Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helena (sagofigur) - Helena (helgon) - Helena (exdrottning av Italien) - Helena (drottning av Rumänien) - Helena (östromersk kejsarinna) - Helena (stad) - Heleocharis - Helfabrikat - Helfferich, Karl - Helfranskt band - Helg - Helga högben - Helgalekamensgillet - Helga manna samfund - Helgarö - Helgasjön - Helgdagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111 Helena—Helgdagar 112
Hon enleverades till Troja av Paris, som
till-dömt Afrodite skönhetspriset och av denna blivit
lovad jordens skönaste kvinna. Följden av detta
kvinnorov blev trojanska kriget. Efter Paris’
död förmäldes hon med hans broder Deifobos.
Den vanligaste sagan låter henne efter Tröjas
fall med Menelaos återvända till Sparta.
Helena, Constantius Chlorus’ antagligen
illegitima gemål, dessförinnan värdshusflicka (d.
omkr. 330). Hon var mor till Konstantin den
store. Hon betraktas som helgon. Hennes dag
är 18 aug.
Helena, furstinnor.
Italien. Helena (it. Elena}, exdrottning (f.
1872), dotter till konung Nikita av Montenegro.
H. förmäldes 24/io 1896 med dåv. kronprinsen,
sedermera konung Viktor Emanuel III av Italien.
Då denne i maj 1946 abdikerade och lämnade
Italien, följde H. honom, och exkungaparet slog
sig ned i Alexandria, där Viktor Emanuel avled
29/i2 1947-
Rumänien. Helena, drottning (f. 1896),
äldsta dotter till konung Konstantin av Grekland.
H. förmäldes 1921 med kronprins Karl av
Rumänien, med vilken hon fick sonen Mikael.
Äktenskapet upplöstes genom skilsmässa 1928. H.
erhöll säte i det regentskapsråd, som tillsattes,
då Mikael vid 6 års ålder blev konung på gr.
av Karls bortovaro från landet. Då Karl 1930
återvände, lät han nationalförsamlingen
tillerkänna H. titeln majestät. Efter misslyckade försök
till försoning mellan de frånskilda makarna
lämnade H. Rumänien 1931. Hon återvände, sedan
Mikael 1940 hade blivit konung, men begav sig
åter till utlandet tills, m. sonen, då denne 1948
tvangs att abdikera.
Östromerska riket. Helena, kejsarinna (d.
omkr. 960), förmäldes efter sin faders,
Romanos Lakapenos’, tronbestigning 919 med den
legitime troninnehavaren, Konstantin VII
Porfyro-gennetos, med vilken hon fick sonen Romanos
(II), som efterträdde sin fader, och 5 döttrar.
Sedan hennes fader (944) störtats, utövade H.
stort inflytande. Efter Konstantins död 959
berövades H. sitt inflytande.
Helena [he’lina], huvudstad i Montana,
U.S.A., 1,267 m ö. h., på östsluttningen av
Klippiga bergens huvudkedja; 18,000 inv. Trakten
är rik på guld, silver och järn.
Heleo’charis [-k-], bot., se Säv.
Helfabrikat, se Halvfabrikat.
He’lfferich [-ik], Karl Theoder, tysk
nationalekonom, politiker (1872—1924). Blev 1901
prof, i statsvetenskap i Berlin, var 1906—08 dir.
för Anatoliska banan och 1908^—jan. 1915 dir. för
Deutsche Bank. Febr. 1915—maj 1916 var H.
riksfinansminister, därefter till aug. 1917
inrikesminister och till nov. s. å. rikskanslerns
ställföreträdare. Han tvangs av vänstern att avgå.
Sommaren 1918 var han tysk minister i Moskva och
därefter ledare av rikets ekonomiska
demobili-sering. H. blev 1920 led. av riksdagen och
tillhörde där det tysk-nationella partiets mest
stridbara ledande män; bl. a. bekämpade han
lidelsefullt och personligt Erzberger. H. uppträdde med
skarp kritik mot den s. k. uppfyllelsepolitiken.
Han omkom vid en j ärnvägsolycka. — Bland H:s
skrifter märkas ”Geld und Banken” (1903; 6:e
uppl. 1923), ”Deutschlands Volkswohlstand 1888
—1913” (1913; 7:e uppl. 1918),
krigsmemoarver-ket ”Der Weltkrieg” (3 bd, 1919), ”G. von
Siemens” (3 bd, 1921—23) och ”Die Politik der
Erfüllung” (1922). — Litt.: K. v. Lamm, ”H.
als Währungspolitiker und Gelehrter” (1926);
starkt kritisk är K. Wahrmunds biogr. (1938).
Helfranskt band, se Bokbinderi, sp. 385.
Helg, sammanfattande benämning på de stora
kyrkohögtiderna, jul, påsk m. fl. Även söndagar
och mindre helgdagar kunna inbegripas i denna
benämning. H. räknas i regel från aftonen före
(den första) högtidsdagen.
Helga högben, zool., se Spindeldjur.
Helgalekamensgillet, se Gille.
Helga manna samfund, den gamla sv. övers,
(i det nuv. formuläret moderniserad till d e h
e-ligas samfund) av lat. uttrycket commünio
sanctörum i apostoliska trosbekännelsens 3æ art.
Den i Sverige hävdvunna tolkningen härrör från
Luther, som i bekännelsens communio
sancto-rum, av honom översatt med Die Gemeine der
Heiligen, menade sig finna ett stöd för den av
honom gentemot katolicismens hierarkiska
kyr-kobegrepp hävdade satsen, att kyrkan till sitt
väsen intet annat är än församlingen av alla
troende. Olaus Petri införde i sin
”Messeord-ning” av 1531 den motsv. sv. övers. Vid denna
tid brukades ordet ”samfund” ännu vid sidan av
den konkreta betydelsen ”församling” el. dyl. i
den numera obrukliga, abstrakta betydelsen
samliv, ”gemenskap” el. dyl.
Helgarö, socken i Södermanlands län, Åkers
härad, n. v. om Strängnäs; 21,53 km2, 372 inv.
(1951). Omfattar n. v. delen av Fogdön i
Mälaren; huvudsakligen odlad slätt. 865 har åker.
Bland fornminnena märkas järnåldersgra vfält
och borglämningar. Kyrkans långhus är i sin
v. del från äldre medeltiden, i sin ö. trol. från
1400-talet. Ingår i Fogdö och H. pastorat i
Strängnäs stift, Domprosteriets kontrakt; tillhör
storkommunen Vårfruberga.
Helgasjön, insjö i s. Småland, strax n. om
Växjö; 50 km2, 21 m djup, 163 m ö. h.
Avflyter till Mörrumsån.
Helgdagar i Sverige äro enl. kyrkolagen (kap.
14 § 1) förutom söndagar även jul-, påsk- och
pingstdagarna (jämte deras annandagar),
nyårsdagen och trettondagen, Kristi himmelsfärdsdag
och Johannes Döparens dag (midsommardagen).
H. äro vidare dels Marias bebådelsedag (25 mars)
samt dels kyndelsmässodagen, Den helige Mikaels
dag och Allhelgonadagen, varav de tre sistnämnda
tidigare firats på viss månadsdag men enl. k. f.
4 nov. 1772 numera, då de rätteligen skulle
infalla på söckendag, firas nästfoljande söndag.
Fr. o. m. 1953 sker den ändringen, att Marie
bebådelsedag firas på söndagen närmast den 25
mars, medan Allhelgonadagen åter blir helgdag.
Katolska kyrkan firar dessutom Kristi lekamens
fest, festen för Marias obefläckade avlelse,
Marias himmelsfärdsdag, Petrus’ och Paulus’ dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
