Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoel, Adolf - Hoel, Sigurd - Hoetzsch, Otto - Hof - Hof, Sven - Hofberg, Herman - Hofburg - Hofer, Andreas - Hofer, Karl - Hoff, Jacob Hendrik van’t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
Hoel—Hoff
390
för landsförräderi men frikändes från
anklagelsen för högförräderi.
Hoel [höl], Sigurd, norsk författare (f.
1890). Han debuterade 1922 med novellsaml.
”Veien vi går”. H. var till 1924 medred. av tidskr.
Mot Dag; intryck från denna tid finnas i
skådespelet ”Mot muren” (1930). 1924 utgav H. sin
första roman, ”Syvstjernen”, energisk och
experimentell. En stor succé blev ”Syndere i
sommer-sol” (1927; sv. övers. 1928) om moderna,
”frigjorda”, unga människor. Den fick 1951 en
fortsättning i ”Jeg er blitt glad i en
an-nen” (sv. övers, s. å.). Romanen ”Ingenting”
(1929) visar fin psykologi. H. slog igenom på
allvar som diktare med den stora romanen ”En
dag i oktober” (1931; sv. övers, s. å.). 1933 kom
”Veien til verdens ende” (sv. övers. 1935), byggd
på barndomsintryck,
och 1935 ”Fj orten
da-ge för frostnettene”.
”Sesam, sesam” (1938;
sv. övers. 1940) är en
satir över det
litterära livet i en ej
närmare fixerad europeisk
huvudstad, bakom
vilken Oslo skymtar.
”Prinsessen på
glassberget” (1939)
innehåller fina
barnstudier. H., som i sin
kultur j ournalistik tidigt
med kraft vänt sig mot
de under mellankrigstiden framväxande
antidemokratiska riktningarna, särsk. nationalsocialismen,
engagerade sig under den tyska ockupationen av
Norge under 2:a världskriget i den hemliga
motståndsrörelsen. I sin diktning sökte han sig
nu bort från samtiden i romanen ”Arvestålet”
(1941; sv. övers. 1943). Han måste 1943 bege
sig som flykting till Sverige. Erfarenheterna
under kriget utnyttjade H. för romanen ”Möte ved
milepelen” (1947; sv. övers, s. å.). H., som alltid
verkat som flitig kulturkritiker, har samlat en
del av sina essäer och artiklar i ”Tanker i
mör-ketid” (1945; sv. övers. 1946) och ”Tanker fra
mange tider” (1948). H., som förts bort från
sin ungdoms marxistiska socialism, företräder
numera en allmänt radikal inställning.
Hoetzsch [höt/], Otto, tysk historiker och
politiker (1876—1946), prof, i Berlin 1920—35
och 1945—46. Medl. av riksdagen 1920—33,
tillhörde H. den yttersta vänstra flygeln av
Tysknationella partiet. Han utträdde 1930 ur partiet
och grundade Volkskonservative Vereinigung.
I H:s omfångsrika produktion märkas ”Russland”
(1913), ”Russische Probleme” (1917), ”Der Krieg
und die grosse Politik” (3 bd, 1917—18),
”Östeuropa und deutscher Osten” (1934).
Hof [håf], stad i n. ö. Bayern, vid Saale;
55,000 inv. Högt utvecklad textil-, järn-,
maskin-och livsmedelsindustri. Viktig järnvägsknut.
Hof [höv], Sven, språkforskare (1703—86).
Han blev 1731 fil. mag. i Uppsala, 1746 matheseos
och 1750 poeseos et eloquentiae lector i Skara
samt fick 1757 avsked med professors namn.
H. var en av de allra främsta bland Sveriges
äldre språkforskare. Bland hans skrifter märkas
”Swänska språkets rätta skrifsätt” (1753),
”Dia-lectus westrogothica” (1773) samt en ännu ej
tryckt avh. om ”Den swänska skaldekonsten”
(1777). Han utgav också skrifter i
naturvetenskap, ekonomi m. m. och var i flera avseenden
före sin tid. H:s ”Efterlämnade skrifter”
ut-gåvos 1930 av N. Beckman. — Litt.: N.
Beckman, ”Bidrag till kännedomen om 1700-talets
svenska” (i Arkiv för Nordisk Filologi, bd XI,
1895), ”S. H.” (1923).
Hofberg [hö’v-], Johan Herman,
folklivs-skildrare och fornforskare (1823—83), urspr.
läkare. 1874 blev han e. o. amanuens vid Statens hist.
museum och 1880 föreståndare för
Livrustkamma-ren. Bland H:s många skrifter äro de viktigaste:
”Edsbergs socken” (1863), ”Nerikes gamla
minnen” (1868), ”Förteckning öfver Nerikes fasta
fornlemningar” (1871), ”Svenska folksägner”
(1882) samt hans ”Svenskt biografiskt
handlexikon” (2 bd, 1876, ny uppl. 1906). H. redigerade
tidskr. Läsning i hemmet 1880—83.
Hofburg [hå’fbork], det forna kejserliga
slottet i Wien.
Hofer [hå’-], Andreas, tyrolsk
frihetshjälte (1767—1810). Han innehade det
fäderne-ärvda värdshuset ”Am Sand” vid S:t Leonhard
i Passeierdalen och kallades därför ”der
Sand-wirt”. Han var
kej-sartrogen och kyrkan
svärmiskt tillgiven,
deltog 1808 i Wien i
överläggningarna om
en plan för Tyrolens
befrielse från Bayern,
dit det avträtts 1805,
och gav 8 april 1809
signal till resning mot
de bayerska och
franska trupperna, vilka
snart fördrevos.
Österrike prisgav
emellertid i stilleståndet
i Znaim (12 juli)
Tyrolen, där en armé av 40,000 fransmän,
bay-rare och sachsare inryckte under marskalk
Lefeb-vre. H. slog denne vid Isel (13 aug.) och styrde
det befriade landet som kejserlig
överkommendant. Sedan Österrike i freden i Wien (14 okt.)
slutgiltigt avstått Tyrolen, dukade frihetsrörelsen
under. H. tillfångatogs, dömdes i Mantova till
döden och avrättades (20 febr. 1810). 1823
gravsattes han i Hofkirche i Innsbruck. Hans minne
har firats i sånger och flera dramer (bl. a. av
B. Auerbach).
Hofer [hä’-], Karl, tysk målare (f. 1878),
prof, vid konstakad. i Berlin 1920. H. studerade
för Kalckreuth och Thoma samt i Rom, Paris
och Indien. Först omkr. 1920 fann H. sin egen
stil, som utmärkes av förenkling och
monumentalitet. H. har stark känsla för det koloristiska.
Hoff [-å-], Jacob Hendrik van’t,
holländsk kemist (1852—1911). H blev 1878 prof, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
