Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gästrikland - Ekonomisk geografi - Fornlämningar - Historia - Vapen - Dialekt - Folkkultur - Konsthistoria - Litt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
595
Gästrikland
596
Hofors, Vij (vid Ockelbo), Fredriksro och
Norrsundet. Snickeri- och möbelindustrien är av
betydelse i Gävle, Hedesunda och Storvik.
Pap-persmasseindustrien tenderar att bli landskapets
näst största industri efter arbetarantal och värde;
fabrikerna ligga i Karskär, Norrsundet,
Mack-myra och Storvik. Den grafiska industrien har
sitt centrum i Gävle. Pappersförädlingsindustrien
är av betydelse i Gävle och Hagaström.
Textil-och beklädnadsindustrien är mångsidigt
företrädd. Den representeras av ylleindustri i Gävle
och Järbo, bomullsindustri i Gävle och
linneindustri i Torsåker; Gävle har dessutom
siden-väveri. Här är även läderindustrien
representerad. Den kemiska industrien är lokaliserad till
Gävle. Gävle och Norrsundet äro de enda
nämnvärda hamnarna.
Fornlämningar. De äldsta fynden utgöras av
Lihult- och trindyxor, funna i landskapets inre,
högläntare trakter, tydande på att en
fiskarbefolkning vid övergången mellan äldre och yngre
stenåldern varit bosatt vid kusten. Allteftersom
landet höjde sig ur havet, flyttade befolkningen
ut på de nyvunna områdena. 4 boplatser äro
kända, av vilka endast 1, vid Mårtsbo i Valbo
sn, är närmare undersökt; den tillhör
gånggrifts-tiden. — Från bronsåldern äro endast 3 fynd
med sammanlagt 6 föremål kända, men till denna
epok höra sannolikt också åtskilliga av
landskapets stora kuströsen. Med järnålderns början
upphöra fynden. Först mot slutet av romersk
järnålder börja de åter. Hit höra de äldsta
föremålen i det rika fyndet från Hade i
Hedesunda sn, vilket i övrigt sträcker sig långt in
i folkvandringstiden. Denna tid har att uppvisa
en rad gravar, bland dem flera ståtliga högar.
Från vikingatiden finnas talrika gravfält.
Anmärkningsvärd är den rika förekomsten av
vapen i gravarna. Ett tiotal runstenar äro kända,
alla från vikingatiden.
Historia. G. lydde i äldre tid under Upplands
lagsaga; länge ha blott socknarna utmed kusten
varit bebyggda och räknades då till Roden.
Landet utgjorde ett enda härad men saknade i
motsats till de uppländska hundarena fast tingsställe.
Då Gustav Vasa reste sig mot danskarna, anslöt
sig G. till honom och deltog i befrielsekriget. I
nyare tid var G. livgeding åt flera svenska
drottningar; 1620 arrenderades det av Gustav II
Adolf från modern, änkedrottning Kristina, och
lades jämte det övriga Norrland och Österbotten
under ett ståthållarskap. Från 1642 utgjorde G.
en del av Västernorrlands län till 1762, då
Gävleborgs län bildades.
Vapen. Enl. k. br. av 14/io 1938: I ett med
blå kulor bestrött fält av silver en röd älg med
gyllene beväring. Vapnet är
känt sedan 1500-talet. G:s
medeltida sigill (1400-talet)
visade framvänd bröstbild.
Dialekt, se Svenska språket.
Folkkultur. Landskapet
visar beröringspunkter både med
Uppland och med Hälsingland,
vilket gäller såväl bebyggelse
Rester av järnbruket vid Oslättfors, n. v. om Gävle.
som bostadsskick. Boningshusen ha varit rymliga
och ha icke sällan blivit prydda med målade
inredningar av hög kvalitet. Även möbler och
bohag ha med förkärlek gjorts till föremål för
folkliga konstnärers verksamhet. — Medan
gårdarna av den s. k. centralsvenska typen med en
skiljelänga mellan man- och fägård hänvisa till
Mälardalens kultur, är bruket av särskilda
sommarstugor, stolpbodar o. s. v. ett nordsvenskt
drag, liksom även det framemot våra dagar på
sina håll levande fäbodsväsendet. I de v. delarna
har funnits finnbebyggelse.
Konsthistoria. Av den medeltida konsten
återstår föga, blott några kyrkor och en del
kyrk-inventarier. Både från Svealand (Uppland) och
från Norrland (Hälsingland, Jämtland) har
denna konst rönt inflytande. Ett par kyrkor av
typen med utdraget rakslutet kor (1200-talet) äro
bevarade, t. ex. Torsåker och Hedesunda. Den
senare täckes av senmedeltida stjärnvalv, liksom
Årsunda. Träskulpturen har också utbrett sig
i G., och i de två sistn. kyrkorna finnas vackra
prov därpå. Valvmålningarna från medeltidens
slut äro bevarade på ett par ställen.
Renässansen bragte åt kyrkorna i G. oftast rätt
torftiga inventarier. Få profanbyggnader från tiden
före 1700 kvarstå. Några utmärkta bonader från
1600-talet äro bevarade, likaså väggmålningar
från 1700-talets början, särsk. i Ovansjö. I
slutet av 1700-talet fick denna allmogekonst en
pånyttfödelse genom målare, hit inkomna från
Da-larne; den förnämste av dem var Hans
Wikström, verksam i Hedesunda, Valbo och
flerstädes. Allmogekonsten är nu samlad i flera
hembygdsmuseer, de förnämsta i Västerbergs by,
Ovansjö och Koversta i österfärnebo.
Litt.: Beskrivningarna till geol. kartbladen
Storvik (SGU, ser. Aa, nr 176, 1934), Gävle
(178, 1939) och Horndal (185, 1943). — H.
Hänsch, ”Om G:s natur” (i ”Gästrikländska
hembygdsböcker”, 1, 1928); ”Sv. turistfören:s
årsskr.”, 1932; M. Sjöbeck, ”G., Hälsingland”
(1939); ”G. Hembygdsbok”, utg. under red. av
Märta Lindeberg (1946); E. Persson och K.
Curry-Lindahl, ”Natur i G.” (1950). — G:s
förhistoria behandlas av Hanna Rydh, ”G. under
stenåldern” (i ”Från Gästrikebygder”, 1922) och
E. Bellander, ”G:s järnåldersbebyggelse”, 1—2 (i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
