Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gulbransson, Olaf - Gulbränning - Gulbär, avignonbär, grenetter - Guld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
459
Gulbränning—Guld
460
Selma Lagerlöf. Karikatyr av Olaf
Gulbransson.
prof, vid
konst-akad. i
München. Självbiografiskt innehåll har i
”Det var
en-gang” (1934).
Gulbränning,
avbränning (se
d. o. 1).
Gulbär,
avignonbär,
g r e n e’t t e r,
de torkade,
halv-mogna, ärtstora
bären av
Rham-nus cathartica
m. fl. i
Medelhavsländerna, ss.
Rh. saxatilis, Rh. infectoria och Rh. oleoides. De
ha skarp, bitter smak och innehålla ett gult
färgämne, glykosiden xanthorhamnin, som
nyttjas för färgning av tyger, papper m. m.
Guld (lat. au’rum), en gulröd, mjuk, en- el.
trevärdig metall med stark metallglans. G.
kristalliserar reguljärt. Dess kemiska tecken är Au,
atomvikt 197,2, atomnummer 79, spec. v. 19,3
smpt 1,063°. G. förekommer i små mängder
synnerligen allmänt utbrett på jorden. Man skiljer
på guldförekomster på primärt lagerställe
(bergguld) och sekundärt lagerställe (vaskguld).
B e r g g u I d förekommer dels i gångar i alla
formationer, spec. i kristallina och paleozoiska
skiffrar samt eruptiver av olika åldrar, dels i
sandsten och konglomerat. Vanliga gångmineral
äro kvarts, svavel- och arsenikkis, olika
silver-haltiga mineral, blyglans och antimonit samt vid
några fyndorter tellurmineral. Vaskguld
förekommer i flodsandavlagringar, ofta tills, m.
kvarts, korund, spinell, granat, magnetit, platina
och diamant samt andra tunga mineral, som vid
förvittringen av guldförande bergarter anrikats.
Vaskguld förekommer ofta i form av större el.
mindre konkretioner. Den största hittills funna
guldklimpen av detta slag vägde 153 kg. I äldre
tider lämnade vaskguld större delen av totala
guldproduktionen men får allt mindre betydelse
i förhållande till bergguld.
Världens största och rikaste guldfyndighet är
Witwatersrand vid Johannesburg i Transvaal,
Sydafrika. Det guldförande konglomeratet
håller genomsnittligt 11—12 g g. per ton. U. S. A:s
rikaste fyndigheter ligga i Kalifornien, Colorado,
Nevada och Alaska. Canada, som numera
producerar mer g. än U. S. A., har sitt rikaste
gulddistrikt i Ontario. Coolgardie i Västaustralien
och Bendigo- och Ballaratfälten i Victoria äro
Australiens mest kända guldfält. Sovjetunionen
har sina rikaste guldfyndigheter i Sibiriens
flod-avlagringar (vaskguld) samt i Altai och Ural
(bergguld). Europas rikaste guldgruva är
Boliden i Västerbotten, där g. förekommer i en
malm, som huvudsaki. består av pyrit-,
arsenik-och kopparmineral, i vilka g. är insprängt i form
av mikroskopiska korn. Guldhalten håller sig
omkr. 15—20 g per ton. Bolidens hela
produktion 1926—45 var c:a 86 ton.
Äldsta sättet för utvinning av g. är vas
k-n i n g, varvid guldhaltig sand underkastas en
slamningsprocess. Enklast är vaskning för hand
med vaskfat el. vagga. Vaskfatet är av plåt och
har 25—30 cm diam, samt plan botten och
lutande sidor. Vid vaskningen fylles det till 2A
med sand och placeras under vatten, varefter
innehållet omröres. Därefter bortkastas det
grövsta materialet, och när till slut endast finare
material återstår, lyftes fatet upp i vattenytan
och gives en vickande rörelse, så att sandkornen
spolas bort, medan g. och en del tyngre,
järnrika mineralkorn stanna kvar, varefter g.
avskiljes. Vaskning med vagga sker på liknande
sätt, ehuru vaskfatet är ersatt av en vagga av
trä, vilken sättes i rörelse, så att de lättare
befg-artspartiklarna kunna bortspolas med tillhjälp av
vatten. Guldsanden måste vara ganska rik, för
att vaskning på detta sätt skall löna sig, ty en
man hinner per dag vaska endast 500 å 1,000 kg
sand. En bättre, relativt enkel metod är s. k.
placer mining, varvid sanden tills, m. vatten
spolas genom lutande rännor, försedda med siktar,
som avstänga det grövre godset. G. stannar mot
i rännans botten anbragta lister. Denna metod
Världens guldproduktion i kg.
1928 1938 1940 1941 1942 1943 1944 1949
Sverige ’) .... 900 6,158 6,500 5,950 5,500 4,200 3,876 2,500
Sovjetunionen . 54,440 166,000 9 9 9 9 9 9
Sydafrika 340,140 378,255 438,440 448,120 439,200 398,120 381,860 364,100
Guldkusten .... 9 20,900 27,570 27,530 24,400 17,570 9 9
Canada 58,800 146,970 165,190 166,250 150,580 113,500 89,750 127,900
U.S.A 68,250 132,730 151,250 150,300 111,450 42,950 31,800 59,800
Mexico 22,560 28,730 27,470 24,880 24,925 19,640 15,830 9
Colombia 266 1^200 19,655 20,400 18,560 17,590 17,220 9
Japan 16,830 45,ooo 9 9 9 9 9 9
Filippinerna .. 2,750 28,100 35,460 35,600 4,940 430 9 9
Australien inkl. Nya Zeeland 14,190 65,400 70,500 63,575 44,500 31,100 28,000 32,500
övriga 50,874 145,467 367,965 307,395 280,945 269,900 271,664 9
[-Varldsproduk-tion-]
{+Varldsproduk- tion+} 630,000 1,180,000 1,310,000 1,250,000 1.105,000 915,000 840,000 742,000
Inga tillförlitliga siffror tillgängliga.
2) Sveriges guldproduktion var störst 1934 med 7,853 kg och har sedan visat minskning. 1945—47 var
produktionen resp. 2,327 kg, 2,849 kg och 1,765 kg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
