Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gränna landskommun - Gränsbevakning - Gränsdistrikt - Gränsförsvarsförband - Gränshandel - Gränsintäkt el. gränsinkomst - Gränsmärken - Gränsnytta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
385 Gränsbevakning—Gränsnytta 386
Förs, begagnar stadens kyrka. Ingår i G.
stads-och landsförsamlingars pastorat, Växjö stift,
Vista kontrakt. G. inkorporerades 1952 med
staden Gränna.
Gränsbevakning, en avd. av tullverket med
uppgift att vid rikets landgränser förhindra
överträdelser av de författningar, vilkas efterlevande
tullverket har att övervaka. Dess verksamhet
är förlagd till 5 gränsdistrikt, nämligen
1. Haparanda, 2. Kiruna, 3. Östersunds, 4.
Dalslands, Värmlands och Dalames, 5. Strömstads.
Som sidoordnade chefer för g. fungera
tullför-valtama i de städer, efter vilka gränsdistrikten
uppkallats, samt chefen för gränstullkammaren i
Karlstad. Den övriga ord. personalen vid g.
ut-göres av 1 kammarskrivare, 7
gränsöveruppsy-ningsmän, 187 gränsuppsyningsmän och 1
kon-torsbiträde. G. har både fasta och tillfälliga
posteringar, vilkas personal patrullerar till fots, på
skidor, till häst, med automobil, (motor-) cykel
el. (motor-) båt. På de flesta huvudvägar över
gränsen mot Norge ha anbragts med
signalanordning försedda tullbommar till förhindrande av att
utrikes trafik med fordon äger rum utan
tull-klarering.
Gränsdistrikt, se Gränsbevakning.
Gränsförsvarsförband (gränsförsvarsbataljon
och -kompani), benämning under och omedelbart
efter 2:a världskriget på lokalförsvarsförband,
avsett för strid i gränsområde, ofta i anslutning
till permanenta befästningar.
Gränshandel. Handelsutbytet av förnödenheter
mellan å ena sidan Sveriges, å andra sidan
Norges och Finlands gränsbefolkning blev efter
ikraftträdandet av unionen med Norge livligt
beaktat i lagstiftningen. Enl. de s. k.
mellanriks-lagarna voro under större delen av 1800-talet
svenska och norska naturalster och tillverkningar
mestadels tullfria vid handel mellan
unionslän-derna. Efter unionsupplösningen upphörde all
tullfrihet vid g. i Sverige s. om Mitandersfors i
Värmland. Från 1909 ha emellertid hithörande
författningar, som genom överenskommelser
gjorts reciproka grannländerna emellan, vid
flera tillfällen reviderats och de tullfria
kvantiteterna åter ökats i syfte att för gränsbefolkningen
underlätta anskaffandet av nödvändighetsvaror
och avsättningen av egna produkter i fall, då
inköp, resp, försäljning måste företagas på andra
sidan gränsen. Nuv. bestämmelser ang.
begränsad tullfrihet vid g. med livsmedel, garn,
vävnader, utsäde, kreatur och redskap m. m. finnas
i §§ 6 och 7 av tulltaxeförordningen 4/io 1929
jämte stadganden om tullfrihet vid återinförsel, resp,
införsel av varor för hushållsbehov, vilka
utförts till Norge el. Finland el. införts från dessa
länder för viss förädling el. reparation, samt om
temporär tullfrihet för dragare och fordon, som
av gränsbefolkningen föras från Finland el.
Norge till närbelägen ort i Sverige för
timmerfors-ling, jordbruksarbete o. dyl., och för kreatur,
som införas för att här gå i bet.
Kontrollåtgärder ha stadgats i tillämpningsföreskrifter till
tulltaxeförordningen 29/n 1929, §§ 37—40, 56 och 57.
Enl. k. k. 15/i 1926 har medgivits rätt till tullfri
NF IX — 13
införsel i vissa fall av varor för person,
tillhörande gränsbefolkningen i Enontekis sn i Finland.
Gränsintäkt el. gränsinkomst, ekon., det
intäktstillskott, som försäljningen av den sista
enheten av ett företags avsättning ger
företaget. Är efterfrågan helt elastisk, så att
avsättningen kan ökas utan att priset behöver sänkas,
är g. = priset. Eljest är g. lägre än detta, då
man vid beräkning av g. från priset får dra det,
som man till följd av prissänkningen förlorar
på de övriga enheterna. Ju mer oelastisk
efterfrågan är, desto mindre är g. G:s betydelse för
ekonomisk teori ligger främst i satsen, att ett
företags vinst når sitt maximum i den punkt,
monopolpunkten, där g. = gränskostnaden.
Gränsmärken, på (stundom tillika under)
jordytan anbragta tecken, avsedda att utvisa ett
jordområdes gräns mot ett annat. G. äro
behövliga och föreskrivna först och främst för att
åtskilja en jordegendom (fastighet) från en
annan, därnäst för att utvisa administrativa
indelningar, således angiva socken-, härads- och
läns-gräns, slutligen även för riksgränsens
utmärkande. G. mellan särskilda jordegendomar spela en
viktig roll i privaträtten. För bedrägligt
ändrande och utsättande av g. stadgas i strafflagen
12: 8 strängt straff.
Gränsnytta, nat. ekon., den nytta, som en
sista del el. enhet av en vara gör vid den gräns,
där användandet måste avbrytas på grund av
förrådets knapphet. Om ett förråd av en vara
består av flera enheter, måste näml. fr. o. m.
en viss gräns nyttan av ytterligare enheter bli
avtagande, allteftersom behovet mättas. Ur den
synpunkten måste bruksvärdet av en vara
för individen subjektivt uppfattas som bestämt
av varans användbarhet och knapphet. Om
ägaren av ett förråd är i tillfälle att bortbyta
enhet efter enhet mot enheter av en annan vara,
som tillhör en kontrahent, stiger g. emellertid
tydligen för varje enhet, som bortbytes, för
återstoden och sjunker begärligheten av varje
enhet, som tillbytes, tills fördelen av fortsatt byte
upphör. Ett dylikt jämviktsläge uppstår likaså
vid byte av tre el. flera varor mellan flera
säljare och köpare i en marknad, där sålunda
varje vara får ett objektivt bytes- el.
marknadsvärde efter tillgång och
efterfrågan. Vid fri konkurrens är tendensen till
jämvikt mellan produktpris och produktkostnad
given, och marginalprincipen kan då utsträckas
till förklaringen av kostnaderna för jord, kapital
och arbete (arbetslön) samt det ekonomiska
samhällslivets hela sammanhang. — Idén, som
systematiskt utnyttjades av tysken Hermann Heinrich
Gossen (1810—58), slog igenom på 1870-talet,
vid vars början den samtidigt fruktbargjordes
för den nationalekonomiska teoretiska
forskningen av österrikaren Karl Menger, engelsmannen
W. Stanley Jevons och fransk-schweizaren Léon
Walras. Den har sedermera utvecklats och
fördjupats i psykologisk el. matematisk riktning av
flera bland den nationalekonomiska teoriens
främsta märkesmän under 1800-talets senaste
årtionden. Kritiken och fr. o. m. 1900-talets
bör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
