Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grundvad el. sölvad - Grundvapen - Grundvatten - Grundvändning - Grundvävnad - Grundyta - Grundämne, element - Grunewald - Grunnebo hed - Grupp - Gruppbegrepp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
359 Grundvapen—Gruppbegrepp 360
försedd med en säck (kalv) och nyttjad invid
stränderna för fångst av agn och av fisk
huvudsaki. till husbehov.
Grundvapen, her., se Ginvapen.
Grundvatten, det i de övre jordlagren
cirkulerande vattnet, vanl. regnvatten, som trängt ned
i jordens övre lager, där det rör sig mycket
långsamt, vanl. blott några m om dygnet. G:s
övre yta, grundvattensnivån el.
-spegeln, ligger olika högt, beroende på traktens
nederbördsmängd och luftfuktighet, i regnrika
trakter strax under jordytan, i öker trakter ofta
först på betydande djup. När g. kommer fram
till jordytan, bildas källor.
Grundvändning, nödfallsmanöver i hårt
väder, i regel nära läland, avseende att genom
fällning av ankare underlätta vändning genom
vinden el. gir upp mot vinden.
Grundvävnad, se Växtanatomi.
Grundyta, skogsh., ett träds el. bestånds
ge-nomskärningsyta vid brösthöjd (1,3 m över
marken). Summan av alla träds i ett bestånd
g. ger beståndsgrundytan.
Grundämne, element, kem., ämne, som
består uteslutande av atomer med lika stor positiv
kärnladdning, d. v. s. med samma atomnummer
(se Atom) G. kunna icke sönderdelas i enklare
beståndsdelar med kemiska medel, men några av
dem, de radioaktiva elementen, falla sönder av
sig själva, och de flesta kunna förändras genom
användning av fysikaliska medel (beskjutning
med mycket små partiklar, t. ex. neutroner,
protoner el. alfapartiklar).
Redan under antiken frågade man sig, vad
de kroppar, som utgöra vår värld, bestå av.
Enligt Aristoteles äro de sammansatta av fyra
element: luft, vatten, jord och eld.
Alkemisternas misslyckade försök att göra guld ledde dock
så småningom till uppfattningen, att det finns
ett större men begränsat antal g., som icke
kunna sönderdelas el. omvandlas i varandra. Den
förste, som klart uttalade denna uppfattning var
Robert Boyle (1661). Lavoisier utvecklade
grund-ämnesbegreppet ytterligare och visade, att de
vanliga metallerna och syre äro g. År 1789
angav han 33 g., 1833 omtalade Berzelius 54, och
1952 kände man 98. Uppfattningen, att g. äro
givna och oföränderliga, måste dock överges i
början av 1900-talet, när Marie och Pierre
Cu-rie upptäckte radioaktiva g. Man har också
kunnat med konst framställa g.; sju av de hittills
kända 98 ha endast erhållits på detta sätt. Vid
påvisande av de på senare tid upptäckta
elementen har man arbetat med ytterligt små
substansmängder. Francium, den sista alkalimetallen, som
Perey fann 1939, bildas t. ex. i mycket liten
mängd, när det radioaktiva elementet aktinium
faller sönder. Det kan också framställas med
konst men har ännu icke erhållits i vägbar mängd.
Man beräknar, att den åtkomliga delen av
jordklotet utgöres av 49,5 °/o syre, 25,7% kisel, 7,5%
aluminium, 4,7 % järn, 3,4 % kalcium, 2,8 %
natrium, 2,4 % kalium, 1,9 % magnesium och 0,87 %
väte. Kol, som jämte väte och kväve är det
viktigaste g. i levande organismer, finnes endast i
0,08 %. Andra himlakroppar bestå av samma g.
som jorden men i andra mängdförhållanden. Vid
vanlig temperatur äro 11 g. gaser (väte, syre,
kväve, fluor, klor och ädelgaserna), 2 flytande
(brom och kvicksilver) och de övriga fasta.
Sedan gammalt indelas g. i metaller och metalloider.
Den förra gruppens g. ha metallglans och god
ledningsförmåga för värme och elektricitet,
medan den senare gruppens sakna dessa egenskaper;
men man kan dock icke dra en skarp gräns
mellan dessa grupper, bl. a. därför, att samma g.
kan uppträda i olika former, allotropa
modifikationer, av vilka några har metalliska egenskaper
och andra metalloidiska.
År 1869 visade Mendelejev och Lothar Meyer,
att g:s egenskaper i stort sett äro en periodisk
funktion av deras atomvikter, och uppställde det
periodiska systemet. Ordnas g. efter
stigande atomvikt, visar det sig, att g. med
analoga egenskaper uppträda efter vissa mellanrum,
perioder. Inom varje period förändras
egenskaperna regelbundet från ämne till ämne.
Valen-sen mot syre stiger t. ex. från 1 till 8 och mot
väte från 1 till 4 för att sedan falla till noll.
Man kan skönja liknande regelbundenheter för
andra kemiska egenskaper och för fysikaliska.
Går man efter g:s atomvikter, uppstå emellertid
några oregelbundenheter. Sålunda måste t. ex.
tellur ställas före jod, trots att den har högre
atomvikt, därför att den har egenskaper
liknande selens, medan jods egenskaper liknar broms
och klors. J. Rydberg var den förste, som
uttalade tanken, att ett g:s kemiska och
fysikaliska egenskaper äro en funktion av dess
ord-ningstal el. atomnummer och icke av dess
atomvikt. G. äro nämligen oftast blandningar av
flera atomslag, isotoper, med samma atomnummer
men med olika atomvikt. De atomvikter, som
bestämmas kemiskt, äro därför beroende av
isotopernas blandningsförhållande och kunna icke
vara utslagsgivande för g:s platser i det
periodiska systemet. I regel stiger dock den kemiska
atomvikten med atomnumret.
Grunewald [grö’navalt], stadsdel i Berlin (se
d.o., sp. 782).
Grunnebo hed, övningsplats för Västgöta-Dals
regemente från 1863 till 1906 (från 1902
Hallands reg.), i Vassända-Naglums socken, 7 km
s. v. om Vänersborg, vid Grunnebo
järnvägsstation. En minnessten avtäcktes 1920.
Grupp. 1) (Krigsv). Benämning på vissa
militära förband. Vid svenska inf. är g. den
lägsta enheten och består vid gevärsinf. av 9
man, beväpnade med kulsprutepistoler och
automatgevär, samt vid tunga vapen av pjäs med
servis (kulsprute-g., pansarvärns-g. o. s. v.).
Inom art. kunna vid strid 2 el. flera divisioner
med likartade uppgifter sammanföras till en g.
under gemensam ledning. Arméer kunna inom
stormakterna sammanföras till armégrupper. Vid
flygvapnet består flyg-g. av 3 el. 4 flygplan
av samma typ. Vid flottan betecknar g. ett antal
(lätta) fartyg, motsvarande en halv division.
2) (Mat) Se Gruppbegrepp och Gruppteori.
Gruppbegrepp. Om en samling matematiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
