Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hillary, Richard - Hillberg, Emil - Hille (socken) - Hille (stad) - Hille, Einar - Hillebard - Hillebrand, Karl - Hillebrandt, Alfred - Hillel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
283
Hillberg—Hillel
284
1940, blev nedskjuten och svårt bränd. Efter
att länge ha legat på sjukhus gick han, trots att
han var invalid, åter i aktiv tjänst men omkom
efter en kort tid under en nattlig
övningsflyg-ning. Under konvalescenstiden skrev H. en
självbiografisk skildring, ”The last enemy” (1942;
sv. övers. 1943). H. har blivit beaktad som
företrädare för mellankrigstidens skeptiska och
sökande ungdom. H:s självbiogr. och person ha belysts
av A. Koestler i ”The Yogi and the commissar”
(1945; sv. övers, s. å.).
Hillberg, Carl Vilhelm Emil, skådespelare
(1852—1929). Han blev student i Uppsala 1870,
debuterade 1873 på Kungl. teatern, var 1874—
78 anställd vid
Svenska teatern i
Helsingfors, 1878—79, 1881—
82 och 1884—86- vid
Nya teatern, 1879—80,
1886—97 och 1908—19
vid Dramatiska
teatern, 1897—98 vid
Va-sateatern, 1898—1901
och 1903—08 vid
Svenska teatern, 1902
—03 vid
Olympiatea-tern samt ledde 1880
—81 Stora teatern i
Göteborg och 1901—
02 Sydsvenska
skåde
banan, ett ambulatoriskt elevsällskap, vilket liksom
det stort anlagda Göteborgsföretaget upplöstes.
H. var en av de djärvaste, ursprungligaste och
fantasifullaste skådespelare den svenska scenen
någonsin ägt. Sällsynt imponerande yttre medel
i förening med intensiv rollinlevelse, psykologisk
skärpa och starkt, ehuru oroligt och
oberäkneligt, temperament, förde honom redan tidigt till
den position han kom att intaga som realismens
främste, ofta nog geniale, företrädare inom svensk
scenkonst. Med stilens förenkling nådde han
under senare år monumentala resultat men kom
därigenom också att stå i någon mån konstnärligt
isolerad.
Hille, socken i Gävleborgs län, Gästriklands
ö. domsagas tingslag, på kusten, närmast n. om
Gävle; 245,19 km2, 3,377 inv. (1951).
Genom-flytes av Testeboån m. fl. åar och har odlad
bygd utmed en gren av Enköpingsåsen. Kusten
åtföljes av skärgård, vars största öar äro Edskön
och Iggön, 2,059 har åker. N. villaförorter till
Gävle äro F o r s b y (290 inv.) och Åbyggeby
(430 inv.) vid statsbanelinjen Gävle—Ockelbo
samt Hilleby och Varva (tillsammans 1,035
inv.) vid Ostkustbanan. I Fors finnas kraftverk,
lådfabrik och kvarn; flera mindre industrier
finnas f. ö. i H., ss. borstfabrik i Hilleby och
mosaikfabrik i Björke (400 inv.). Andra tätorter
äro: Trödje (300 inv.) och Oppalaby (280 inv.);
fisklägen: Edskön, Iggön m. fl. Hilleviks och
Oslättfors numera nedlagda järnbruk anlades på
1650-, resp. 1690-talet. Vid Björke framgrävdes
1948 Nordens äldsta nitade fartyg (i:a årh.
e. Kr.), 7,5 m långt. Kyrkan av sten uppfördes
1858—63. Oslättfors kapell blev färdigt 1796 och
Hillebarder, a från 1600-talets
slut, b m/1763 Danmark-Norge,
c från 1809—19, Frankrike.
flyttades 1825 till sin nuv. plats. Pastorat i
Ärkestiftet, Gästriklands ö. kontrakt; bildar
storkommunen Hille. — Litt.: B. Bohlin, ”H.
socken” (1922).
Hille, stad i Irak, se Hillah.
Hille, Carl Einar, svensk-amerikansk
matematiker (f. 1894 28/o), född i New York, doc. i
matematik vid Stockholms högsk. 1918, assistant
prof, vid Princeton Univ., U.S.A. 1923, associate
prof, vid samma univ. 1930—33, prof, i matematik
vid Yale Univ. sedan 1933. H. har givit bidrag
till många grenar av den matematiska analysen.
Hillebard (ty. Helmbarte, äldre Halbarte, av
Halm, stång, samt Barte, bila, yxa), ett
medeltida hugg- och stötvapen (se bilden). Den
uppkom under
1200-talet och kom
allmänt till
användning under
1300-talet. Urspr. använt
som försvarsvapen
mot rytterianfall,
förlorade vapnet i
och med
skjutvapnens snabba
utveckling (på
1600-talet) sitt
berättigande och blev i
stället ett
dekora-tionsvapen.
Hi’llebrand
[-brant], Karl,
tysk författare
(1829—84). Han
flydde 1849 till
Frankrike efter att
ha deltagit i
upproret i Baden, var
lärare i Douai 1863
—70 och bodde
sedan i Florens. H:s
uppsatser ”Zeiten,
Völker und Men-
schen” (7 bd, 1874—85) äro mästerliga i stilen
och djupa i uppfattningen. Han skrev även
Frankrikes historia från Ludvig Filips
tronbe-stigning (2 bd; 2:a uppl. 1881—82) m. m.
Hi’llebrandt, Alfred, tysk indolog (1853
—1927), prof, i Breslau 1888—1921. H. var
en av de förnämsta kännarna av den vediska
mytologien och ritualen. H. skrev bl. a.
”Ve-dische Mythologie” (3 bd, 1891—1902).
Hi’llel, judisk rabbin (omkr. 70 f. Kr.—omkr.
20 e. Kr.). Han var sin tids störste lärare i
lagen och fariseismens ädlaste representant samt
utövade ett stort och välgörande inflytande på
judendomens utveckling. I motsats till
bokstavs-träldomen hos många samtida skriftlärde sökte
H. anpassa lagen till livets fordringar och tillät
därför en stor frihet vid dess utläggning. Att
älska sin nästa såsom sig själv (el., som han
uttryckte det, gör inte din nästa det du inte vill,
att hon skall göra dig) var för H. huvudsumman
av lagen, allt det övriga blott förklaring och
till-lämpning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
