick förlorat till Cisalpinska republiken. Först
1803 inträdde G. definitivt i Edsförbundet, och
1854 års författning gjorde de tre förbunden till
en enhetlig kanotn. — Litt.: K. Hiltbrunner, ”G.”
(1927—28).
Grau Delgado [grau’ Öälga’Öå], Jacinto,
spansk dramatiker (f. 1872). G., som är född i
Barcelona, framträdde först med en filosofiskt
hållen roman, ”Trasunto” (1893), men har gjort
sin viktigaste insats som förf, med en rad
skådespel, som ge honom en plats vid sidan av J.
Benavente som sin tids mest betydande spanske
dramatiker. G:s dramatik är starkt intellektuell
och psykologisk, han hämtar sina motiv ur det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
