Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halsinflammation - Halske, Johan Georg - Halskörtlar - Halsmandlar - Hals- och handrätt - Halssjukdomar - Halsted, William Stewart - Halsten (Hallsten) - Halt - Halterer - Haltiatunturi - Haltning - Halvapor - Halva stämmor - Halvautomatiska vapen - Halvback - Halvbjörnar - Halvblod - Halvbuske - Halvcicero
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
769
Halske—Halvcicero
770
sjukdomar samt Struphuvudets och luftstrupens
sj ukdomar.
2) (Veter.) H. är en inflammation i
svalget, vanl. åtföljd av katarr i struphuvudets och
näsans slemhinnor. Sjukdomen förekommer
oftast hos häst och svin samt kännetecknas av
ansvällning och ömhet i svalgtrakten, svårighet att
svälja, flytning ur näsborrarna av ett varblandat
slem samt torr och hård hosta. Behandlingen
består i användning av våtvärmande omslag, och
dessutom bör sörjas för lämplig utfodring med
mjukt och saftigt foder samt frisk luft och
ständig tillgång på rent dricksvatten.
Halske, Johan Georg, tysk ingenjör
(1814—90). Han deltog 1847 jämte W. Siemens
i grundandet av firman Siemens und H.
och var till 1867 delägare i detta inom
elektrotekniken banbrytande företag.
Halskörtlar, se Halsens yttre sjukdomar.
Halsmandlar, se Mandel.
Hals- och handrätt, beteckning i äldre
rätts-språk för en åt adelsståndet el. vissa dess medl.
medgiven rätt att fängsla, åtala och straffa sina
underhavande jämväl i saker, som gingo ”a hals
ok hand”, d. v. s. gällde liv el. stympning. I
Danmark fick adeln genom Kristian IH:s
handfästning (1536) uttryckligen denna rätt över
egna tjänare och bönder. Norska adeln fick dylik
h. på sina sätesgårdar först genom Kristian IV :s
privilegier 1646. Från senare delen av
1700-ta-let och början av 1800-talet inskränktes i
Danmark och Norge väsentligt denna adelns rätt, som
slutligen h. o. h. upphörde, i Norge 1814 och i
Danmark 1848. — I Sverige lyckades adeln
aldrig allmänt förvärva någon dylik rätt. Dock
ansågos innehavare av vissa gods och gårdar
vara tillförsäkrade domsrätt över sina
underhavande jämväl i livssaker, så t. ex. ägarna av Ängsö,
Bergkvara och Visingsö. Karl XI upphävde
genom resolution 1691 och 1692 den enskilda
jurisdiktion, som ansågs tillkomma ägarna av dessa
gods.
Halssjukdomar, se Difteri, Halsens yttre
sjukdomar, Matstrupens sjukdomar, Struphuvudets
och luftstrupens sjukdomar samt Svalgets
sjukdomar.
Halsted [hå’lsted], William Stewart,
amerikansk läkare (1852—1922), prof, i kirurgi
vid Johns Hopkins-univ. i Baltimore 1890. H.
var en banbrytande kirurg och gedigen lärare,
vars namn är knutet till viktiga
operationsmetoder, bl. a. vid bråck och bröstkräfta samt
förbättring av den kirurgiska operationstekniken. Så
t. ex. införde H. det nu gängse bruket av
gummihandskar.
Halsten (Hallsten), svensk konung, blev
enl. Adams av Bremen, av en gammal svensk
kungalängd bekräftade uppgift konung kort efter
fadern Stenkils död omkr. 1066. Han fördrevs
efter en kort regering. Enl. en sen källa, som
ej förtjänar vitsord, var H. samregent med
brodern Inge d. ä. H. var far till Filip och Inge d. y.
Halt. 1) (Ty. håll!) Kommandoord,
anbefal-lande en förflyttnings upphörande. 2) (Ty.
uppehåll) Uppehåll i marsch el. annan rörelse.
NF IX — 25
Haltérer. 1) (Grek, haltéres-, sing. halter)
Forngrekiskt idrottsredskap, som nyttjades vid
längdhopp och bestod av hantelformiga sten- el.
metallstycken (vanl. bly), vilka höllos ett i
vardera handen.
2) (Zool.) De förkrympta bakvingarna hos
tvåvingar (se d. o.).
Ha’ltiatunturi [-to’ntori], se Halditstjokko.
Haltning, se Hälta.
Halvapor, Prosimiae, en däggdjursgrupp,
vilken numera sammanföres med människor och
apor till ordn. herredjur (Primates). I
likhet med aporna äro h. träddjur med motsättlig
tumme och stortå. Den yttersta leden av fingrar
och tår är avplattad och bär en nagel, endast
den andra tån är alltid kloförsedd. En annan
likhet med aporna är, att ögonen äro
framåtrik-tade. I alla andra hänseenden avviker h:s
byggnad från apornas och tyder på lägre
organisa-tionsförhållanden. Sålunda äro ögonhålorna
endast ofullständigt avgränsade från
tinninggropen, nosen är långt utdragen och stora hjärnan
är liten och täcker ej lillhjärnan. Endast släktet
Tarsius (se Spökdjuret) överensstämmer i flera
hänseenden med aporna. H. äro i regel ej större
än markattor, de flesta betydligt mindre.
Kroppen är smärt, svansen lång, pälsen tät och yvig,
ögon och öron stora och de bakre extremiteterna
ofta förlängda. Fram- och hörntänderna i
underkäken äro riktade framåt. Somliga leva av
insekter, andra av växtföda. Utbredningen av h.
är egendomlig. De flesta leva på Madagaskar,
där de utgöra hälften av alla däggdjursarter,
andra i Ostindien och på ögrupperna i Indiska
oceanen samt i Afrika. H. utgöra en ålderdomlig
däggdj ursgrupp, som redan var representerad i
de äldre tertiära lagren. Vissa av de äldre
fossila h., t. ex. de eocena, med spökdjuren (se
d. o.) besläktade Anaptomorphidae, anses nära
besläktade med aporna. H. delas i Tarsiidae,
spökdjur, Nycticebidae, lorilika h., och
Lemuri-dae, makilika h.
Halva stämmor, mus., i orgeln sådana
register, som blott sträcka sig genom hälften av
klaviaturen, ss. oboe- och fagottstämma.
Halvautomatiska vapen, eldvapen med sj
älv-stängande och självöppnande mekanism. Vid
finkalibriga h. (automatgevär, automatpistoler) sker
hela omladdningen automatiskt, och skytten har
då endast att göra avfyring. Vapen, där även
av fyringen sker automatiskt (så länge
avtryckaren påverkas av skytten), kallas
helautomatiska.
Halvback, spelare i främre försvaret i
fotboll m. fl. bollspel.
Halvbjömar, se Procyonidae.
Halvblod, bastarder mellan olika raser; inom
hästaveln beteckning för sådana raser, vid vilkas
bildning den engelska el. arabiska fullblodsrasen
i större el. mindre utsträckning kommit till
användning. Viktigare halvblodsraser äro t. ex.
den engelska jakthästen (huntern),
östpreussiska-hannoverska-anglonormandiska rasen m. fl.
Halvbuske, se Buske.
Halvcicero, boktr., se Stil.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
