Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hals - Hals, 1. Frans - Hals, 2. Dirk - Hals, Harald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
763
Hals
764
Frans Hals. T. v. Självporträtt, t. h. Junker Ramp och hans käresta, 1623.
2) (Sjöv.) Det tåg, varmed ett segels nedre,
främre hörn, halshornet, fasthålles på sin
plats, t. ex. ”fockehals”. — Halsa, att anhala
halsarna.
3) (Musj) Gripbrädet på knäpp- och
stråkinstrument. På de förra äro tonerna utmärkta
genom tvärband av sensträng el. metall. H. slutar
upptill i en skruvlåda (skruvblad).
Hals. 1) Frans H., holländsk målare (omkr.
1580—1666). Efter vad samtida skildringar ge
vid handen, hade H. ett livligt temperament och
var oregelbunden i sitt levnadssätt. På
ålderdomen åtnjöt han ett årligt understöd av staden
Haarlem. Det omedelbara och livfulla i hans
väsen kom i fullaste mått hans konst till godo.
Han är kanske den tekniskt dristigaste och
säkraste målaren i konstens historia. Han hade först
Haarlemmålaren Karel van Mander till lärare.
Redan i de första verk man känner av honom
framträder han som mästare. I museet i Haarlem
finnas åtta stora skytte- och regentstycken av
H., daterade mellan 1616 och 1664, vilka
åskådliggöra mästarens utveckling. H. fullkomnade
den art av gruppbilder med skyttegillesofficerare,
som vanl. återgav dem samlade till festmåltid,
i det att han gestaltade samvaron till ett levande
dramatiskt spel. H. utförde även en bild av ett
amsterdamskt skyttekompani (1637; nu i
Rijks-museum i Amsterdam). Bilden av
Elisabetshospi-talets styresmän (”regenter”) från 1641 är
genom sin fasta, klara komposition och sin nyktra
färghållning en föregångare till Rembrandts
”Staalmeesters”. H:s kolorit och teknik utvecklas
från en viss tyngd och bundenhet till lätthet och
överlägsen frihet.
Färgen dämpas med åren till den bistra och
sparsamma skala med svart och vitt som
förhärskande, vilken man finner i bilderna av det
haarlemska fattighusets manliga och kvinnliga
föreståndare från 1664. H:s alstring av
porträttbilder är betydande och företrädes i de flesta
större museer och privatsamlingar av holländskt
måleri i Europa och Amerika. Det smittande
goda humöret i de haarlemska skyttebilderna
återfinnes i de med dessa samtida porträtten. Den
saftiga situationsskildringen finnes även i de
bilder H. givit av folktyper från krogar och torg,
och förmågan att ge muntra ögonblicksbilder
firar triumfer i de genremässiga barnporträtten.
H. företrädes i Nationalmuseum i Stockholm av
”Fiolspelaren”, på Stockholms slott av två
porträtt, i Göteborgs konstmuseum av ett
kvinnoporträtt och en flöjtspelande gosse. — Litt.: W.
Bode och M. J. Binder, ”F. H.” (2 bd, 1914);
W. R. Valentiner, ”F. H.” (2:a uppl. 1923); F.
Dülberg, ”F. H.” (1930).
2) Dirk H., den föreg:s bror, målare (1591
—1656), var lärjunge till H.i) och upptog (i
litet format) dennes betraktelsesätt, framställde
vanl. muntra sällskap i granna kostymer, sittande
vid bordet i livlig underhållning el. roande sig med
dans. I Nationalmuseum, Stockholm, finnas
”Värdshusscen” och ”Familjegrupp i landskap”, i
Kunstmuseet, Köpenhamn, ”Muntert sällskap” och
”Balen”.
Hals, Harald, norsk stadsplanearkitekt (f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
