Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harmonisk serie, harmonisk progression - Harmoniskt förhållande, harmonisk proportion - Harmonister el. rappister - Harmonium - Harmost - Harms, Claus - Harms, Ludwig - Harmsworth - Harmynta, hartimjan - Harmynthet - Harmånger - Harmångersån - Harmöss - Harnack, 1. Theodosius - Harnack, 2. Adolf von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
909
Harmoniskt förhållande—Harnack
910
1/s, vars summa är divergent. I vidsträckt
bemärkelse menas med h. varje serie, i vilken tre
på varandra följande termer äro i harmoniskt
förhållande.
Harmoniskt förhållande, harmonisk
proportion, säges förefinnas mellan tre storheter,
om deras inversa värden befinna sig i aritmetisk
serie. Så äro t. ex. 2, 3 och 6 i h., enär V2, Vs
och Ve utgöra en aritmetisk serie. Längden på
tre f. ö. lika strängar, som bilda en durtreklang
( c, e, g), förhålla sig som 10, 12 och 15, vilka
tal äro i h. Det mellersta talet av tre tal, som
befinna sig i h., kallas harmoniskt m e d e
1-t a 1 till de båda yttersta. Detta medeltal är
tredje proportionalen till det aritmetiska och
geometriska mediet. I ovanstående ex., 2, 3 och 6, är
4 det aritmetiska mediet till 2 och 6, det
geometriska V12 °ch det harmoniska 3, och som
synes gäller 4:V12 = VI2:3-
Harmonfster el. r a p p i s t e r, protestantisk
sekt med pietistiskt-kommunistiska ideal, grundad
i Württemberg av J. G. Rapp (1757—1857).
Under dennes ledning utvandrade h. i början av
1800-talet till U.S.A., där de anlade 3 kolonier.
Numera är sekten utdöd.
Harmönium, se Orgelharmonium.
Harmost [-å’st] (grek, harmostès), titel på
spartanska officerare, som sändas till utländsk
ort med en truppavd. för att som
garnisonskommendanter där upprätthålla ordningen.
Harms, Claus, tysk predikant (1778—1855),
ärkediakon vid S :t Nikolai kyrka i Kiel 1816.
Han var en stridbar kämpe för gammallutersk
åskådning. Vid reformationsfesten 1817 utsände
H. ett litet häfte med Luthers 95 teser, tillökade
med 95 nya. Teserna spredos snart över hela
Tyskland och än vidare, framkallande en
litteratur på 200 skrifter för och emot. H. har utom
predikosamlingar (även i sv. övers.) utg.
”Pastoral theologie” (1830; flera senare uppl.; sv.
övers. 1839). Självbiografi
(”Lebensbeschrei-bung”), ny uppl. 1929. — Litt.: ”C. H:s Leben
in Briefen”, utg. av H. Zillen (1909); ”Zur Feier
des 150. Geburtstages von C. H.” (1928).
Harms, L u d w i g, tysk predikant (1808—
65). Han grundade 1849 i Hermannsburg
(Hannover) ett missionssällskap på strängt
lutersk-konfessionell bas, vilket bedrivit en omfattande
verksamhet för kristendomens utbredande i
Afrika, Asien, Amerika och Australien. H. var även
en framstående väckelsepredikant. — Litt.: Th.
Harms, ”Lebensbeschreibung” (8:e uppl. 1911);
H. Indebetou, ”Lefnadsteckning öfver L. H.”
(1879).
Harmsworth [hä’mz(oa])], släktnamn för de
engelska ”tidningskungarna” Alfred H.,
Vis-count Northcliffe (se d. o.), och hans bror
Harold H., Viscount Rothermere (se
d. o.).
Harmynta, h a r t i m j a n, Saturei’a äcinos
(Calami’ntha acinos), en till fam. Labiatae
hörande, 1—2 dm hög, välluktande, flerårig ört med
talrika, små, violetta, stundom vita blommor.
Harmynthet, dets. som harläpp (se d. o.).
Harmånger, socken i N. Hälsinglands
domsagas tingslag, Gävleborgs län, vid kusten; 121.90
km2, 3,211 inv. (1951). Genomflytes från Storsjön
i sjörikt lopp av Harmångersån. 1,462 har åker.
Vid ån nära mynningen ligger Strömsbruk
(640 inv.) och vid kusten n. ö. därom Stocka
(790 inv.), två industrisamhällen, där Ströms
bruks ab. äger i det förra sulfit- och
sulfitspritfabrik, i det senare sågverk med elkraftverk.
Stocka hamn, som förvaltas av bolaget, har 170 m
kaj vid 5,5—3,9 m djup; industribana till
Strömsbruk. Strax n. ö. om Stocka ligger fiskläget
Rönnskär (c:a 20 yrkesfiskare). H:s station
på ostkustbanan är knutpunkt för statsbanelinjen
från Bergsjö. Vid Forsa i Harmångersån finnas
tre elkraftverk, det största på c:a 1,500 hk.
Kyrkan av gråsten med kastal (Hälsinglands enda)
är i huvudsak medeltida med stjärnvalv av tegel.
Ingår i H:s och Jättendals pastorat, Ärkestiftet,
Nordanstigs kontrakt; bildar tills, m. socknarna
Ilsbo och Jättendal storkommunen Harmånger;
269,80 km2, 5,070 inv. (1951).
Harmångersån, kustå i n. Hälsingland; 90 km,
1,200 km2 flodområde. Upprinner på
Medelpads-gränsen, kallas i övre loppet Framängs- el.
Skansån och rinner genom Hasselasjön och Storsjön
till Ström och Stocka vid Bottenhavet. Beräknad
medelvatteneffekt i hela området 14,000 kW;
utbyggd effekt 2,900 kW.
Harmöss, Chinchi’llidae, kallas en
sydamerikansk gnagarfam., vars medlemmar till
kroppsform och storlek närmast erinra om kaniner, från
vilka de avvika genom tandsystemets
beskaffenhet och sin långa svans. De gräva gångar i
marken och livnära sig av växtföda. Det viktigaste
släktet är Chinchilla (se d. o.). Medan de flesta
h. tillhöra höglandet, lever vizcachan
(Vis-casia viscasia) nere på pampas, illa sedd på grund
av sina omfattande grävningar.
Harnack. 1) Theodosius H., tysk teolog
(1817—89), född i Petersburg, prof, i Dorpat
1848, i Erlangen 1853, åter i Dorpat 1866. H.
företrädde en alltmer utpräglad ortodox luthersk
åskådning och utövade ett betydande inflytande i
denna riktning, bl. a. genom hans ”Luthers
Theologie” (2 bd, 1862—86, 2:a uppl. 1927), särsk.
riktad mot A. Ritschl och den ”liberala” teologien.
2) Adolf von H., den föreg:s son, teolog
(1851—1930). Han föddes i Dorpat, blev 1876
e. o. prof, i kyrkohistoria i Leipzig och 1879
ord. prof, i Giessen, flyttade i samma
egenskap 1886 till Marburg och 1888 till
Berlin, där han 1905 blev generaldirektor för
kungl. bibi. Han adlades 1914 och tog avsked
1921. Jämte O. von Gebhardt började H. 1882
utgiva ”Texte und Untersuchungen zur
Geschich-te der altchristlichen Literatur”, vars flitigaste
medarbetare H. själv var. Jämte E. Schürer
grundade H. Theologische Literaturzeitung och
var många år dess utgivare. Han utgav 1875
—77 tills, m. O. v. Gebhardt och T. Zahn
”Pat-rum apostolicorum opera”, 1880 jämte den förre
”Evangeliorum codex græcus purpureus
Ros-sanensis”. Av H:s till omfattning och innehåll
särdeles betydelsefulla författarskap inom kristendo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
