Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grünewald, Isaac - Grünewald, Matthias (Mathis Nithardt) - Grünfarb, Josef - Gryphaea - Gryphius, Andreas - Gryt (jaktväsen) - Gryt (socken i Kristianstads län) - Gryt (socken i Södermanlands län)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
Grünewald—Gryt
374
av G:s övriga målningar från sista perioden,
särsk. vissa stilleben, bära spår av
överproduktionens förflackning el. av publikmässigt
effekt-sökeri. Resestudierna från 1920-talet och något in
på nästa decennium, gäma utförda i gouache el.
akvarell, höra däremot till det charmfullaste i
G :s konst, som vanl. bländar mer än den värmer.
Bland dekorativa arbeten märkas, utom lysande
scenbilder och kostymskisser för olika teatrar,
vägg- och takmålningarna i Konserthusets lilla
sal (1926) och ”Prometeusmyten” (1928) i
Tänd-stickspalatset, Stockholm. G:s dekorationsstil kom
•dock ganska snart att verka omodern, och man
gick tillbaka till enklare och fastare linjer. —
G., som 1932—42 var lärare vid Konsthögsk.
(prof, från 1938), utgav 1944 ”Matisse och
expressionismen”. G. omkom jämte andra hustrun
vid en flygolycka i maj 1946. — G. m. 1) 1911
—35 målarinnan Sigrid Hjertén, 2) 1938 Märta
Grundell. — Litt: ”1. G.” (1934) och
katalogförord till minnesutställning (1948) av S.
Strömbom; F. Holmér, ”Det sjungande trädet” (i
Tidskr. för konstvetenskap, 1947).
Grünewald [-valt], M a 11 h i a s, eg. M
a-this Nithardt, tysk målare (omkr. 1460—
1528). Ehuru G. är en av Tysklands mest
betydande och egenartade konstnärer, är kunskapen
om honom, frånsett bevarade verk, ytterst knapp
och osäker. Först under senaste halvseklet har
hans personlighet dragits fram i ljuset genom
konstforskningen. Grundprägeln i G:s verk är en
starkt sinnligt betonad känslointensitet, en blos-
Matthias Grünewald: Självporträtt. Teckning,
överarbetad av annan hand. Monogram och datering
oriktiga. Universitetsbibl., Erlangen.
sande färg och ett dristigt behandlingssätt, som
gör den moderna beteckningen expressionistisk
väl berättigad för hans konst. G:s huvudarbeten
äro: Isenheimaltaret i Colmar (2 par rörliga och
1 par fasta flyglar samt predella), en
korsfästelse i Karlsruhe, Mauritius’ och Erasmus’
disputation i München samt delar av ett Maria-altare
i Stuppach och Freiburg. — Litt.: M. J.
Fried-länder, ”G:s Isenheimer Altar” (1908), ”Die
Zeichnungen von M. G.” (1927) ; W. K. Zülch,
”Der_historische G.” (1938).
Grünfarb, Josef, violinist (f. 1920 27/s),
utbildades hos Carl Garaguly och vid Musikhögsk.,
anställdes vid Konsertföreningen 1943 (från 1946
som 3 :e konsertmästare). G. tillhör även
radioorkestern som konsertmästare och är en eftersökt
kammarmusiker. G. har med stor framgång
medverkat som solist med orkesterföreningarna i
Stockholm, Göteborg, Helsingfors och Oslo samt
vid internationella musikfestspel i Amsterdam
(1948).
Gryphaea [-fè’a], zool., paleont., se Ostron.
Gryphius [-fios], Andreas, tysk skald
(1616—64). Han upplevde som ung trettioåriga
krigets fasor. Som informator kom han 1638 till
Holland, vars vetenskap och litteratur (särskilt
Vondel) fingo stor betydelse för honom. 1644—
46 bereste han Frankrike och Italien; 1650 blev
han syndikus i Glogau. — G. skrev ett stort
antal dikter (sonetter, oden, ”kyrkogårdstankar”,
epigram), fem sorgespel (”Leo Armenius”,
”Ka-tbarina von Georgien”, ”Cardenio und Celinde”,
Tysklands enda borgerliga tragedi före Lessing,
”Ermordete Majestät”, ”Papinianus”) och sju
lustspel (bäst :o ”Herr Peter Squentz”,
”Horri-bilicribrifax” och ”Die geliebte Dornrose”, på
schlesisk dialekt). I de sistnämnda visar han sig
som realist och människokännare; i sorgespelen
och dikterna härskar den stoicism, det kristliga
världsförakt och längtan till evigheten, som hos
G. fått personlig färgning av hans ungdoms nöd
och bekymmer. — Litt.: V. Manheimer, ”Die
Lyrik des A. G.” (1904); W. Flemming, ”A. G.
und die Bühne” (1921).
Gryt, jaktv., hålor, nyttjade till lyor el.
tillfällig tillflyktsort av vissa djur, t. ex. grävling,
räv och varg. Ur sand- och jordgryt, helt grävda
av djuren själva, kan villebrådet utgrävas, i
sten-gryt är det oåtkomligt, om det ej kan utdrivas
av hund. Jfr Grytprov.
Gryt, socken i Kristianstads län, Ö. Göinge
härad, ö. om Hässleholm, n. om Almaån; 31,01
km2, 345 inv. (1951). Småkulligt skogs- och
slättområde. 759 har åker. Större delen av G. tillhör
Vanås fideikommiss i s. G. Bland fornlämningar
märkas gravfält samt i Frännarp en hällristning.
Kyrkan av gråsten har romansk prägel. Ingår i
Kviinge och G :s pastorat i Lunds stift, Ö. Göinge
kontrakt; tillhör storkommunen Knislinge.
Gryt, socken i Södermanlands län, Daga
härad; 95,21 km2, 1,628 inv. (1951). Genomlöpes
till n. Båven av Gryt—Dunkerdalen; i denna
sjöarna Mistelen, Kyrksjön och Naten, i ö.
sjön Gällringen. Utpräglad Sörmlandsnatur. 2,177
har åker. Vid v. stambanan ligger stations- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
