Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gummerus, 2. Herman - Gummerus, 3. Edvard Robert - Gummeson, Per - Gummeson, Per Egon - Gummi - Gummi arabicum, arabiskt gummi - Gummidragant - Gummi elasticum - Gummiflöde - Gummigutta - Gummiharts - Gummiindustri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
485
Gummeson—Gummiindustri
486
uppgift att frigöra Finland från Ryssland. 1918
blev han Finlands chargé d’affaires i Kiev, 1919
i Rom, där han 1920—25 var finländsk minister.
Bland G:s vetenskapliga arbeten märkas ”Der
römische Gutsbetrieb” (1906) och ”Die römische
Industrie” (1914—15). Dessutom utg. han bl. a.
”Aktiva kampår” (1925), ”Jägare och aktivister”
(1927) och ”Konni Zilliacus” (1933).
3) Edvard Robert Gregorius G., den
fö-reg:s son, författare och tidningsman (f. 1905
5/io). G., som är född i Helsingfors, bor numera
i Dalarne i Sverige; fil. mag. 1945. G., är sedan
1939 litterär konsulent vid förlaget Natur och
kultur. G. har utg. romanerna ”Farväl Arkadien”
(1938), ”Fästningen” (1940), ”Arvet” (1942) och
”Sönerna” (1943), vilka ställvis röja G:s intresse
för fascismen, vars uppkomst och utveckling han
skildrat i ”Fascismen och det moderna Italien”
(1930). G. har även utg. aforismsaml. ”Dialog
med någon” (1944), folkloristiskt färgade skisser
från Dalarne, ”Sägner i berget” (1946) och
essäsaml. ”Rebeller” (1947).
Gummeson, Per, målare (1858—1928). Han
studerade vid Konstakad. i Köpenhamn och
Stockholm samt blev en framstående skildrare av
Skånes natur, som han återgivit med övertygande
trovärdig hållning och osökt känsla (”Gammal
Falsterbogård” i Nationalmuseum, andra arbeten
i skånska o. a. museer).
Gummeson, Per Egon Sanfrid, industriman
(f. 1893 24/s), bergsingenjörsexamen vid Tekniska
högsk. 1917, gruvingenjör vid Idkerberget och
Tuna Hästberg 1918,
gruvingenjör vid
Hö-ganäs-Billesholms ab.
1928, överingenjör
1930, verkst. dir. där
sedan 1935. G. är led.
av styrelsen för ett
flertal industriföretag
och har av staten
anlitats som led. av
Industrikommissionen
1939—40 samt för
utredningar och
nämnder inom Försvarets
fabriksverk. G. har
intresserat sig spec. för
förhållandet mellan arbetare och arbetsgivare och
tagit initiativet till offentliga diskussioner om
företagsdemokrati (de s. k. ”Höganäs-samtalen”).
Gummi (lat. gu’mmi, grek. antagl.
av kopt. ca md), det gemensamma namnet på
flera slag hos växter förekommande amorfa
produkter, vilka lösas el. svälla i vatten till ett slem
men utfällas ur dylika lösningar genom alkohol,
vari de äro olösliga. G. är kemiskt nära besläktat
med hemicellulosa. — Vulkaniserade
kautschukvaror kallas ofta gummivaror. Jfr Kautschuk.
Gummi ara’bicum, arabiskt gummi,
ut-göres av det från stam och grenar av Acacia
Senegal o. a. akasiaarter framsipprande och i
luften intorkade slemmet. Drogen bildar vita el.
gulvita, spröda, vanl. rundade stycken utan lukt
och med fadd smak.
Gummidragant, se Dragant.
Gummi ela’sticum, dets. som kautschuk (se
d. o.).
Gummiflöde, en hos stenfruktträden vanlig
sjuklig företeelse, bestående i att cellväggarna
i större el. mindre vävnadspartier upplösas och
ombildas till gummi, som ofta tränger ut
genom öppna frätsår. G. synes ha sin grund i
enzymatiska störningar i växten.
Gummigu’tta el. Gummi resina gu’tta, ett
gummiharts, som erhålles från arter av Garcinia
(se d. o.) ; det nyttjas till framställning av
lacker, målarfärger o. dyl. — G. verkar häftigt
avförande och måste som läkemedel användas
med stor försiktighet. I Sv. farmakopén
upptagas a 1 o e p i 11 e r med g. I handeln
förekomma andra häftigt avförande piller med g.,
t. ex. Morisons piller.
Gummiharts, Gummi resina, farm., ett
gemensamt namn på olika slag av i luften
stelnande växtmj ölksafter, vilka innehålla både
gummi och harts, ofta blandade med växtslem och
flyktig olja m. m. Tekniskt viktiga äro
ammoni-akgummi, galbanum, gummigutta, myrra m. fl.
Gummiindustri. Sedan råkautschuk vid
mitten av 1700-talet blivit allmänt känd i Europa,
gjordes på många håll ivriga försök att finna
lämpliga lösningsmedel för det nya ämnet. Ett
gott sådant fann man, i samband med tillkomsten
av de första större gasverken i början av
1800-talet, i de lättare fraktionerna av stenkolstj äran,
främst bensol; nämnda upptäckt tillskrives den
skotske textilfabrikanten Charles Macintosh.
Ytterligare uppfinningar på det nya området gjordes
av den engelske vagnfabrikanten Thomas
Hancock, som på 1820-talet bedrev tillverkning av
bl. a. skosulor, som direkt utskuros ur rågummit.
Härvid uppkom en mängd avfall, som till en
början ej kunde tillgodogöras. Hancock fann
emellertid, liksom även andra gjort före honom,
att varma, nyskurna remsor av rågummi
förenade sig under tryck, och konstruerade därför en
maskin för sönderskärning och sammanpressning
av gummiavfallet. Det visade sig härvid, att om
godset knådades tillräckligt länge, övergick det
till en homogen massa, som härefter lätt kunde
bearbetas. Härmed var gummiknådaren,
masti-c a t o r n, uppfunnen. Hancock fann vidare, att
gummits egenskaper i vissa avseenden kunde
förbättras, om man vid knådningen,
mastice-ringen, tillsatte andra ämnen, likaså
konstaterade han, att masticerat gummi löser sig lättare
i t. ex. bensol än rågummi. Nästa väsentliga
framsteg inom g. härrör från amerikanen
Charles Goodyear, som ägnade större delen av sitt
liv åt sökandet efter en metod att hindra
gum-miimpregnerat tyg o. a. fabricerade gummivaror
från att klibba i värme och bli styva i köld.
Goodyear, som härvid samarbetade med sin
landsman N. Hayward, fann, att rågummi, vari
inknådats blyvitt och svavel, efter viss tids
upphettning i varm luft erhöll de önskade
egenskaperna och hade härigenom uppfunnit den s. k.
luftvulkaniseringen. Samtidigt klarla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
