Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hadfield, Sir Robert - Hadith - Hadjetlachéaffären - Hadley, George - Hadorph, Johan - Hadramaut - Hadria - Hadrianus, Publius Aelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
675
Hadith—Hadrianus
676
elsk metallurg (1859—1940), var dir. för
Had-field’s Steel Foundry Co. Ltd, Sheffield, och
Hecla and East Hecla Works, tillverkare av
kvalitetsstål. H. studerade särsk. mangans
betydelse i stållegeringar och fann, att stålet vid
högre halt av mangan (över 7,5%) erhöll stor
seghet och motståndskraft mot bearbetning och
slitning, s. k. h a d f i e 1 d s t å 1. H. studerade
vidare systematiskt järnlegeringar med andra
ämnen, kisel, aluminium, krom, nickel och
vol-fram, samt legeringars magnetiska och elektriska
egenskaper.
Hadith [hadij)], arab., tradition, särskilt om
profeten Muhammed.
Hadjetlachéaffären, en mordaffär 1918,
uppkallad efter kosacköversten Muhammed Beck
Hadjetlaché (1868—1929), som jämte några
andra ryska emigranter i en villa vid Bollstanäs n.
om Stockholm mördade tre ryssar, som
misstänktes gå bolsjevikernas ärenden. Hadjetlaché
dömdes till livstids straffarbete, övriga skyldiga till
lindrigare straff.
Hadley [hä’dli], George, engelsk
meteoro-log (1685—1768). Han påvisade 1735
jordrotationens betydelse för atmosfärens allmänna
cirkulation, förklarade därigenom passadvindarnas
för världsomsegling gynnsamma riktning (H a
d-1 e y s lag) och slöt till nödvändigheten utanför
tropikerna av kompenserande vindar.
Hadorph [ha’ddårf], Johan, fornforskare
(1630—93). Han ägnade sig vid Uppsala univ.
åt historia och lagkunskap och kom därmed in
på det nyväckta studiet
av fäderneslandets
antikviteter. 1660 ut-
nämndes H. till
akade-misekr. och blev 1667
även assessor i det i
Uppsala s. å. inrättade
Antikvitetskollegiet,
vars åliggande i första
hand var att taga vård
om landets
antikviteter och minnesmärken.
I detta syfte företog
han resor runt om i
Sverige och avtecknade
fornminnen, bl. a.
run
stenar. Resultaten inströdde han i företal
och kommentarer till sina lag- och
sago-editioner eller efterlämnade i spridda avh.,
de flesta i manuskript. Genom sina
fornsaks-samlingar lade han grunden till nuv. Statens
historiska museum, och han hopbragte väsentligen
den märkliga samling fornsvenska kodexar, som
Antikvitetsarkivet efterlämnade. H. utgav flera
svenska medeltida krönikor och lagar, gamla
brev, plakat och förordningar. 1676 begärde H.
avsked som akademisekr., flyttade till Stockholm,
blev titulärsekr. i Riksarkivet och var fr. o. m.
1679 riksantikvarie. Sitt kära Collegium
antiqui-tatum hade han tagit med från Uppsala. Det
förändrades 1692 till det mera blygsamma
Antikvitetsarkivet, i spetsen för vilket ställdes en
sekr., som på samma gång skulle vara antikvarie.
Därmed var H. officiell chef för landets
antikvi-tetsväsen, men han avled, innan han hunnit sätta
den nya institutionen i verksamhet. H. hade sin
väsentliga betydelse som samlare. Som utgivare
däremot var han näppeligen i besittning av den
noggrannhet, kritiska skärpa och verkliga
lärdom, som oavvisligen krävas. Bland av H.
tryckta verk märkas ”Alexandri Magni historia på
swenska rijm” (1672), ”Två gambla svenske
rijm-krönikor” etc. (2 dir, 1674—76), ”Sanct
Olaffs saga på svenske rim” (1675), ”Dahle
laghen” (1676), ”Then gambla Skåne lagh” (s. å.),
”Gothlandzlaghen” (1687), ”Biärköa rätten” etc.
(s. å.), ”Wisby stadz lag” (1688), ”Then gambla
Wijsby siö-rätt” (1689). Sedermera ha utgivits
”Reseanteckningar om Läckö grefskap” (av C.
G. Styffe i Vester götlands Fornminnesförems
Tidskr., bd 2, 1901) och ”Resor. Afritningar af
kyrkor och kyrkovapen i Uppland 1676—1685”
(2 dir, utg. av E. Wennberg i ”Arkiv för sv.
konst- och kulturhistoria”, I, 1917). — Litt.:
Minnesteckning av H. Schück (1933).
Hadramaut, område på Arabiens s. s. ö. kust,
mellan Aden och Oman; c:a 150,000 km2 med
250,000 inv., mest araber. I det inre platåland.
Bebyggelsen koncentrerar sig till de bördiga
flodbäddarna (wadi Hadramaut med sidodalar o.a.)
och längs kusten. Vid kusten ligga en rad
hamn-och handelsorter, av vilka den förnämsta är
Makalla el. Mukalla med c:a 16,000 inv. Här idkas
åtskilligt fiske, särsk. av sardiner. Bilväg finns
numera mellan Makalla och Tarim norrut i Wadi
H. (275 km). Infödingsstammarna anses nu vara
pacificerade. H. ingår i brittiska protektoratet
Aden. — Se bild 9 å pl. vid Arabien.
Ha’dria, lat. namn på Adriatiska havet.
Hadrianus, Publius Aelius, romersk
kejsare av spansk härkomst (76—138 e. Kr.).
Han utropades efter Trajanus’ död till kejsare
117. H. uppgav sin
företrädares
erövringspolitik men
tryggade gränserna
genom en
väldisci-plinerad armé samt
befästningar, bl. a.
i Britannien samt
vid Donau och
Rhen. Särskilt
sökte H. främja rikets
inre utveckling.
Förvaltningen blev
alltmer
centraliserad. Stor omsorg
ägnades
finansväsendet, likaså
rätt
skipningen; på uppdrag av H. utgavs Edictum
perpetuum. Vissa ämbeten besattes med personer
av riddarståndet, som från H:s tid blev ett
kejserligt ämbetsmanna-, delvis även officersstånd. H.
utvecklade en livlig byggnadsverksamhet, varom
bl. a. Pantheon i sitt nuv. skick, H:s mausoleum,
nu Castel San Angelo, och ruinerna av villan vid
Tivoli vittna; Aten utvidgades och förskönades.
Under fleråriga resor i rikets olika delar utövade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
