Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hare el. skogshare - Harebjerg - Harefjorden - Hareidlandet - Harem - Harestad - Harfleur - Harg (stenaltare) - Harg (Stockholms län) - Harg (Södermanland) - Harg (Uppland) - Hargreaves, James - Hargshamn - Haricots verts - Hariri, Abu Muhammed el-Qasim bin Ali - Harivamça
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
903 Harebjerg—Harivamga 904
djur, varom de stora ögonen vittna. Hörseln är
väl utvecklad. Dagarna tillbringar h. dold. Födan
utgöres av mjuk bark, särskilt av asp, späda
skoitt, sädesbrodd o. dyl. För att undgå sina
talrika fiender utvecklar h. stor skygghet och
försiktighet. Innan den uppsöker daglegan, går
den tillbaka ett stycke i sina egna spår (gör
”lycka”) för att sedan göra ett långt hopp åt
sidan (”avhopp”). Honan föder årligen tre
kullar om 3—5 ungar.
Den tyska h. el. fältharen (L.
euro-paeus) är något större än den svenska h., och
vinterdräkten avviker ej nämnvärt från
sommardräkten. Den har införts på åtskilliga håll i s.
och mellersta Sverige och har flerstädes
undanträngt den inhemska h. Bastarder mellan båda
förekomma även. I andra delar av Europa, i
Nordamerika och på Grönland förekomma
närstående arter. Släktet är f. ö. representerat i
alla världsdelar utom i Australien.
Harebjerg, ort nära Brörup, Ribe amt, s.
Jylland. I ett grustag på ett djup av 7 m och i
ett lager, som antages bildat under näst sista
mellanistiden, upphittades här 1905 en handkil
av flinta. Dess goda bearbetning och
regelbundna form hänföra den närmast till acheuléen.
Fyndet kan betraktas som det hittills säkraste
vittnesbördet om en paleolitisk stenålder även i
Skandinavien.
Harefjorden, insjö i Värmland, strax n. om
Säffle; 18 km2, 9 m djup, 45 m ö. h.
Genom-flytes av Byälven.
Hareidlandet, ö s. om Ålesund i Möre og
Romsdal fylke, Norge; 174,08 km2, 5,400 inv.
Befolkningen lever av fiske, ishavsfångst och
jordbruk. Största tätorten är Ulsteinvik med
1,300 inv. I samband med fisket även industri
(bl. a. silloljefabriker).
Ha’rem, arab., i allm. något oantastligt,
heligt, särskilt den del av en i månggifte levande
muhammedans boning, som är anvisad åt
kvinnorna. Blott de förmögnare äga särskilda
ha-remsrum; hos den stora massan av stadsbor
begagnas rummen gemensamt, och blott vid besök
av män anlägga kvinnorna slöjan el. draga sig
undan i något särskilt rum. Tillträde till h., där
ett särskilt sådant finnes, är förbjudet för varje
man med undantag för de allra närmaste
släktingarna och kastrerade tjänare (eunucker). I den
mån månggifte försvunnit, har också hareminst,
förlorat sin betydelse och kan för Turkiets del,
där 1926 månggifte förbjudits i lag, anses vara
upphävd.
Harestad, socken i Göteborgs och Bohus län,
Inlands Södre härad, intill Göta älvs n.
myn-ningsarm i Älvefjorden av Kattegatt; 19,95 km2,
493 inv. (1951). Bördiga slätter, omgivna av
kala bergplatåer. 492 har åker. Kyrkan är från
1800-talets mitt. H. ingår i Torsby, H:s och
Lycke pastorat i Göteborgs stift, Älvsyssels s.
kontrakt; tillhör storkommunen Hermansby.
Harfleur [arflö’r], stad i fr. dep.
Seine-Infé-rieure, 6 km ö. om Le Havre, nära
Seine-myn-ningen; 4,400 inv. Var före Le Havres uppkomst
och under senare medeltiden viktigaste krigs- och
handelshamn för Seinelandskapen samt häftigt
omstridd under hundraårskriget.
Harg, urspr. stenaltare i det fria, senare även
små offerhus; ingår i sv. ortnamn: Odhinshargh
(nu Odensala) och Thorshargh (nu Torshälla).
Harg. 1) Socken i Stockholms län, Frösåkers
härad, på Roslagskusten, närmast s. om
östhammar; 188,00 km2, 1,544 inv. (1951). Genomflytes
från sjön Gisslan av Hargsån; jämna skogs- och
mossmarker. 1,871 har åker. Till H. höra bl. a.
Värlingsö och större delen av Tvärnö. Största
delen av socknen tillhör H.2); vid det gamla
bruket och järnvägen Dannemora—Hargshamn
ligger samhället H a r g med 390 inv.
Egnahemsområdet och hamnorten Hargshamn (300
inv.) innanför Galtfjärden har god, naturlig
hamn; främst utskeppas malm och trävaror.
Sedan 1600-talet har järnmalm brutits inom H.
Kyrkan är från medeltidens slut. Pastorat i
Ärkestiftet, Olands och Frösåkers kontrakt; tillhör
storkommunen Frösåker.
2) Gods i H.i), 8 km s. om östhammar,
omfattar med underlydande i Knutby, Bladåkers,
LTnunge, Börstils och Singö socknar 21,602 har,
därav 1,763 åker, med ett taxeringsvärde inkl,
industrier av 4,361,100 kr. Vid H. drivas
numera sågverk och hyvleri samt kvarn;
järnbruket är f. n. nedlagt. H. nämnes f. ggn 1534 och
kom 1638 till landshövdingen H. Kyle. Järnbruk
med masugn och stångj ärnshamrar anlades 1668
av riksamiralen greve G. O. Stenbock, som 1664
förvärvat H. 1730 köptes egendomen av friherre
E. Oxenstierna, som 1756 gjorde den till
fideikommiss, vilket 1873 övergick till ätten Beck-Friis.
Harg, industrisamhälle huvudsaki. inom
Helgona förs, i Södermanland, vid Nyköpingsån,
omedelbart utanför Nyköpings n. stadsgräns;
520 inv. Hargs fabrikers a b., grundat
1843, driver bomullsspinneri (sedan 1842) och
väveri (anlagt 1873) samt tillverkar bomullsgarn,
sytråd och bomullsvävnader (varumärke
”Gripen”). — Litt.: N. G. Wollin, ”Industrierna vid
Hargs ström under fyra sekler” (1943).
Harg, samhälle i Vätö sn i Uppland.
Hargreaves [hä’grivz], James, engelsk
uppfinnare av textilmaskiner (d. 1778). Han
paten-terade 1770 Jennystolen (spinning Jenny),
en mekanisk spinnmaskin, varur nutidens
fulländade s. k. sj älvspinnare utvecklat sig.
Hargshamn, hamnort i Hargs sn i Uppland.
Haricots verts [arikå’ vä’r], fr., turska bönor.
Hariri, Abu Muhammed e 1-Q ä s i m bin
A 1 i, arabisk författare (1054—1122). Han skrev
en samling av 50 ”maqamer” el. noveller, vilka
anses som mästerstycken av arabisk
språkbehandling. Hjälten, den äventyrsälskande Abu Zejd
från Serüdj, uppträder under de mest olikartade
förklädnader (ty. övers, av Fr. Rückert, ”Die
Verwandlungen des Abü Seid von Serug”, 1826).
Hariva’mga (”Haris släktkrönika”), en episk
sanskritdikt, av hinduerna uppfattad som ett
suppl. till ”Mahäbhärata”. H. består av tre
större avd., av vilka den första till väsentlig del
handlar om Vi§nu (Hari), den andra h. o. h.
behandlar Kri§nas historia och den sista
inne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
