Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hittorf, Johann Wilhelm - Hittorff, Jacques Ignace - Hiva - H. J. - Hjalmar den hugstore - Hjalmarson, Jarl - Hjalt - Hjaltland - Hjelmqvist, 1. Theodor - Hjelmqvist, 2. Fredrik - Hjelmqvist, 3. Sven - Hjelmslev, 1. Trolle - Hjelmslev, 2. Louis - Hjelt, 1. Edvard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
Hittorff—Hjelt
326
att en elektrolyts positiva och negativa joner,
vilka han betraktade som delvis fria, icke
deltaga i elektricitetsledningen med samma belopp
utan i ett visst förhållande, som resulterar i
kon-centrationsförändringar hos elektrolyten och
mä-tes genom dessas bestämmande. Förhållandet
mellan antalet joner av ett visst slag, som
passera ett tvärsnitt av elektrolyten, och antalet
på samma tid vid elektroden avskilda
betecknade H. som jonens överföringstal. För den
elektrolytiska dissociationsteorien och den därpå
följande utvecklingen av elektrokemin har H:s
bestämning av överföringstal haft stor betydelse.
1869 klargjorde H. naturen av den strålning i
förtunnade gaser, som sedermera fick namnet
katodstrålar.
Hittorff [itå’rf], Jacques Ignace, fransk
arkitekt (1792—1867), f. i Köln, studerade och
verkade i Paris. Bland hans alster där märkas
kyrkan S :t-Vincent-de-Paul och
järnvägsstationen Gare du Nord. H. utgav 1830 ett
uppseendeväckande arbete om polykromien i gammal
grekisk arkitektur.
Hiva, föråldrad benämning för hemtagning
medelst spel av ankartåg m. m.
H. J., förk. för lat. hic jacet.
Hjalmar den hugstore, svensk
sago-hjälte, omtalad i Hervararsagan. Han vistades
länge hos konung Yngve i Uppsala, slöt
fost-brödralag med den norske vikingen Orvar Odd
och vann kungadottern Ingeborgs kärlek men
blev därför av den fruktade bärsärken Angantyr
utmanad till holmgång. Denna försiggick på
Samsö. H. fällde Angantyr men blev själv
dödligt sårad av hans svärd. I ett kväde med starkt
lyrisk prägel blickar han tillbaka på livet och
lämnar sin ring åt Orvar Odd att överbringas
till Ingeborg som hans sista hälsning. Ingeborgs
hjärta brast av sorg över H:s död, och de båda
älskande blevo lagda i samma gravhög.
Hjalmarson, Jarl Harald, politiker (f. 1904
15/e), jur. kand, i Uppsala 1929. Han var 1929
1 Arvid Lindmans sekr.
samt 1930—37 sekr.
och ombudsman i
högerpartiets riksorganisation. 1937 blev H.
sekr. och 1941 2:e
dir. i Handelns
arbetsgivareorganisation,
1942 verkst. dir.
för
Försäkringsbolagens förhandlingsorganisation. Inom högern
var H. en av de mest
framträdande, och han
valdes 1942 till 2:e v.
ordf, i dess
riksorganisation. H., som 1947
fick säte i A. K. och där gjorde sig känd som
god och slagfärdig debattör, blev 1950 ordf, i
högerns riksorganisation (efter F. Domö) och
tillika ordf, i riksdagshögern.
Hjalt, isl., svärdfäste.
Hjaltland, Shetlandsöarnas nordiska namn.
Hjelmqvist. 1) Anders T h e o d 0 r H.,
språkforskare (1866—1944), fil. dr i Lund 1892 och
docent där 1891—1919 i fornnordisk litteratur,
senare i nordiska språk, lektor vid
Katedralskolan i Lund 1904—31, honorärprofessor 1920.
Under en följd av år var han led. av
redaktionen av ”Sv. akad:s ordbok”. Han skrev
språkvetenskapliga uppsatser och böcker (om bibliska,
geografiska och personnamn, för- och
familjenamn med sekundär användning i svenskan m. m.)
samt utgav (jämte K. Warburg) A. M.
Lenn-grens saml. skrifter (3 bd, 1916—26), (jämte
A. Ahlberg) P. Wikners skrifter (12 bd, 1920—
25) samt (jämte H. Borelius) H. Ch. Norden
-flychts saml. skrifter (1924—38). — 1926 utgavs
”Festskrift tillägnad T. H.”.
2) Johan Fredrik Benno H., den föregis
bror, biblioteksman (f. 1876 ®/»), fil. dr i Lund
1907 (”Kriget i Finland och Ingermanland 1707
och 1708”), 2:e bibliotekarie vid Lunds
univ.-bibl. 1906—12, i:e bibl.-konsulent 1912—25,
stadsbibliotekarie i Stockholm 1925—41. H. har
flitigt anlitats som led. av kommittéer m. m.
rörande folkbildnings- och bibl.-frågor samt förf,
bl. a. ”Marinens manskaps och underbefäls bibi.”
(1918), ”Folkbibi, och deras historia” (i S. Dahls
”Bibl.-handbok”, 2, 1931).
3) Sven Lorens Seved H., son till H.i),
geolog (f. 1908 23/i), fil. dr 1935 (”Zur Geologie
des südschwedischen Grundgebirges”, 1934), doc.
i geologi och mineralogi vid Lunds univ. 1934
—42, e. o. geolog vid Sveriges geologiska
undersökning 1936, statsgeolog 1942, prof, i geologi
i Lund 1951. I sin vetenskapliga produktion har
H. företrädesvis behandlat urbergs- och
malmgeologi och därmed sammanhängande
petrogra-fiska och mineralogiska frågor.
Hjelmslev. 1) Johannes T r olle H., dansk
matematiker (f. 1873), prof, vid Köpenhamns
univ. 1917—42. Han har givit bidrag till många
grenar av geometrien, särsk. till frågan om dess
grundvalar.
2) Louis Trolle H., den föreg:s son, filolog
(f. 1899), fil. dr 1932, doc. i jämförande
språkforskning vid Århus univ. 1934, prof, i samma
ämne vid Köpenhamns univ. 1937. H. har
grundlagt den av honom jämte V. B röndal utgivna
internationella tidskr. Acta linguistica (1937 ff.).
Han intar en ledande ställning bland företrädarna
för den s. k. strukturella lingvistiken, vilken ser sin
främsta uppgift i beskrivandet och analysen av
språket som system. H:s framställning av
hithörande fundamentala ting och hans försök att
från grunden bygga upp en ny språkteori
(”glosse-matik”) äro starkt logiskt betonade och ha
tilldragit sig viss uppmärksamhet.
Hjelt. 1) Edvard Immanuel H., finländsk
kemist och politiker (1855—1921), prof, i kemi
vid Helsingfors univ. 1882, dess rektor 1899—
1907. H:s vetenskapliga produktion ligger inom
den organiska kemins område, där framför allt
hans undersökningar över laktoner och
lakton-bildning märkas. Med stor framgång har han
verkat som läroboksförf. och bl. a. jämte O.
Aschan utg. ”Lärobok i organisk kemi” (1893,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
