Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hartbest el. kama - Harte, Bret (Francis Brett Hart) - Hartford - Hartimjan - Hartington - Hartkorn - Hartleben, Erich - Hartlepool - Hartley, David - Hartman, 1. Carl Johan - Hartman, 2. Carl - Hartman, Gabriel Israel - Hartman, Julius - Hartman, Olov
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S)21
H arte—H ar tman
922
huvudsak]. i Transvaal. — Se bild i å pl. vid
Antiloper.
Harte [hät], Bret, amerikansk författare
(1836—1902). Han hette eg. Francis Brett
Hart och härstammade från en köpmans familj
i New York. 18-årig flyttade han till Kalifornien,
där han prövade olika yrken. 1867 utkom
diktsamlingen ”The lost galleon” och hans roliga
stilparodier ”Condensed novels”. Efter några
år flyttade H. till New York, var amerikansk
konsul i Krefeld 1878—80 och i Glasgow 1880
—85. H. var en äkta humorist, vars
karakteristiska form var den korta novellen el. dikten och som
lyckades bäst med motiv från de primitiva
förhållandena i guldgrävartidens Kalifornien. Bland
hans bästa novellsaml. kunna nämnas ”Tales of
the argonauts” (1875), ”Flip” (1882), ”In the
Carquinez woods” (1883), "Snowbound at
Eag-le’s” (1886), vars titelnovell kanske kan anses
som hans mästerstycke, ”Cressy” (1889),
”Colo-nel Starbottle’s client” (1892). Flera "Collected
editions” och en mängd svenska övers, av H:s
arbeten finnas. — Litt.: Biogr. av T. E.
Pem-berton (1903).
Hartford [hä’tfad], huvudstad i Connecticut,
U.S.A., vid floden Connecticut; 177,000 inv.,
därav många av svensk härkomst. Stor industri
(bl. a. flygplans- och flygmotorindustri), centrum
för U.S.A:s försäkringsverksamhet. H.
grundades av holländare som ett fort 1623.
Hartimjan, bot., se Harmynta.
Hartington [häTnjtan], markis av, se
Caven-dish och Devonshire.
Hartkom [-kårn], den enhet, som intill
1900-talet låg till grund för jordbeskattningen i
Danmark. I gamla jordeböcker angå vos böndernas
avgifter i form av vissa prestationer i ”haardt
korn” (hård säd, d. v. s. råg och korn) och vid
den nya skattematrikuleringen 1688 brukades
denna skatte ti tel som grundval, i det att jorden
efter sin olika godhet (bonitet) uppfördes till ett
visst antal tunnor h. och skattlades därefter. H.
var grundval för jordskatt till staten till 1904.
Ha’rtleben, Otto E r i c h, tysk författare
(1864—1905). Han tillhörde 1890-talets
”moderna”, den krets, som stiftade Freie Bühne. Hans
dikter, samlade i ”Meine Verse” (1902), äro
lätta och eleganta, hans noveller (”Die
Geschich-te vom abgerissenen Kopf”, 1893, ”Vom gastfreien
Pastor”, 1895, ”Liebe kleine Marna”, 1904, m. fl.)
äro humoristiska och ironiska, frivola och
lättlästa. Av hans dramer, ”Die sittliche
For-derung” (1897), ”Rosenmontag” (1900;
"Karneval”, uppf. i Sthlm 1902) m. fl., gjorde flera stor
lycka. "Gesammelte Werke” i 3 bd 1920. —
Monogr. av hans hustru, Selma H. (1910).
Hartlepool [hä’tlpöl], stad i eng. grevsk.
Durham, vid Nordsjön, strax n. om Tees
mynning; 17,000 inv.; sammanräknas som
hamnstad med West Hartlepool (75,000 inv.)
v. om den gemensamma hamnen. H. är en
gammal stad och bevarar rester av medeltidsmurar.
West H. är en modern stad, från 1844, och
tillväxte närmast som exportstad för s. ö. Durhams
nyupptagna koigruvor. Stora skeppsvarv;
sågverk, järnverk. Import av trävaror och
livsmedel. I West H. svensk kyrka med sjömanspräst.
Hartley [hä’tli], David, engelsk filosof och
läkare (1705—57). H. var den egentlige
grundläggaren av associationspsykologien, som bygger
på en tankegång i Lockes system. Enl. H.
förbindas de enkla elementen genom associationens
mekaniska lagar. Men detta psykiska system måste
— då det icke ges ett självständigt subjekt —
sättas i intimt samband med det kroppsliga, och
H. drog också den konsekvensen, att de psykiska
processerna motsvaras av vibrationer i hjärn- och
nervsubstansen. Först hans lärjunge J.
Priest-ley anslöt sig dock helt till materialismen. H:s
huvudarbete är "Observations on man” (2 bd,
1749).
Hartman. 1) C a r 1 Johan H., läkare och
botanist (1790—1849), provinsialläkare i
Eskilstuna 1828 och i Gävle 1833. Han företog 1813
en naturvetenskaplig resa i Jämtland och Norge.
Hans främsta arbete är ”Handbok i
Skandinaviens flora” (1820; I2:e uppl. 1889, omarb. av
sonen Carl H.). Bland hans medicinska skrifter
märkes den bekanta läkarboken ”Husläkaren”
(1828).
2) Carl Wilhelm H., den föreg:s sonson,
etnograf (1862—1941), prof, och föreståndare
för Riksmuseets etnografiska avd. 1910—28.
Från början ägnade sig H. åt hortikultur men
kom under vistelse i Amerika att deltaga i en
vetenskaplig exp. till Mexico och företog
sedermera självständiga forskningar i Mellanamerika
både för svensk räkning och sedermera som
intendent vid Carnegie-inst. i Pittsburg. Sedan
han återbördats till Sverige som museichef,
nedlade han stor energi på nyanskaffning av
samlingar till avd. H. utgav bl. a. ”Archaeological
researches in Costa Rica” (1901) och
”Archaeological researches on the pacific coast of Costa
Rica” (1907).
Hartman, Gabriel Israel, finländsk
filosof (1776—1809), docent i filosofi vid Åbo
akad. 1802 och bibliotekarie 1807. Han utgav en
”Lärobok uti allmänna geografien” (1806; flera
uppl.), filosofiska disputationer och det
oavslutade verket ”Kunskapslära” (1807—08), vari H.
ville grunda ett nytt system, som var
anmärkningsvärt självständigt, en det sunda förnuftets
filosofi. — Litt.: Th. Rein, ”Filosofiens studium
vid Åbo univ.” (1908).
Hartman, Karl Julius, finländsk
historiker (1861—1936), urspr. lärare, därpå
försäkringsman. Bland hans arbeten märkas ”Tsar
Peters underhandlingar 1716 om landgång i Skåne”
(1887) och ”Åländska kongressen och dess
förhistoria”, 1—5 (i ”Acta academiae aboensis.
Humaniora”, 1921—31). H:s hypoteser bygga
delvis på en grundlig omvärdering av källmaterialet
och utmärka sig för en hög uppskattning av
Karl XH:s och Görtz’ diplomatiska förmåga.
Hartman, Carl Olov, präst, pedagog,
författare (f. 1906 7/s). H. prästvigdes efter teol.
kand.-examen 1932, blev stiftsadjunkt i Växjö
1935, komminister i Nässjö 1938 och direktor för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
