Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyllenborg, 6. Gustaf Fredrik - Gyllenborg, 7. Fredric - Gyllencreutz, Carl Gustaf - Gyllene bulla - Gyllene horden - Gyllene hornet - Gyllene regeln - Gyllene rosen - Gyllene salen - Gyllene skinnet - Gyllene snittet - Gyllenfors - Gyllenhielm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
543
Gyllencreutz—Gyllenhielm
544
elände” (1762), uttryck för en Voltairesk
pessimism, ”Ode öfver själens styrka”, som
innehåller stoicismens frihetssvärmeri och dygdelära,
samt slutligen ”Årstiderna”, av vilka
”Vinter-quäde” är märkligast genom sin förromantiska
dyrkan av Nordens klimat och folk. Med år
1763, då fru Nordenflycht dog och Creutz
flyttade utomlands, avstannade för längre tid även
G:s poetiska verksamhet.
G:s senare alstring har ringa betydelse.
Särskilt gäller detta hans stora hjältedikt ”Tåget
öfver Bält” (1785). Tegnérs uttryck om den,
att ”även dikten har sin frusna våg”,
kännetecknar dess kyla. På Gustav III:s uppmaning
skrev G. flera dramer, som nu äro helt
bortglömda. Av större betydelse voro hans
”Fabler”. G. bildade den förmedlande länken
mellan fru Nordenflychts ”plejad” och den krets,
som utgjorde den första uppsättningen av Sv.
akad., i vilken G. var en bland de första, av
konungen själv 1786 utsedda ledamöterna. 1795
—97 utkommo ”Vitterhetsarbeten af Creutz och
G.” i 3 bd. G:s ”Mitt lefverne 1731—1775”
utgavs 1885. — Litt.: O. Levertin, ”Dygdens
sångare” (i ”Svenska gestalter”, 1903); G.
Sahl-berg, ”G. F. G.” (1943)•
7) F r e d r i c G., sonson till G.4), greve, jurist
(1767—1829), efter tjänstgöring i Svea hovrätt
slutl. assessor där 1792, revisionssekr. och
gene-ralauditör 1794, förordnad att biträda
justitie-kanslern 1796—1809, justitieråd sistn. år,
justitie-statsminister och en av rikets herrar 1810.
Gyllencreutz [-kröjts], Carl Gustaf,
statsman (1637—1720). Han blev kommissarie i
Reduktionskollegium och 1674 häradshövding i
Uppland samt utnämndes 1681 till assessor i
Reduktionskollegium och 1692 till lagman i Uppland.
1719 fick G. avsked från lagmansämbetet, med
landshövdings titel. Vid 1682 års riksdag höjde
G. på riddarhuset en kraftig men hovsam
protest mot enväldet. Vid 1713 års riksdag tillhörde
han oppositionen och skall sedan ha deltagit i
utarbetandet av det författningsförslag, som blev
grundvalen för 1719 års R. F.
Gyllene bulla (lat. bu’lla au’red), i allm.
varje med vidhängt gyllene sigill (bulla) försedd
urkund, särskilt den av kejsar Karl IV 1356
utfärdade bullan ang. kejsarval i Tyskland och
kurfurstarnas rättigheter.
Gyllene horden, namn dels på en av de
mongolstammar, som på 1200-talet inbröto i ö.
Europa, dels på residensorten för denna stams kaner.
Namnet torde komma av sir order (”gyllene
läger”) och plägar härledas från kanens rikt
guldstickade tält. Gyllene hordens rike, även
kallat kanatet K i p t s j ak, var det mongolrike,
som grundades av Djingis-kans sonson Batu (d.
omkr. 1255) och under hans bror och
efterträdare Berke fick sin residensort i Sarai vid Volga
(”Gyllene horden av Sarai”). Det ägde bestånd
till 1480.
Gyllene hornet, vik av Bosporen inom Istanbul.
Gyllene regeln, mat., se Regula de tri.
Gyllene rosen, påvlig äreskänk, en med
diamanter besatt ros av guld, vilken inviges av
påven på Rosensöndagen (Midfastosöndagen) och
bortgives nästan uteslutande till furstliga
personer.
Gyllene salen, se Stockholms stadshus.
Gyllene skinnet. 1) {Grek, myt.) Se
Argo-nauterna. — 2) En orden (fr. Ordre de la toison
d’or), som stiftades jan. 1429 av Filip den gode
av Burgund. Efter Filips son Karl den djärves
död 1477 övergick stormästarskapet till dennes
måg, sedermera kejsar Maximilian I. Efter
habs-burgska väldets delning har g. utdelats i såväl
Österrike (blott till katoliker) som Spanien. G.
upphörde med dessa länders övergång till
republikanskt statsskick (1918, resp. 1931).
Gyllene snittet. En rät linje, AB, säges vara
, , , . , AB AC
delad 1 g. genom en punkt, C, om —
AC bC
Den exakta kvoten mellan delarna är (VsH-1): 2
el. approximativt 8:5. G. var känt redan av
de gamla grekerna (Pythagoras). Under olika
epoker inom arkitekturens och
bildhuggar-konstens historia har man i g. velat se
normen för den fullkomliga harmonien hos mått
och proportioner.
Gyllenfors, municipalsamhälle, uppgick 1949 i
Gislaveds köping.
Gyllenhielm, ett namn, som bars av flera av
Vasaättens illegitima ättlingar. Sofia G. (omkr.
1559—83), dotter till hertig Johan (Johan III)
och Katarina Hansdotter, adlades 1577 med
namnet G. jämte systern Lucretia G. (d. 1585)
och brodern Julius Johansson G. (1560—
81). Sofia G. äktade 1580 Pontus De la Gardie.
Julius G. blev 1580 ståthållare på Åbo slott.
Elisabet G. (1622—82), dotter till hertig Karl
Filip och Elisabet Ribbing, hovmästarinna hos
änkedrottning Maria Eleonora 1649, hos
drottning Hedvig Eleonora 1654, g. m. 1) 1645 Axel
Turesson Natt och Dag (d. 1647), 2) 1660
hovmarskalken friherre Baltasar Marschalck.
Carl Carlsson G., frih. till Bergkvara,
riksamiral (1574—1650), son till hertig Karl
(Karl IX) och Karin
Nilsdotter, en
prästdotter från Småland. Han
adlades 1592 av Johan
III, studerade 1595
—97 krigskonsten i
Frankrike och
utmärkte sig under hertig
Karls krig mot
Sigismund, bl. a. vid
belägringen av Kalmar
1599. G. blev 1600
krigsöverste i Livland
och visade stor
tapperhet vid försvaret
av Wolmar, som s. å.
intogs av polackerna, varvid G. blev fången.
Han hölls i 12 år i polsk, efter ett flyktförsök
mycket hård fångenskap. Först dec. 1613
återfick G. friheten. Han blev efter hemkomsten
frih. 1615 med Bergkvara i Småland som
fri-herreskap, 1616 fältmarskalk, 1617 riksråd och
generalguvernör över Ingermanland och Keksholms
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
