Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hjuldjur el. virveldjur - Hjuleberg - Hjuleker - Hjulfälg - Hjulfönster - Hjullavett, Hjullavettage - Hjullås, Hjullåsgevär - Hjullöt, Hjulnav - Hjulsbro - Hjulsjö - Hjulskena - Hjulspindlar - Hjulström, Filip - Hjultryck - Hjulångare - Hjälm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Hjuleberg—Hjälm
342
de befruktning, dels tjockskaliga ”vinterägg”. H.
leva huvudsaki. i sött vatten och fuktig mossa.
Hjuleberg, gods i Abilds socken, Halland, 14
km ö. n. ö. om Falkenberg; 1,737 har, därav
464 har åker; tax.-värde 939,500 kr. Gården
tillhörde på 1400-talet Axel Pedersen Thott och
förblev i dennes släkt till 1589. Ägdes 1663—
1851 av släkten Lilliehöök, därefter av
släkterna Puggaard, v. Segebaden och Treschow.
Hjuleker, se Hjul.
Hjulfälg, se Fälg.
Hjulfönster, en i senromansk och unggotisk
arkitektur förekommande rund fönsterform,
uppdelad med raka, från fönstrets mitt utgående
stavar (spröjsar). H. betecknar ibland även s. k.
ros- el. rosettfönster, d. v. s.
rundfönster, som uppdelas av spröj sverk i
flamboyant-stil.
Hjullave’tt, Hjullavettage [-ä’J], se
Lavettage.
Hjullås, Hjullåsgevär, se Handeldvapen.
Hjullöt, Hjulnav, se Hjul.
Hjulring, se Hjul.
Hjulsbro, samhälle i Landeryds kommun i
Östergötland.
Hjulsjö, socken i Västmanlands bergslag,
Nora och Hjulsjö härad, Örebro län, n. n. v.
om Nora stad; 232,18 km2, 1,477 inv. (1951).
Ge-nomflytes i sjörikt lopp av Rastälven (övre
Ar-bogaån) och är en höglänt, naturskön
skogs-och bergsbygd. 978 har åker. 1 H. ligga
brukssamhället Bredsjö (375 inv.; se Bredsjöbruk)
samt ösjöbergsfältets järngruvor, tillhörande ab.
Stjernfors-Ställdalen; bolaget äger f. ö. mer än
hälften av socknens areal. Sammanlagt ha ett
1 oo-tal järngruvor bearbetats i H. Kyrkan av
trä byggdes på 1640-talet. Pastorat i Västerås
stift, Nora kontrakt; tillhör storkommunen
Nora-skog.
Hjulskena, se Hjul.
Hjulspindlar, zool., se Korsspindeln och
Spindeldjur.
Hjulström, Henning Filip, geograf (f. 1902
6/io), fil. dr 1935, doc. s. å., bitr, lärare 1937
—39, prof, i geografi 1944, i geografi, särsk.
naturgeografi, 1947, allt vid Uppsala univ. H:s
arbeten behandla huvudsaki. naturgeografiska
men även ekonomisk-geografiska problem. Bland
de förra märkas ”Studies of the morphological
activity of rivers as illustra ted by the river
Fyris” (dr-avh., 1935), ”Studien über das
Mäander-Problem” (i Geografiska annaler, 1942) och
”Upp-salaåsen” (i Geographica, 1944).
Ekonomisk-geografiska problem behandla ”Sveriges
elektrifiering” (i Geographica, 1940) och ”The economic
geography of electricity” (därst, 1942). H.
redigerar sedan 1944 Geographica.
Hjultryck, det stationära tryck ett hjul på ett
fordon utövar på underlaget. Vägtrafikstadgan
av 1936 innehåller bestämmelser rörande högsta
tillåtna h. för olika slag av vägar. För belagda
el. eljest goda vägbanor tillåtas i allm. 3,000
kg; för andra slag av vägar max. 2,500 kg.
Dessa maximivärden kunna av länsstyrelserna
Grekisk hjälm (t. v.) och hjälm från mitten av 600-talet
från Valsgärde i Uppland.
reduceras, t. ex. för trafik över vissa broar el.
på svaga vägsträckor. — Inom j ärnvägsväsendet
räknar man vanl. med a X e 11 r y c k, d. v. s.
dubbelt h. Tillåtet axeltryck varierar med
ban-byggnadens beskaffenhet. Högsta förekommande
axeltryck är i Sverige 18 ton för vagnar och
17 ton för lok.
Hjulångare, ångare, framdriven medelst
skovelhjul, vilka anbringas antingen ett på
vardera fartygssidan (sidohjul) el. också ett akterut
(akterhjul).
Hjälm. 1) (Krigsv.) Skyddsbetäckning för
huvudet; är jämte skölden det först uppträdande
bland skyddsvapnen och har, även sedan
rustningen f. ö. upphört att användas, hållit sig
kvar. Grekernas h. hade en fast plåt för
ansiktet med öppningar för ögonen och var ofta
försedd med kam, prydd med tagelplymer. Den
romerska, galea, var i stort likartad men hade
utvikt nackskydd. Den tidiga medeltidshjälmen,
bacinet, var konisk samt hade en över ansiktet
nedgående järnskena, nasal. Under tornerspelens
tid tillkom ett rörligt visir (hjälmgaller) på
1300-talet. Detta blev början till den helt
slutna h., armet. Samtidigt härmed uppträdde andra
hjälmtyper, bourguignot, som saknade visir, hade
hög kam, nackskydd, och två under hakan
förenade sidostycken, samt morion, en mera
hatt-liknande typ. Den slutna visirhjälmen brukades
intill 1600-talets mitt. Genom eldvapnens
utveckling nödgades man emellertid göra den så tjock,
att den blev omöjlig att bära. Vid belägringar
av fästningar blev i stället stormhatten
jämte bourguignot och morion mer allmän. Den
är en järnhatt av väldiga dimensioner och tjockt
gods. Under 1800-talet förlorade h. till stor del
sin skyddande uppgift och övergick alltmer till
att bli allenast en paradhuvudbonad. P i c
kelhuv o r n a t. ex. äro mera utformade efter
bekvämlighet och utseende. I sv. armén brukades
under 1800-talet ett flertal olika hjälmtyper för
olika reg:ten.
Under 1 :a världskriget uppkom en ny typ
av h., näml, den pressade stålhjälmen,
huvudsaki. avsedd att skydda mot splitter av
artilleriprojektiler ävensom i viss mån mot ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
