Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Groddjur el. amfibier - Groddknoppar - Groddplanta - Grodmän - Grodnate - Grodno - Grodor, egentliga grodor - Grodperspektiv - Grodpilört - Grodspott - Grodsvulst - Groener, Wilhelm - Grogalder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331 Groddknoppar—Grogalder 332
den utdöda fiskgruppen Crossopterygii (se d. o.).
Stjärtgroddj urens utbredning är huvudsaki.
begränsad till n. halvklotets tempererade områden,
de stjärtlösa finnas däremot över hela jorden,
talrikast i dess varma delar. G. indelas i följ,
ordn.: i) Stegocephali, stegocefaler (se
d. o.), 2) Urodela, stjärtgroddj ur (se
d. o.), 3) Anura, stjärtlösa groddjur
(se nedan), 4) Gymnophiona,
maskgrod-d j u r (se d. o.).
Stjärtlösa groddjur el. groddjur
i inskränkt bemärkelse {Anura el. Batrachia) ha
kort, bred kropp utan yttre svans.
Extremiteter-na äro väl utvecklade, de bakre längre än de
främre. Ryggraden är kort. Revbenen äro starkt
förkrympta. Skuldergördeln och bäckengördeln
äro väl utvecklade. I den senare äro höftbenen
mycket förlängda och riktade bakåt. I bakbenen
äro två vristben starkt förlängda. Ur äggen
utvecklas fiskliknande larver med tre tofslika
”yttre” gälar, fästa på gälbågarna. Efter några dagar
försvinna dessa gälar och ersättas av kamgälar
(”inre” gälar), som täckas av ett gällock.
Samtidigt ändras kroppsformen genom att huvud och
bål bilda ett äggrunt parti, avsatt från den
långa, fenlika svansen. Småningom utvecklas
först bak-, sedan frambenen, svansen krymper
ihop, och kroppsformen blir grodlik. Slutligen
lämna de små grodorna vattnet och bege sig
upp på land. Detta utvecklingsförlopp kan
modifieras dels av att äggen läggas på land (jfr
Cystignathidae), dels genom yngelvård. De
stjärtlösa g. äro den största gruppen bland alla g. De
indelas i två underordn., Aglossa och
Phanero-glossa (se dessa ord). Familjerna av
Phanero-glossa fördelas, alltefter skuldergördelns byggnad,
på två huvudgrupper, Arcifera (se d. o.) med
fam. Discoglossidae (se d. o.), Pelobatidae (se
d. 0.), Bufonidae (se Paddsläktet), Hylidae
(se d. o.) och Cystignathidae (se d. o.) samt
Firmisternia med fam. Engystomatidae och
Ra-nidae; om den sistnämnda se Grodor.
Groddknoppar, bot., med upplagsnäring
försedda knoppar, som av sig själva lossna från
moderplantan och därefter kunna utveckla sig
till självständiga individ. G. kunna utveckla sig
nästan var som helst på växten; mycket ofta
utbildas de i blomställningen samt ersätta
blommorna el. hos gräsen småaxen.
Groddplanta, den unga växt, som uppkommer
vid fröets groning (se d. o).
Grodmän, benämning på soldater, avsedda för
strid och utförande av arbeten, särsk.
sprängningar, under vattnet. G. kommo f. f. g. till
användning under 2:a världskriget. De äro iförda en
smidig dykardräkt med hjälm och
syrgasbehålla-re (el. motsv.), som medger vistelse under
vattnet omkr. 1 tim. På fotterna äro fästade fenor
för att underlätta simningen. Största dykdjup,
som till en början var 12—15 m, är nu omkr.
40 m.
Grodnate, svensk benämning på Ranunculus
{Batrachium) peltatus och närbesläktade arter.
Grodno [grå’dnå], litauiska Gardinas, stad i
Vitryssland, vid Njemen och huvudjärnvägen
Warszawa—Leningrad; c:a 51,000 inv.
Betydande sprit- och tobaksindustri. Staden har varit
mycket omstridd, senast i båda världskrigen.
Grodor, egentliga grodor, Ränidae,
bilda en fam. av de stjärtlösa groddjuren (se
Groddjur) och utmärkas av att skuldergördelns
båda hälfter äro fast förenade med varandra.
Tänder finnas i överkäken och i gommen. Det
största släktet är grodsläktet, Rana, med
omkr. 140 arter, som igenkännes på att tungan
baktill är fri och kluven samt att simhud är
utvecklad mellan bakfotens tår. I Sverige finnas
följ, fyra arter: Vanliga grodan, R.
tem-poraria, har trubbig nos och når vanl. en längd
av 6—7 cm. Dess färg är växlande, ovantill vanl.
brun el. rödbrun med mörka fläckar, undertill
vit el. gulaktig. Den anträffas i hela landet och
lever av insekter, övervintrar i källor och
liknande vatten och kan även frysa in utan att taga
skada. Äggen läggas i stora klumpar, som flyta
i vattenytan. Åkergrodan, R. arvalis, har
spetsig nos och är till färgen ovan ljusgrå el.
brun, undertill vit. Den finnes i s. och mellersta
Sverige. Äggklumparna flyta ej. Ätliga
grodan, R. esculenta, av vilken de muskulösa låren
ätas, har trubbig nos. Ryggsidan är olivgrön med
en gul mittstrimma, buksidan gul. Den
förekommer från Skåne till Östergötland, mest i el. vid
vatten. En sydligare form, i Sverige anträffad
endast på Öland och i Kalmar län, är 1 å n
g-bensgrodan, R. agilis, med mycket långa
bakben. Bland de största av alla g. är den
nordamerikanska oxgrodan, R. catesbiana, med
en längd av 22 cm.
Grodperspektiv, perspektiv, sett nedifrån.
Grodpilört, se Polygonum.
Grodspott, se Stritar.
Grodsvulst (lat. ränula), med., blåsliknande
(cystisk) svulst under tungan, ofta uppkommen
under fosterlivet. G. avlägsnas operativt.
Groener [grö’-], Wilhelm, tysk militär,
politiker (1867—1939), officer vid inf. 1886, överste
1914, generalmajor 1915, generallöjtnant 1917,
avsked 1919. G., som 1912 blev chef för
järn-vägsavd. i generalstaben, var vid krigsutbrottet
1914 chef för fältj ärnvägsväsendet samt blev 1916
chef för den nyuppsatta krigsförplägnadsbyrån.
På hösten 1917 erhöll han befälet över 25 :e
reservkåren i Frankrike men förflyttades i febr.
1918 till Ukraina som chef för 1 :a armékåren och
sedermera som generalstabschef vid armégruppen
Eichhorn. Vid Ludendorffs avgång i okt. s. å.
förordnades G. till hans efterträdare som 1 :e
generalkvartermästare i stora högkvarteret och
tillrådde härunder ivrigt kejsar Vilhelms
tronavsägelse. Efter fredsslutet ägnade sig G. åt politiken
och slöt sig till det demokratiska partiet. Juni
1920—aug. 1923 var han kommunikationsminister,
1928—32 riksvärnsminister och okt. 1931—maj
1932 inrikesminister i Brünings ministär. Han
utgav bl. a. ”Der Weltkrieg und seine Probleme”
(1920), ”Das Testament des Grafen Schlieffen”
(1927) och ”Der Feldherr wider Willen” (1930).
Grogalder, ”Groas trollsång”, isländsk dikt av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
