Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hoffmann, 2. Ulf - Hoffmann, Ludwig - Hoffmann, Max - Hoffmann (Hofmann), Melchior - Hoffmannbrunn - Hoffmanns droppar - Hoffmanns äventyr - Hoffmeyer, Niels - Hoffvenius, Petrus - Hoflund, Sven - Hofman (Hoffman), Sven - Hofman-Bang, Ove - Hofmann, August Wilhelm von - Hofmann, Johann von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
Hoffmann—Hofmann
394
”Foraarsflugt”, där han visade utpräglat
formsinne och känslighet. Han är tydligt påverkad
av engelsk poesi, spec. Shelley, vilket också märks
i hans övriga diktsaml.
Hoffmann [-å-], Ludwig, tysk arkitekt
(1852—1932). Han var 1896-—1924 byggnadsråd i
Berlin och uppförde där kommunala byggnader,
skolor, sjukhus m. m. i fri anslutning till
provinsens tegelbyggen och till äldre Berlinarkitektur.
Bland hans verk från de senare åren är
Märki-sches Museum. H. utgav praktverket ”Neubauten
der Stadt Berlin” (11 bd, 1902—12).
Hoffmann [-å-], Max, tysk militär (1869—
1927). Vid 1 :a världskrigets utbrott blev H. förste
generalstabsofficer vid 8:e arméns stab, blev
senare general Ludendorffs förnämste medarbetare
och efterträdde aug. 1916 denne som stabschef vid
överkommandot över östfronten. H. blev
generalmajor okt. 1917. Hans energiska
framhållande av högsta krigsledningens synpunkter vid
förhandlingarna med sovjetryssarna i Brest-Litovsk
väckte stort uppseende. Då han före
undertecknandet av Versaillesfreden förklarade sig ämna trots
fredsslutet försvara den gamla gränsen mot Polen,
försattes han i disponibilitet juni 1919. Han utgav
”Der Krieg der versäumten Gelegenheiten” (1923)
och ”Tannenberg, wie es wirklich war” (1926).
1929 utkommo i 2 bd hans ”Aufzeichnungen”.
Hoffmann [-å-] (Hofmann), Melchior,
tysk lekmannapredikant av ”svärmeandarnas” typ
(d. 1543 el. 1544). Plan verkade i de baltiska
länderna, Danmark, Sverige (förvisad därifrån 1527)
och Holland, förkunnande världsdomen och
gudsrikets upprättande på jorden. Från 1533 till sin
död satt H. fängslad i Strassburg. — Litt.: Biogr.
av W. I. Leendertz (1883) och F. O. zur
Linden (1885).
Hoffmannbrunn [hå’f-1, slamavskiljare av
emscherbrunnstyp, avsedd för avskilj ning av slam
från mindre mängd avloppsvatten. H. utgöres av
en betongbrunn med cylindrisk planform.
Vatteninloppet är ordnat på så sätt, att vattnet bringas
att med relativt stor hastighet rinna i en
snedställd ränna, varvid grövre slam faller ned i
slam-rummet. Avloppsvattnet passerar sedan för
slam-avskiljning en avskild del av brunnen på kort tid.
Hoffmanns droppar [-å-], aèther spirituo’sus,
en blanding av 1 d. eter och 3 d. konc. sprit, mest
använd i folkmedicinen i form av ”tre slags
droppar”, Hoffmanns nerv- och hjärtstyrkande
droppar, som uppiggande medel vid diverse
sjukdomar. Namnet efter tyske läkaren Friedrich
Hoffmann.
Hoffmanns äventyr [-å-], opera av J.
Offen-bach med E. T. A. Hoffmann som huvudperson.
Hoffmeyer [hå’f-] N i e 1 s Henrik
Cordu-lus, dansk meteorolog (1836—84), en av sin
tids största meteorologer och chef för det av
honom 1872 grundade meteorologiska inst. i
Danmark. Där liksom på Grönland, Island och
Färöarna anordnade han ett nät av
observationsstationer. Härigenom möjliggjordes uppritandet av
fortlöpande väderlekskartor över stora delar av
Europa. Dessa s. k. Hoffmeyers kartor
ha utgivits med vissa avbrott som gemensam
publikation av Danske meteorologiske inst. och
Deutsche Seewarte.
Hoffvènius, Petrus, läkare (1630—82).
Han blev 1660 med. dr i Leiden. 1661 utnämnd
till prof, i medicin i Uppsala, inlade han
betydande förtjänster om sin vetenskap. I en serie
akademiska disputationer, ”Exercitationes artis
medicinalis” (1662—64), gav H. ett sammandrag
av fysiologien och patologien. Genom sina
carte-sianska åsikter invecklades han 1665 i häftiga
strider med teologerna. Genom H:s bemödanden
och hans hänförda lärjungar vann medicinen i
Sverige en ojämförligt större aktning, än den
förut haft. I ”Synopsis physica” (1678)
framlade H. fysikens viktigaste läror; den nyttjades
länge som lärobok i fysik.
Hoflund [hå’v-], Sven Axel, veterinär (f.
1906 Ws), avlade veterinärexamen 1930, blev vet.
med. dr 1940, laborator vid Veterinärhögsk:s
ob-stetrisk-buj atriska inst. 1935—49, prof, i medicin
för idisslare sistn. år. H. har publicerat ett
flertal arbeten rörande störningar i
idisslarfunktio-nen och våmfloran samt rörande fårsjukdomar.
Hofman [hå’f-] (Hoffman), Sven,
uppviglare (d. 1766). Han var rusthållare i
Västergötland och skicklig bondadvokat. H. valdes 1765
till riksdagsman, men valet kasserades av
bondeståndet, enär H. i en rättegång förklarats
ovärdig att föra andras talan. H. upptändes av
bittert hat och beslöt att söka verkställa en
stats-välvning. Han lyckades i Borgstena socken i
Älvsborgs län samla en skara missnöjda bönder,
vilka dock snart övergåvo honom. H. själv blev
fasttagen. Trots tortyr kunde H. icke
överbevisas om att ha haft några förnämare
medbrotts-lingar. Han dömdes till döden och avrättades
i Stockholm 1766. H. är hjälten i O. Rudbecks
komiska hjältedikt ”Boråsiaden”.
Hofman-Bang [hå’f-], Ove Mailing, kemist
och geolog (1874—1950), fil. dr i Uppsala 1904,
assistent vid Lantbruksakad:s experimental fält
1905 och vid Centralanstalten för lantbrukets
försöksverksamhet 1907, lektor i kemi och geologi
vid Ultuna lantbruksinst. 1911 och prof. 1918—
39. H. utg. arbeten i agrikulturkemi.
Hofmann [hå’f-], August Wilhelm
von, tysk kemist (1818—92). Efter studier hos
J. von Liebig kallades H. 1845 till lärare vid
College of Chemistry i London. 1865 kallades
H. till prof, vid Berlins univ. — H. var sin tids
mest framstående forskare på den organiska
kemins område. Han studerade särskilt anilin och
stenkolstj ärans basiska beståndsdelar, i samband
därmed även framställningen av anilinfärger. På
aminernas och fosfinernas område utförde H.
banbrytande arbeten. Han upptäckte formaldehyd,
senapsoljor m. m. H. var framför allt
experimentell kemist. 1868 stiftade H. Deutsche
che-mische Gesellschaft.
Hofmann [hå’f-], J oh ann Christian
Konrad von, tysk teolog (1810—77), från 1845
prof, i Erlangen. H. blev den främste
banerföraren för den s. k. Erlangenteologien. Med
avvisande av den gamla verbalinspirationsteorien
var H. förespråkare för en ”frälsningshistorisk”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
