Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hensen, Viktor - Hentsjak, Hentsjakister - Henzekokare - Henån - Heparin - Hepaticae - Hepatisation - Hepatit - Hepburn, Katharine - Hepiolus - Hepplewhite, George - Heptandria - Heptarki - Hera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Hentsjak—Hera
188
ganens byggnad och funktionssätt, särsk.
hörselorganets, över människans röst och språk o. s. v.
H. räknas även som den moderna biologiska
havs-forskningens grundläggare. Han tog 1870
initiativet till bildandet av en kommission för de
tyska havens undersökning. Inom denna
kommission utfördes genom H. den första
havsfiskeri-statistiken i Tyskland redan på 1870-talet. H.
utarbetade vidare metoder för ett kvantitativt
studium av de frivattensorganismer, som han först
(1887) betecknade som plankton. H. är
därför också planktonforskningens grundläggare.
Hentsjak, H e n t s j a k i’s t e r, se Armenien,
sp. 784.
Henzekokare [he’ntsa-], tryckbehållare, vanl.
trattformigt avslutad nedtill, avsedd för
behandling av potatis, majs el. dyl. med ånga under tryck.
Henån, badort i Bohuslän, Röra socken.
Heparin (av grek, hèpar, lever), ett i
organismen förekommande ämne, som motverkar
blodets levring. Den amerikanske fysiologen W. H.
Howell påvisade 1916 ämnet i levern; viktiga rön
vid dess utforskande har i Sverige gjorts av E.
Jorpes. Sannolikt bildas h. i de s. k. gödcellerna.
H. har utomordentligt viktiga fysiologiska
uppgifter för att vidmakthålla blodets fluiditet och
ingriper trol. i en rad viktiga livsprocesser. Det
framställes numera fabriksmässigt i stor skala
och har kommit till användning dels för att hålla
blodet flytande vid blodtransfusioner, dels och
framför allt för att motverka benägenheten för
blodproppsbildning i därför ägnade fall.
Hepa’ticae, bot., se Levermossor.
Hepatisatiön (av grek, hèpar, lever), det
stadium vid akut lunginflammation, i vilket den i
normalt tillstånd lufthaltiga och luckra
lungvävnaden genom exsudats (se Exsudation) stelnande
antagit så tät och fast konsistens, att den liknar
leversubstansen. Först är det hepatiserade
området rött på grund av närvaron av röda
blodkroppar i stort antal (röd h.), sedan blir det
genom invandring av vita blodkroppar grått (grå
h.) och därefter genom fettdegeneration av dessa
gulaktigt (gul h.). Slutl. omvandlas exsudatet i
en gräddlik, flytande massa, som upphostas el.
resorberas, varefter lungvävnaden återgår till sitt
normala tillstånd.
Hepatit (av grek, hèpar, lever), med.,
inflammation i levern.
Hepbum [he’bon], Katharine,
amerikansk skådespelerska (f. 1909). H. gjorde en
snabb scenkarriär i New York, kom 1932 till
filmen och slog följ, år igenom i ”Morning glory”.
Under en följd av år var hon en av den
amerikanska filmens mest populära krafter.
Hepfolus, zool., se Rotfjärilar.
Hepplewhite [he’palwait], George, engelsk
möbelarkitekt (d. 1786). I sin möbelstil slöt han
sig ganska nära till Chippendale. Den visar
inflytande av Ludvig XVI:s stil men har liksom
Chippendales avgjort engelsk karaktär. 300
möbelritningar ingingo i H:s 1788 utgivna katalog
”The cabinet-maker’s and uppholsterer’s guide”.
H:s stil spreds huvudsaki. i England och
Nederländerna.
Stol i Hepplewhites stil.
Hera Ludovisi. Museo delle
Terme, Rom.
Hepta’ndria, se
Linnés
sexualsystem.
Heptarki, se
England, sp. 701.
Hèra (grek även
Hère, motsv.
romarnas Jun o),
grek, myt., den
grekiska himladrottningen, Zeus’ gemål
och syster, dotter
till Kronos och
Rhea.
Uppfattningen av H.
bestämmes av Homeros’
skildring. Hon är
skön med vita
armar och stora
ögon, stolt, självmedveten och härsklysten. Hon
skyr icke att trotsa Zeus el. att med list driva
sin vilja igenom. H:s ovilja och hat riktas
särskilt mot Zeus’ bigemåler och söner med
andra kvinnor — hon hindrar t. ex. Leto att
finna en plats att föda sina barn och
förföljer Herakles. Beaktansvärd är den lokala
inskränkningen av Herakultens utbredning. Hon
hör hemma i Argolis, och därmed sammanhänger
hennes hat mot trojanerna. Om hennes tempel se
Heraion. Kon är hennes heliga djur i både kult
och myt. Om H. urspr. haft naturbetydelse,
låter denna sig icke längre påvisas; man har på
otillräckliga grunder velat göra henne till
mån-el. luftgudinna. Hennes uppgift var att skydda
kvinnan och dennas rätt som maka och husmor;
hon är därför äktenskapets gudinna och sättes i
förbindelse med kvinnans fysiska funktioner. I
hennes kult spelar ”det heliga bröllopet” en
framträdande roll. H:s barn äro Ares och Hebe samt
Hefaistos. H. framställes ofta som bruden,
vilken framträder för sin make och slår slöjan
tillbaka (t. ex. en
me-top från Selinus).
Friskulpturen har
skapat en typ,
utmärkt lika mycket
för skönhet som
för högt och
allvarligt majestät. Den
mest berömda
bilden, Polykleitos’ [-guldelfenbenssta-ty,-]
{+guldelfenbenssta-
ty,+} förfärdigad för
det argiviska
Heraion efter dess
brand 423 f. Kr., är
otillräckligt känd.
Av de båda bekanta
huvudena visar
Hera Farnese
anslutning till
Polykleitos’ konst; Hera
Ludovisi är ett verk
från den tidiga
kejsartiden i anslut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
