Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harald I Blåtand (konung av Danmark) - Harald II (konung av Danmark) - Harald III Hen (konung av Danmark) - Harald el. Guld-Harald (dansk prins) - Harald Kesja (dansk prins) - Harald Godwinsson (dansk prins) - Harald Grenske (norsk fylkeskonung) - Harald Gråfäll (konung av Norge) - Harald Hårfager (konung av Norge) - Harald Hårdråde (konung av Norge) - Harald Gille (konung av Norge) - Harald (norsk prins)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
893
Harald
894
fasta biskopsstift i Danmark. Omkr. 960 lät han
döpa sig jämte sin drottning, den obotritiska
furstedottern Tove. H. vidgade det jylländska
kungadömet till öarna och gjorde också Norge
till en tid skattskyldigt. Däremot stred han utan
framgång mot kejsar Otto II, som 974 trängde
in pver Dannevirke. H. skildras som mild och
rättvis. Mot slutet av sin levnad kom han i strid
med sin son Sven (Tveskägg), måste fly ur riket
och dog i Nordtyskland.
3) H. II (d. ”ioiS), son till Sven Tveskägg.
Styrde landet under faderns tåg till England,
blev konung efter faderns död 1014 och bistod
sin bror Knut vid Englands erövring.
4) H. III (H. Hen, d. v. s. ”mjuk sten”,
”täljsten”; d. 1080 el. 1081), äldste son till Sven
Estridsen. Valdes efter faderns död 1076 till
konung som det fredliga folkets man mot
brodern Knut (den helige). H. var rättvis och
gjorde sig förtjänt om rättskipningen och
myntväsendet.
Danmark, prinsar. 1) H. el. Gul d-H a r a 1 d,
vikingahövding på 900-talet, brorson till Harald
Blåtand. Han uppges ha dräpt norske konungen
Harald Gråfäll och själv ha dräpts av Håkon
jarl. Uppgifterna om H. äro mycket osäkra.
2) H. Kesja (”Spjut”; d. 1134), son till
Erik I (Ejegod). Då fadern drog till Jerusalem
1103, satte han H. till riksföreståndare. Denne
måste vid kungavalet 1104 vika för sin farbror
Nils. Han deltog 1132 i upproret mot denne men
slöt sig sedan till Nils mot sin halvbror Erik
Emune. Efter slaget vid Fotevik blev H. jämte
10 söner halshuggen i Jylland.
England, konungar. 1) H. Harfot (omkr.
1016—40), sön till Knut den store och dennes
frilla Ælfgifu. Vid faderns död 1035 kom han i
strid med sin halvbror Hardeknut om väldet i
England; 1037 lyckades han vinna hela landet.
H. var en våldsam och ärelysten man.
2) H. Godwinsson (omkr. 1022—66), son
till jarl Godwin och den danska hövdingadottern
Gytha, blev efter sin fars död 1053 jarl i
Wes-sex och var under den svage Edvard Bekänttaren
den verklige innehavaren av kungamakten. Vid
dennes död 1066 valdes H. till konung men blev
genast anfallen från två håll, av norske konungen
Harald Hårdråde och hertig Vilhelm av
Nor-mandie; Harald besegrade han vid
Stanfordbridge 25 sept, varvid denne stupade i slaget,
men i striden mot Vilhelm förlorade han vid
Hastings 14 okt. krona och liv.
Norge. 1) H. Grenske, fylkeskonung i
Vestfold (senare hälften av 900-talet). I sitt
giftermål med Asta blev han fader till Olav
den helige (f. 995). Traditionen — här starkt
romanartad och utan urskiljbar historisk
kärna — låter honom uppträda som friare till
sagofiguren Sigrid Storråda, som skall ha låtit
innebränna honom.
2) H. Gråfäll, konung (900-talet). Son
till Erik Blodyx och Gunhild, blev H. omkr.
960 konung i Norge jämte sina bröder, de s. k.
Gunhildssönerna. Då de på moderns tillskyndan
låtit innebränna den mäktige Sigurd Ladejarl,
gjorde dennes son Håkon uppror men blev slagen
och flydde till Danmark, där han fann stöd hos
Harald Gormsson. Denne skall sedermera ha
lockat H. till Danmark, där han på Håkons
anstiftan blev mördad, antagl. 965. H. är den
förste norske konung, som framflyttat rikets
gräns till Vita havet och börjat dra vinst av
pälshandeln i dessa trakter.
3) H. H å r f a g e r, Norges förste egentlige
konung (860—940?). Vad man säkert känner till
om H., härrör från några samtida skaldekväden,
främst Torbjörn Hornkloves ”HaraldskvæÖi”.
Han uppges ha varit son till Halvdan Svarte och
skall efter hand ha gjort sig till herre över de
många fylkeskonungarna; de sista av dem skall
han ha krossat i sjöslaget i Havsfjord. När
slaget stått, 872 el. ett tiotal år senare, är
omtvistat. Visst synes emellertid vara, att därmed
Norges samling till ett rike blivit ett faktum. —
Litt.: H. Koht, ”Innhogg og utsyn i norsk
histo-rie” (1921).
4) H. Hårdråde, konung (d. 1066), son
till Sigurd Syr och Asta, Olav den heliges
moder, deltog på Olavs sida i slaget vid Stiklastad,
lämnade därefter Norge, uppehöll sig i Holmgård
och for därifrån till Bysans, där han tog tjänst
i den kejserliga livvakten. Som officer i denna
deltog han i olika strider i Medelhavsländerna,
bl. a. på Sicilien. Efter 1043 vände han med
stora rikedomar hem över Ryssland och mottogs
vänligt i Sigtuna; i Norge härskade vid hans
hemkomst Magnus den gode; H. delade med
honom av sina skatter och erhöll del av riket.
Efter Magnus’ död 1047 blev H. ensam konung
av Norge; striden mellan honom och den danske
tronpretendenten Sven Estridsen ändade efter
slaget vid Nissan med en förlikning, vari Sven
erkändes som konung av Danmark, H. av Norge.
H. utövade dessutom enl. uppgift ett visst
övervälde över Island. Efter Edvard
Bekännarens död i England drog H. dit men besegrades
1066 av den angelsaxiske konungen Harald
God-winson vid Stanfordbridge. I det inre hävdade H.
med våldsam kraft gentemot aristokratiska och
lokala intressen den kungl. myndigheten.
Kyrko-politiskt strävade han efter oberoende av
ärkestiftet Hamburg-Bremen och lät viga sina
biskopar i England och Normandie. Han
efterträddes i Norge av sönerna Olav Kyrre och Magnus
Haraldsson.
5) H. Gille, konung (d. 1136), var född
på Irland men kom till Norge under Sigurd
Jorsalafares regering och styrkte sig genom
järnbörd vara son till konung Magnus Barfot.
Efter Sigurds död 1130 genomdrev han, att
Norge delades mellan honom och Sigurds son,
Magnus den blinde. När strid utbröt mellan dem,
segrade H., och han blev 1135 konung över
hela Norge men mördades 1136 av en ny
tron-krävare, Sigurd Slembe. H. var g. m. Ingrid,
den svenske konungen Inge d. ä:s sondotter.
6) H., prins (f. 1937 21 /2), son till kronprins
Olav och kronprinsessan Märtha, följde vid det
tyska anfallet mot Norge 9/4 1940 sin mor till
Sverige. Efter den norska kapitulationen i juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
