Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hardenberg, Karl August von - Harderwijk - Harding, Sir John - Harding, Stefan - Harding, Warren - Hardinge, 1. Henry - Hardinge, 2. Charles - Hardingfela, hardangerfele - Hardjur - Hardouin-Mansart, Jules - Hardt el. Hart - Hardwar (Gangadvara)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
899
Harderwijk—Hardwar
900
brunn (15 dec. 1805) tillföll Hannover Preussen,
som avträdde Ansbach och Kleve samt blev
Frankrikes bundsförvant. Men Napoleon, som
misstrodde H., framtvang hans avgång (april
1806). H. blev då en bland det franska
överväldets ivrigaste motståndare. Han blev ånyo
Preussens ledande minister (april—juli 1807) men
måste åter vika för Napoleons maktbud. Likväl
tillät kejsaren, att H. tre år senare utnämndes
till statskansler (1810). Som sådan fortsatte han
delvis de av Stein började reformerna, upphävde
skråtvånget, införde näringsfrihet och sökte
förbättra böndernas ställning. Efter franska härens
undergång 1812 lyckades han förmå sin konung
att med Ryssland ingå en defensivallians (febr.
1813), som sedan övergick till anfallsförbund. Å
Preussens vägnar undertecknade H.
fredsfördraget i Paris (30 maj 1814), varefter han
upphöjdes i furstligt stånd. Ännu i åtta år stod han i
spetsen för den preussiska ministären men med
minskad kraft och inflytande, och löftet om
införande av en folkrepresentation inlöstes ej. —
Litt.: L. v. Ranke, ”Denkwürdigkeiten des
Staats-kanzlers Fürsten von H.” (5 bd, 1876—77).
Ha’rderwijk [-véik], stad i nederl. prov.
Gel-derland, vid Ijselmeer; 10,000 inv. Under
medeltiden medlem av hansan. Universitet 1648-—
1811.
Harding [hä’diu], Sir John, brittisk
militär (f. 1896). H., som deltagit i 1 :a
världskriget som underofficer, blev löjtnant vid inf. 1920.
Under 2:a världskriget innehade han olika
chefsbefattningar. Bl. a. var han chef för 7:e
brittiska pansardivisionen i Nordafrika och deltog i
slaget vid Alamein. Sedermera var han
stabs-chef hos fältmarskalk Alexander vid fälttåget i
Italien. Han blev 1949 general och chef för de
brittiska styrkorna i Fjärran östern, 1951 chef
för den brittiska Rhenarmén samt utnämndes till
chef för imperiets generalstab från V11 1952.
Harding [hä’dqj], Stefan, cisterciensordens
egentlige grundläggare (d. 1134), engelsman, den
tredje i raden av Citeaux’ abboter. Han
förklarades för helgon 1623.
Harding [hä’dii)], Warren Gamaliel,
president i U.S.A. (1865—1923). H. var urspr.
journalist i sin födelsestat Ohio. Han tillhörde det
republikanska partiet och var 1915—20 senator
i Ohio. Han hade ingen överlägsen politisk
begåvning och intog ej någon framskjuten plats i
senaten men var till följd av sin enkla
naturlighet personligen allmänt omtyckt. H. vann vid
presidentvalet 1920 en överväldigande seger över
demokraten Cox och tillträdde presidentämbetet
4 mars 1921. H. stod i gott förhållande till
kongressen men övade intet nämnvärt inflytande på
dess beslut. Det torde även mer ha varit H:s
medarbetare i kabinettet än H., som handhade
styrelsen. Sedan H. 1923 plötsligt avlidit,
blottades det, att vissa av hans närmaste män voro
inblandade i korruptionsskandaler.
Hardinge [hä’dirj], 1) Henry, sedan 1846
Viscount H. of Lahore, brittisk general,
vice-konung av Indien (1785—1856). Han utmärkte
sig som officer under Wellingtons fälttåg på Py-
reneiska halvön, deltog även i 1815 års fälttåg
mot Napoleon och åtnjöt i hög grad
Wellingtons förtroende. I slaget vid Ligny 1815 blev
han svårt sårad. Han adlades s. å. och blev
överste 1821. H. var 1820—44 led. av
underhuset, 1828—1830 krigsminister och 1834
minister för Irland. 1844 blev han vicekonung av
Indien. I kriget mot sikherna deltog han
personligen. 1848 återvände H. till England och
efterträdde 1852 Wellington som högste befälhavare
över brittiska armén. — Litt.: C. Hardinge,
”Viscount H.” (1891).
2) Charles H., Baron H. of Penshurst
sedan 1910, den föreg:s sonson, brittisk diplomat,
vicekonung av Indien (1858—1944). H. blev 1904
ambassadör i Petersburg och 1906 ständig
under-statssekr. i Foreign Office. På dessa poster
utövade H., som stod Edvard VII nära, ett stort
inflytande på den brittiska diplomatien och
medverkade särsk. till närmandet mellan England och
Ryssland och fördraget mellan dem 1907. 1910
sändes H. som vicekonung till Indien. Vid sitt
intåg i den nya huvudstaden Delhi i dec. 1912
utsattes H. för ett attentat, varvid han svårt
sårades. H. hade under 1 :a världskrigets första
år svårighet att upprätthålla lugn och ordning
bland Indiens muhammedaner. 1916 återvände
han till England och var 1916—18 ånyo
under-statssekr. i Foreign Office samt 1920—22 brittisk
ambassadör i Paris. 1947 utgåvos H:s
memoarer ”Old diplomacy. The reminiscences of Lord
Hardinge of Penshurst”.
Hardingfela, hardangerfele (no.; sv.
hardangerfiol), ännu brukligt norskt
stråkinstrument, urspr. förfärdigat i Hardanger, tidigast
sannolikt under 1600-talets senare hälft. H. är
av violintyp med högt välvt lock, 4 spelsträngar
och vanl. 4 (stundom 2) medklingande
metallsträngar. Klangkroppen har ofta inläggningar.
Hardjur, Lepo’ridae, utgöra en fam.,
tillhörande underordn. Duplicidentata, av gnagarnas ordn.
Från övriga gnagare skilja de sig genom djupt
kluven nos. stora ögon, långa öron, långa
bakben och kort, uppåtböjd svans. Fotterna sakna
trampdynor men bära i stället på undersidan
styva, tätt sittande hår. Bakom de två egentliga
gnagartänderna sitta två små stiftliknande
fram-tänder. Kindtänderna äro strecktecknade. H.
uppdelas numera på nio släkten och undersläkten,
av vilka de viktigaste äro harsläktet (se Hare)
och kaninsläktet (se Kanin).
Hardouin-Mansart [ardæä’-mäsä’r], J u 1 e s,
arkitekt, se Mansard.
Hardt [härt] el. Hart, eg. ”skog”, bergland
i s. v. Tyskland (Rhenpfalz) och n. Elsass, en
fortsättning av Vogeserna. Stiger brant från
Rhenslätten; skogrik, av dalar uppdelad platå,
som långsamt sänker sig västerut. Vid ö. randen
Kalmit (683 m ö. h.). På östsidan utmed
Rhenslätten märkas vinplanteringar, kastanj eskogar,
borgkrönta kullar.
Hardwar [eng. utt. häMtoäa], även kallad
Gangadvara (Ganges’ port), stad i Uttar
Pradesh, Indiska unionen, vid Ganges; 33,000
inv. Berömd vallfartsort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
