Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grinneröd - Grinstad - Grip - Grip, ätt - Gripbräde, greppbräde - Gripenberg (samhälle) - Gripenberg (fideikommiss) - Gripenberg, ätt - Gripenberg, 1. Hans Henrik - Gripenberg, 2. Odert - Gripenberg, 3. Oskar Ferdinand - Gripenberg, 4. Alexis - Gripenberg, 5. Lennart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
317 Grinstad—Gripenberg 318
600 har åker. I G. ligga den gamla lägerplatsen
Backamo och en mindre del av Svenshögens
samhälle. Egendom: Åsen. Flera järnåldersgravfält
finnas. Kyrkan härstammar från medeltiden. Ingår
i Forshälla, Resteröds, Ljungs och G:s pastorat
i Göteborgs stift, Älvsyssels n. kontrakt; tillhör
storkommunen Ljungskile.
Grinstad, socken i Älvsborgs län, Sundals
härad, på den bördiga Dalboslätten, n. om
Dalbergs-ån; 55,40 km2, 1,076 inv. (1951). Bildar i Vänem
en av skärgård kantad, bred halvö, En hög
änd-moränrygg framgår genom n. G. till Hjortens
udde (fyr) i ö. 3,402 har åker. Torvfabrik. Den
gamla kyrkan byggdes av tegel tidigast vid
mitten av 1200-talet. 1930—32 uppfördes en mindre
kyrka i socknens ö. del. Ingår i Bolstads, G:s,
Gestads och Erikstads pastorat i Karlstads stift,
S. Dals kontrakt; tillhör storkommunen Bolstad.
Grip (grek, gryps, lat. gryps el. gryphus).
1) Ett fabeldjur, som enl. de gamla grekernas
föreställning hade kropp, ben och svans av ett
lejon samt en örns huvud och vingar, således
förenande styrka med snabbhet. G. blev därför
en symbol för vaksamheten, och den antika
konsten framställde ofta detta djur. — 2) I
heral-diken är gripens (fr. griffon) övre del (huvud,
framben och vingar) örnens, dess nedre del
(bakben och svans) lejonets. Stundom framställes
gripen med drakvingar och draksvans.
Grip, svensk adlig ätt. Riksrådet Bo N i
k-1 i s s o n till Vinäs (d. omkr. 1465) av
Hammar-stadsätten upptog gripvapnet efter sin moder, en
sondotter till Bo Jonsson. En sonsons son till
honom var Nils Birgersson G. (1535—92), frih.
till Tärna. Han satt redan 1562 i riksrådet,
användes av Erik XIV i diplomatiska värv, var
en kort tid befälhavare över flottan under
nordiska sjuårskriget och blev slutligen sinnessvag.
Han slöt ätten på svärdssidan. En bror till
honom, Morits Birgersson G. (1547—91), frih.
till Vinäs, blev 1585 ståthållare på Hapsal, var
1587 hovmästare hos hertig Sigismund och 1589
riksråd samt blev 1590 krigsöverste i Estland.
Gripbräde, greppbräde, på
stränginstrument ett bräde, fastlimmat på den övre,
avplattade sidan av halsen. Vid spelning tryckas
strängarna av fingrarna mot g. På en del
hithörande instrument, t. ex. gitarren och lutan,
markeras greppen med band, placerade tvärs över
brädet.
Gripenberg, stationssamhälle inom Tranås’
stads område i Småland. Gjuteri och mek.
verkstad.
Gripenberg, fideikommiss i Säby socken,
Jönköpings län, i Svartåns dal, 6 km s. v. om
Tranås; omfattar med underlydande i Säby och
Linderås socknar 2,147 har, därav 422 har åker;
tax.-värde 1,003,200 kr. Godset bildades på
1660-talet av fältmarskalken C. G. Wrangel, som även
uppförde G:s märkliga träslott. Sedan 1797 har
G. varit fideikommiss inom ätten Hermelin.
Gripenberg, svensk och finländsk adlig ätt,
härstammar från vice landshövdingen i Nylands
och Tavastehus län Johan Wittman (1632—1703),
adlad 1678 med namnet G. Dennes ättling i
4:e led var nedannämnde G.i). Av den
vittut-grenade släktens medl. ha de flesta varit bosatta
i Finland, på vars riddarhus ätten 1818
immatri-kulerades. En gren, till vilken höra G.6) och 7),
upphöjdes i finskt friherrligt stånd 1865. — Litt.:
L. Gripenberg, ”Anteckningar om släkten G.”
(1927).
1) Hans Henrik G., militär (1754—1813).
Han avancerade vid Tavastehus reg:te till
överste 1794 och reg:tets chef 1795, visade under
kriget 1808—09 många prov på tapperhet samt
blev juni 1808 generalmajor. Efter återtåget till
Sverige fick G. befälet över svenska arméns i
Norrbotten stationerade 1 :a fördelning. 25 mars
1809 ingick han kapitulationen i Kalix. Hans
handlingssätt har bedömts mycket olika. Ur militär
synpunkt torde det icke ha varit alldeles
nödvändigt, men psykologiskt är det lätt att förklara: G.
hade just fått underrättelse om statskuppen i
Stockholm samt om den ryska exp. över Kvarken
och ockupationen av Umeå, och hans
underordnande, främst överste A. F. Palmfelt, uppmanade
honom att ge upp. G., som 1809 bosatte sig i
Finland, instämdes 1810 inför Krigsrätten i
Stockholm men fick ej något pass. Hovrätten
beslöt 1811 att nedlägga målet men avslog G:s
begäran om formlig upprättelse. — Litt: Biogr.
av G. A Gripenberg (1937).
2) O d e r t Henrik G., den föreg :s son,
pedagog (1788—1848). Han tog 1811 avsked ur
krigstjänst och blev under en studieresa till Tyskland
och Schweiz en ivrig lärjunge av Pestalozzi.
Dennes idéer sökte han, trots sjukdom och
ekonomiska svårigheter, omsätta vid de skolföretag
han ledde i landsorten och (från 1835) i
Helsingfors. G. var en banbrytare i Finlands skolväsen.
3) Oskar Ferdinand G., brorsons son
till G.i), militär i rysk tjänst (1838—1916). Han
deltog med utmärkelse i rysk-turkiska kriget 1877
—78 samt avancerade till armékårchef (1900)
och general av infanteriet (1901). Han blev
hösten 1904 överbefälhavare för andra manchuriska
armén i rysk-j apanska kriget, företog 25 jan.
1905 en framryckning mot japanernas vänstra
flygel vid Sandepu, som han hårt ansatte, men
fick ej påräknat stöd av överbefälhavaren
Kuro-patkin och måste 29 jan. på dennes order draga
sig tillbaka. I harm häröver anhöll G. kort därpå
om sitt återkallande.
4) Claes Alexis Constantin G., den föreg :s
kusin, ämbetsman (1852—1927). Han var 1885
—91 anställd vid Finska statssekretariatet i
Petersburg och 1891—1911 överdir. i
fångvårdsstyrelsen med avbrott för ofärdsåren 1901—06.
Han deltog i lantdagsförhandlingarna och var
vice lantmarskalk vid den sista ståndslantdagen
(1905—06). Under 1 :a världskriget tillhörde G.
den äldre krets av politiker, som stödde arbetet
för Finlands självständighet och jägarrörelsen,
samt var som chargé d’affaires från jan. 1918 och
som minister okt. 1918—sept. 1919 Finlands förste
diplomatiske representant i Stockholm.
5) Lennart Alexander Leonhard G.,
brorsons son till G.i), ämbetsman och politiker (1852
—1933). Han lämnade 1879 militärtjänsten och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
