Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grimm, 2. Wilhelm - Grimm, Melchior von - Grimma - Grimmared - Grimmelshausen, Hans Jacob Christoffer von - Grimmeredsvägen - Grimner - Grimnismal - Grimoald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Grimm—Grimoald
314
Jakob (t. h.) och Wilhelm Grimm. Målning av
Elisabeth Jerichau, 1855.
forskare (1786—1859). Han blev student 1803,
ett år efter brodern, med vilken han redan vid
universitetet kom överens, att de ej skulle skiljas
i liv el. arbete. Han följde denne till Kassel 1814,
till Göttingen 1830, där han blev prof. 1831 och
avsatt 1837, samt 1841 till Berlin som led. av
preussiska vet.-akad. G:s främsta verk är ”Die
deutsche Heldensage” (1829); vidare må
nämnas ”Altdänische Heldenlieder, Balladen und
Mär-chen” (1811), ”Über deutsche Runen” (1821) och
”Zur Geschichte des Reimes” (1852), varjämte
han var verksam som utgivare och samarbetade
med brodern (se denne) ; Wilhelm har
huvudandelen av arbetet ”Kinder- und Hausmärchen”. G.
var lugn och noggrann; hans stil är enkel och
måttfull.
Grimm, Friedrich Melchior von, frih.,
fransk författare av tyskt ursprung (1723—1807).
G., som studerat i Leipzig, kom 25-årig till Paris,
där han livnärde sig som informator, sekr. o. dyl.
hos högtstående personer och infördes i de
encyk-lopedistiska salongerna. Han knöt intima
vänskapsband med bl. a. Diderot och madame
d’Épi-nay samt började 1753 sin verksamhet som
rapportör av Parislivets små och stora händelser till
ett flertal europeiska hov. Denna omfattande
korrespondentverksamhet bragte honom i
förbindelse med bl. a. Katarina av Ryssland, Fredrik II
av Preussen, Lovisa Ulrika och Gustav III.
Titlar o. a. nådevedermälen strömmade över honom,
sedan han 1774 personligen dragit sig tillbaka
från redaktörskapet. 1775 blev G. Gothahovets
minister i Paris. Sedan revolutionen 1792 tvingat
honom att lämna Paris, blev han ryskt sändebud
i Hamburg. Ruinerad och sjuklig, slog han sig
ned i Gotha, där han dog i halv misär. — G:s
”Correspondance générale littéraire, philosophique
et critique” (tr. f. ggn 1812—14; flera uppl., den
bästa utg. av M. Tourneux 1877—82 i 16 bd)
meddelade icke blott nyheter från politikens,
kon-slens, litteraturens, modets och sällskapslivets
värld utan också en klok och klarsynt mans
kritiska omdömen om vad som tilldrog sig i Paris.
För eftervärlden har denna korrespondens blivit
en flitigt anlitad källa för studiet av det senare
1700-talets kulturhistoria. — Jfr monogr. av E.
Shérer (1887).
Grimma. 1) Bindsel (mest för hästar),
bestående av ett remtyg kring huvudet med därvid
fäst grimskaft, med vilket djuret kan bindas
(jfr Betsel).
2) (Skogsv.) Bom, som lägges kring
flottnings-virke för att sammanhålla det i en flotte.
Grimmared, socken i Älvsborgs län, Marks
härad, i häradets s. v. hörn, intill
Hallandsgränsen; 29,40 km2, 334 inv. (1951). Odlade dalgångar
mellan kala berg. 530 har åker. Kyrkan av sten
torde i sin v. del vara medeltida. Ingår i
Kung-säters, Gunnarsjö, G:s och Karl Gustavs pastorat
i Göteborgs stift, Marks och Bollebygds kontrakt;
tillhör storkommunen Kungsäter.
Gri’mmelshausen [-hauzan], Hans Jacob
Christoffer von, tysk författare (omkr.
1625—76). G. deltog i trettioåriga kriget, skaffade
sig småningom ett icke obetydligt bokligt vetande
och fick till slut plats som byfogde. Med romanen
”Der abentheurliche Simplicius Simplicissimus”
(1668; sv. övers. 1944) skapade han något vida
mer än en efterbildning av den spanska pikareska
romanen, som var hans förebild, näml, ett fullt
självständigt verk. Delvis självbiografisk, i det
mesta och bästa ett alster av frisk iakttagelse
och rik erfarenhet, kraftig humor och
beundransvärd språklig uttrycksförmåga, ger
”Simplicissimus” en oöverträfflig bild av de fruktansvärda
förhållandena i Tyskland under kriget. G. skrev
vidare bl. a. ”Trutz Simplex oder . .. Courasche”
(1670), som skildrar en kvinna från krigstiden.
— Litt.: R. Lochner, ”G. Ein deutscher Mensch
im 17. Jahrhundert” (1924); E. Ermatinger,
”Weltdeutung in G:s Simplicius Simplicissimus”
(1925); W. Burkhard, ”G.” (1929).
Grimmeredsvägen, villaområde i s. v.
Göteborg, inom V. Frölunda förs.
Grimner, se Grimnismal.
Grimnismal, en av äldre Eddans gudasånger.
Den omramas av en rätt fristående
prosaberättelse om hur Oden i gestalt av Grimner (”den
maskerade”) besöker sin fosterson konung Geirröd, som
Odens maka Frigg beskyllt för snålhet. Geirröd
lät nu sätta Grimner mellan två eldar och unnade
honom varken mat el. dryck. Gästen kvad då G.
och gav sig därefter till känna. Dikten, som är
skriven på Ijoöahättr, utgör en enda monolog,
där Oden detaljerat beskriver gudarnas värld,
de olika gudaboningarna o. s. v. G. är därför en
mycket viktig källa för vår kännedom om
forn-västnordisk mytologi.
Gri’moald, se Langobarder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
