Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gregorius VIII (motpåve) - Gregorius VIII (påve) - Gregorius IX, Ugolino av Segni (påve) - Gregorius X, Teobaldo Visconti (påve) - Gregorius XI, Pierre Roger de Beaufort (påve) - Gregorius XII, Angelo de Corrario (påve) - Gregorius XIII, Ugo Buoncompagni (påve) - Gregorius XIV, Niccolò Sfondrati (påve) - Gregorius XV, Alessandro Ludovisi (påve) - Gregorius XVI, Bartolommeo Cappellari (påve) - Gregorius av Nazians - Gregorius av Nyssa - Gregorius av Tours - Gregorius Dagssön - Gregorius Lusavorits - Gregorius Thaumaturgos - Gregorovius, Ferdinand - Gregory, Augusta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
241
Gregorius av Nazians—Gregory
242
satt av kejsar Henrik V. Då G. inotn kort
fördrevs från Rom, övergavs han av Henrik,
bannlystes n 19 av Calixtus II och hölls i fängsligt
förvar till sin död, 1137.
10) G. VIII (påve 21 okt.—17 dec. 1187),
kardinal Albertus av Mora. Ägnade sig
mest åt förberedelserna till ett korståg.
11) G. IX (påve 1227—41), greve Ugolino
av Segni. Han blev 1198 av sin frände
Inno-centius III upphöjd till kardinal samt fick under
honom och Honorius III som legat tillfälle att
dokumentera sig som skicklig och lidelsefull
maktpolitiker. Som påve började han en
hänsynslös strid mot kejsar Fredrik II i syfte att helt
fördriva Hohenstauferna från Italien. I kampen
mot kättarna införde han från 1231 en under
direkt påvlig ledning ställd inkvisition genom
munkar. För kyrkans utgestaltning som rättsinstitut
blev hans 1234 utgivna, av den spanske
kanonis-ten Raimond de Pennaforte utarbetade
dekretal-samling av avgörande betydelse. — Litt.: E.
Brem, ”Papst Gregor IX. bis zum Beginn seines
Pontifikats” (1911).
12) G. X (1210—76; påve 1271—76),
Teo-baldo Visconti. Han sammankallade
ekumeniska konsiliet i Lyon 1274, som åvägabragte
en temporär union med ortodoxa kyrkan,
införde anordningen med konklaven vid påveval och
beviljade tionde till ett nytt korståg.
13) G. XI (påve 1370—78), Pierre Roger
de Beaufort, från Limousin. Han återförde
1377 kurian från Avignon till Rom. G :s död
(redan 27 mars 1378) blev signalen till den stora
schismens utbrott.
14) G. XII (påve 1406—15), A n g e 1 o de
C o r r a r i o, till börden venetian. Han avsattes
av Pisakonsiliet 1409 men nedlade sin värdighet
först på Konstanzkonsiliet 1415.
15) G. XIII (1502—85; påve 1572—85), Ugo
Buoncompagni, från Bologna. Han
företrädde som påve den katolska motreformationen
i hela dess skärpa. Under hans tid utkom 1582
en ny uppl. av Corpus juris canonici, och s. å.
genomdrev han en förbättring av kalendern.
16) G. XIV (påve 1590—91), Niccolö
Sfondrati. Han var helt beroende av
inflytelserna från Filip II i Spanien.
17) G. XV (1554—1623; påve 1621—23),
Alessandro Ludovisi, från Bologna.
Han utvecklade stor energi för motreformationen,
kanoniserade Loyola, stiftade den s. k.
propagandan och genomförde den ännu gällande ordningen
vid påveval.
18) G. XVI (1765—1846; påve 1831—46),
Bartolommeo Cappellari. Han blev
1825 kardinal och prefekt för propagandan. Som
påve representerade han en reaktionär absolutism
med skärpt antiprotestantisk hållning, bryskt
avvisande mot tidens liberala reformidéer. Den
berömda, mot Lamennais riktade encyklikan
”Mi-rari vos” 1832 utgjorde en krigsförklaring mot
hela det moderna samhället. Sin största
kyrko-politiska triumf firade han i Kölnstriden om de
blandade äktenskapen, där preussiska regeringen
måste slå till reträtt inför Roms oböjliga
konse
kvens. G:s ultramontana politik frammanade de
sista åren av hans pontifikat både i Frankrike och
i Italien en kampanj mot jesuiterna. — Litt.: J.
Schmidlin, ”Papstgeschichte der neuesten Zeit”, 1
(2 :a uppl. 1933).
Gregorius av Nazians, en av de tre
”kappa-dokiska fäderna” (d. omkr. 390). Han var en
av den ortodoxa världens främsta teologer. G.
förenade origenistisk vetenskaplighet med
ni-caensk ortodoxi och gav treenighetsläran den
formulering, som sedermera segrade i kyrkan. G:s
”Reden” finnas i tysk övers, i ”Bibliothek der
Kirchenväter”, 59 (1928).
Gregorius av Nyssa, en av de tre ”kappa
-dokiska fäderna” (d. 394). Hans dogmatiska och
exegetiska skrifter kämpa för samma mål som
Gregorius’ av Nazians (se d. o.) och äro
berömda för djupsinne och originalitet. Hans
”Aus-gewählte Schriften” finnas i tysk övers, i
”Bibliothek der Kirchenväter”, 56 (1927).
Gregorius av Tours [-tö’r], frankisk
historieskrivare (d. 594). Han var av förnäm
galloro-mansk ätt och blev 573 biskop i Tours. G. skrev
576—omkr. 594 ”Historia Francorum” i tio
böcker, en huvudkälla för den merovingiska tidens
historia, mirakelberättelser och biografisamlingen
”Vitae patrum”. G:s verk äro senast utg. av W.
Arndt och B. Krusch i ”Monumenta Germaniae
historica. Scriptores” (2 bd, 1884—85). G. var
föga litterärt bildad men erfaren och kunnig.
Hans anekdotrika krönika är övers, till da. av
J. P. Jacobsen (2 bd, 1916).
Gregorius Dagssön, norsk hövding på
1100-talet, på mödernet besläktad med Giskeätten. Han
var en framstående lendermand och bodde på
Bratsbergs gård. G. blev enl. sagorna konung
Inge Krokryggs förnämsta stöd vid de försök
dennes bröder Sigurd och Öystein gjorde att
beröva Inge hans del av riket. G. röjde ur vägen
först Sigurd och sedan Öystein, men då G. 1161
anföll Sigurds son Håkon Herdebred, blev han
dödad (i Bohuslän).
Gregorius Lusavörits (”Gregorius
Ljus-bringaren”; lat. Gregorius Illuminator; d. 325),
grundare av armeniska kyrkan (se d. o.).
Gregorius Thaumatu’rgos (”Undergöraren”,
210—270), biskop i Neocaesarea i Pontus. Han
var lärjunge till Origenes och berömd för sin
nitiska evangelisationsverksamhet. Eftervärlden
gav honom namnet Thaumaturgos på grund av
de underverk, som tillskrevos honom.
Gregorovius [gregårå’vios], Ferdinand,
tysk historieskrivare och skald (1821—91). Han
skrev 1849 en monogr. om Goethes ”Wilhelm
Meister”. Om sina resor i Italien (från 1852)
utgav G. den utmärkta reseskildringen
”Wander-jahre in Italien” (5 bd, 1857—77). Hans
huvudarbete är ”Geschichte der Stadt Rom im
Mittel-alter” (8 bd, 1859—72; ny uppl. 1926). Han skrev
även bl. a. ”Geschichte der Stadt Athen im
Mittelalter” (2 bd, 1889). Hans ”Römische
Tage-bücher” utkommo 1892. — Biogr. av J. Hönig
(1921).
Gregory [gre’gari], Lady Isabella
Augusta, f. Persee, irländsk författarinna (1852-—1932).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
