Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gåsfåglar - Gåsgam - Gåsholma - Gåshud - Gåsinge-Dillnäs - Gåskarl - Gåslever - Gåsskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
575
Gåsgam—Gåsskötsel
576
Gäss på bete. Trollenäs, Skåne.
mera häckar den huvudsakligen i den ö.
skärgården från Småland till Gästrikland samt i Skåne
och på Gotland. Den är stamform till tamgåsen
(se Gåsskötsel). Fjäll- el. dvärggåsen (A.
erythropus) når en längd av endast 60 cm.
Pannan är vit, och bröstet bär stora, brunsvarta
fläckar, men i övrigt liknar den föreg. art. Den
häckar högt uppe i Lapplands fjälltrakter vid av
videsnår omgivna sjöar. Något större och
ljusare färgad är bläsgåsen (A. albifrons), som
är hemmahörande i n. Sibirien och i Sverige
anträffas endast under flyttningarna. Hos
sädgåsen (A. fabalis) äro huvud och hals
gråbruna men kroppen i övrigt brungrå utom buken,
som är vit. Näbb och fötter äro rödgula. Den
häckar i fjällregionens skogsbälte. Längd omkr.
85 cm. Taflacksläktet (Branta)
igenkän-nes på sin mindre kroppsstorlek, på den täml.
korta, svartfärgade näbben och det mörkfärgade
huvudet. Prutgåsen el. taflackan (B.
bernicla) har svart huvud och svart hals med
ett obetydligt vitt tvärband. Undergumpen är vit
och kroppen i övrigt brunsvart och brungrå.
Under flyttningen sträcker den utmed Sveriges
östkust. Dess häckningsområde sträcker sig från
Nordsibirien västerut till arktiska Nordamerika.
Vitkindade gåsen, havregåsen (B.
leucop-sis), skiljer sig från föreg. art genom de vita
si-dopartierna på huvudet och den helt vita
undersidan. Även den anträffas här endast under
sträcket, i synnerhet i sydligaste Sverige.
Gravan-den (Tadorna tadorna) bär en iögonfallande
vit och svart dräkt med ett brett, rödbrunt band
över bröstet, rödbruna armpennor och grön
vingspegel. Näbben är röd och hos hannen försedd
med en knöl vid basen. Denna art häckar
vid Sveriges v. och s. kust, sparsamt vid östkusten
till Södermanland samt ganska allmänt på Öland
och Gotland. Den lägger äggen i hålor. Födan
hämtas, liksom fallet är med änderna, ur både
växt- och djurriket, men å andra sidan leder
hannen kullen liksom hos gässen. Längden uppgår
till 65 cm. Rostanden (Casarca casarca)
med övervägande roströd fj äderdräkt är hemma i
s. och s. ö. Europa och Asien österut till
Japan men har några gånger skj utits i Sverige.
Gåsgam, se Gamfåglar.
Gåsholma, fiskläge i
Hamrånge sn i Gästrikland.
Gåshud (Cu’tis anserina),
med., dermatospasm,
kallas människans hud, då
den (framför allt vid
inverkan av köld) blir knottrig
som gåshud på grund av
sammandragning av fina,
glatta muskeltrådar.
Gåsinge-Dillnäs, socken i
Södermanlands län, Daga
härad; 123,17 km2, 1,277 inv.
(1951). Förutom de i stort
sett odlade näsen mellan
Klemmingen, Nyckelsjön och
Storsj ön uppfylles socknen
av småkuperade skogstrakter
med talrika mossar och småsjöar. 2,952 har åker.
1941 sammanslogos de dittillsvarande socknarna
D i 11 n ä s kring Klemmingen och G å s i n g e.
Egendomar: Skeppsta, Heby, St. Valla, Närlunda
och Lilla Skinnvalla. Vid Nyckelsjöns s. ö. ända
ligger Vängsö hjälplandningsfält. Järnmalm har
förr brutits vid bl. a. Skottvång. Fomlämningar
finnas många, bl. a. rester av bygdeborgar.
Gåsinge kyrkas v. del med tornet och halva skeppet
härstammar möjl. från noo-talets slut. Många
gamla inventarier. Dillnäs’ högt belägna lilla
kyrka torde delvis vara från noo-talet. G. utgör
pastorat i Strängnäs stift, Daga kontrakt; tillhör
storkommunen Daga.
Gåskarl, se Gåsskötsel.
Gåslever, kulinarisk läckerhet, bestående av
enormt fettrik leversubstans från gäss, som
övergödas och få stå orörliga, tätt hopträngda i
mörka burar.
Gåsskötsel. Gåsen är till sin natur gräsätande,
och förutsättningen för en lönande g. är därför
tillgång till lämplig, med tätt och fint gräs
bevuxen betesmark. Gåsen är synnerligen
härdig; den bör därför vistas ute året om. Endast
till skydd för natten kräves ett enkelt hus, som
uppföres av spontade bräder. Till strö brukas
vintertiden helst torvströ med ett övre lager av
hackelse, sommartiden grus. Viktigt är, att
golv-ströet hålles torrt och att huset nedtill är
dragfritt.
Bland gåsraserna märkas: Toulousegåsen,
till färgen askgrå med undre delarna ljusare,
näbben blekt orange- och benen gulröda; vikten
i medeltal 8—9 kg; härdig; honan kan årligen
lägga 40—45 ägg. Emdengåsen är av ung.
samma storlek men något smärtare och till
färgen rent vit med näbb och ben gulröda;
äggläggningen uppgår blott till 18—25 ägg.
Skånska gåsen är till färgen vit med huvudet och
övre delen av halsen samt en rundad fläck på
ryggen och utsidan av låren askgrå; vikten är
omkr. 6—8 kg, äggantalet jämförelsevis litet men
gödningsförmågan synnerligen god.
Gåsen är ej fullt avelsduglig förrän vid 2 år
men kan användas i aveln till 6—10 år. Hannen,
vanl. kallad gåskarl, bör ej tilldelas mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
